Finland.jpgEn måndag morgon klockan 9.30 lättade Finnairs flygplan från Don Muang i Bangkok med destination Helsingfors och vidare till Rovaniemi. Temperaturen i Bangkok var +32C, i Rovaniemi var det myggfritt och -28C samma dag på kvällen finsk tid. Några av oss på TP gjorde en tvärtommare och ville se snö och uppleva kyla. Sextio graders temperaturskillnad är svårt att förklara med ord. Det uppstod vissa andningssvårigheter hos de thailändska medresenärena, ”vart tog luftfuktigheten och syret vägen”.

Nudlar räddade livet

Ett snötäckt landskap så vitt och dessutom brett. Is på sjön Vietonen, en av Finlands största sjöar, och snötäckta granar.”Är vi fortfarande på jorden?”. Frågorna haglade. Ur led med tiden och vansinnigt hungriga klockan 4,30 på tisdag morgon. En thailändare åker ingenstans i världen inte ens till en annan planet utan en mängd ”instant noodles” i bagaget. Mama och Wai Wai kom väl till pass eftersom stugbyn Loma - Vietonen belägen mellan tre sjöar hade kök i kåkarna.

Familjeföretag

Loma-Vietonen drivs av en familj med mysgubben Mikko som stugbyns allt-i-allo, grundare och anförare (desstom hämtar han upp folk på flygplatsen och har bara en tumme). Hans fru Aijra är balansvågen och pratar utmärkt engelska, hon tycker dessutom att Thailand är alldeles för varmt. Dottern Tuija lagar helt utmärkt mat som hennes gubbe Hiiski fångar. Stugbyn ligger 64 km nordväst om Rovaniemi och då är man norr om polcirkeln.

Frukost för en kung

Efter nudlarna vid femtiden på morgonen så var det inte stor mening att somna om så vi beslöt oss för att besvära Tuija i köket redan klockan 8 med en massa frågor. Dessutom köpte vi hennes begagnade vinterstövlar för en billig penning för det visade sig att de thailändska vinterbootsen var utrustade med lädersula. En helt underbar frukost stod framdukad nästan en timme tidigare än normalt p.g.a. oss. Grovt bröd, havergrynsgröt, nybryggt kaffe, hårdkokta ägg(blev snabbt thaifavoriten), mängder av ost och sylt från hösten skogsbärsskörd. Det gällde att ha brännbart material i magen för att hålla värmen. Om ni undrar vad vi gjorde mellan klockan fem och åtta så är svaret: badade bastu så klart.

Klä sig rätt

Efter frukost var det utflyktsdags men inte innan ett besök i vinterbeklädnadsstugan. Vinterfiske på snöskoter kräver långa tjocka kalsonger (thailändarna ville ha två par), scooteroverall av goretexmaterial, rejäla renskinnshandskar, yllemössa plus hjälm och naturligtvis rejäla filtfodrade gummistövlar. Vi var tvungna att memorera färgen på overallerna som igenkänningstecken. Om någon av oss skulle falla omkull behövde vi förmodlingen hjälp att bli uppresta. Vi påminde alla om tukkataa lom look, sa thailändarna, fritt översatt gammaldags Gb-gubbe.

Vinterfiske

Iväg på snöscooter (inte dumt med värmeslingor i handtagen) ut på den frusna sjön, första stopp vid en isvak där Mikko och Hiiski hade lagt ut ett nät mellan vakar i en triangel. En italiensk dam i gruppen trodde att fiskarna var döda eftersom de inte sprattlade särskilt mycket när Hiiski drog upp dem. Kanske en onödig kommentar ”det skulle inte du heller göra om du legat i iskallt vatten fångad i ett nät upp till 48 timmar” (näten vittjas varannan dag). Det var inte Hiiski som sa det, han var mycket mer diplomatisk än så, ”dom är nog trötta sa han”. ”Sover dom,” sa damen av italienskt ursprung. Det låtsades Hiiski inte höra. Gott om fisk fick vi och en god middag blev de.

Renköttsmackor

Efter en liten tur på sjön tog vi en liten paus med förfriskningar i form av varm dryck och renköttsmackor (smakar himmelskt när solen skiner och det är minus tjugo). ”Hur kommer det sig att det är så kallt när solen skiner?” Vad svarar man på det, inte ens diplomaten Hiiski hade något svar. På eftermiddagen första dagen tog vi en sväng på snöscooter rakt ut i vildmarken med ett helt orört lager av pudersnö som yrde kring fordonen. .”Det är ju precis som om tusentals kristaller flyger omkring i luften och så småningom beslutar sig för att landa lite varstans och även på oss,” sas det. Solen reflekterades i snön, solglasögonen från de thailändska högsommardagarna var precis lika användbara norr om polcirkeln trots att solen inte värmde. Det gjorde den, när solen gick ner så blev det 10-15 grader kallare. Efter en tidig middag bar det av till jultomten, jodå han bor strax utanför Rovaniemi och är två meter lång. Många andra har varit hos honom innan oss, bl.a. Spice Girls men han tyckte nog mest om oss verkade det som.

Aldrig riktigt mörkt

Tillbaka i stugbyn var det svårt för thailändarna att somna för det blir ju aldrig riktigt mörkt. Delvis beror det väl på att marken är vit men förmodligen är den spektakulära gröngula himlen i form av norrsken en lika stor anledning. Sedan är det alldeles för tyst ”man kan ju höra sitt eget blodomlopp” sa en thailändare. Det enda man hör någon gång ibland är ett knäpp i husknuten när träet reagerar på temperaturskillnader (därav uttrycket ”knäpptyst” ?). Inga ”motorsay” utan ljuddämpare, ingen stereo på full volym hos grannen och inga skällande hundar, hur ska man kunna somna då. Det var mycket sniffande för luktorganen letade efter något att ta till sig men det fanns absolut ingenting.

Ingen vemodighet

Det är så vansinnigt vackert, helt overkligt med de vita vidderna. En känsla av att befinna sig i ett tidsstillestånd där varken tid eller rum existerar bara en total ro, en fulländad frid. Loma - Vietonen, Mikko, Aijra, Tuija och Hiiski har satt djupa spår hos oss med sin naturliga glädje och kyliga humor. Vem sa att människor i finska Lappland är vemodiga