kikare_2.jpgI skrivandets stund den 21 juni 2011 påminner de nedärvda nordiska generna om att det är midsommar. Någon riktig midsommar firas ju inte så ofta eftersom någon har bestämt att midsommarafton ska infalla på en fredag mellan den 19 och 25 juni. Det är sommarsolståndet som generna påminner om. När dagen är som allra längst. Det är nog väldigt länge sedan midsommarafton firades just den 21 juni. Det händer ju visserligen nu och då och nästa gång är det år 2013 som den 21 råkar vara en fredag. Redan på 300-talet beslutade den kristna kyrkan att midsommardagen och tillika midsommarfesten skulle infalla på Johannes Döparens dag och den inföll den 24 juni. Alltså blev det midsommarafton den 23 juni och det pågick ända fram till 1953 då den nuvarande tågordnigen infördes.

Klassiskt midsommarväder rapporterades från nordbor som bor i Thailand stora delar av året men som absolut ska ”hem” över sommaren. Och framför allt fira midsommar i Norden. Kanske vill de flesta ut och plocka sju eller nio sorters blommor med vänster hand gående baklänges. För inte kan det väl vara klättrandet över gärdsgårdar som lockar. Vi tror dock att blommor, vänsterhänder och gärdsgårdar är delar av samma nyfikenhet av att få veta vem man ska få till livskamrat. Blommorna ska visst sovas på. Så vitt vi minns av midsommarfirande i Sverige var det inte särskilt mycket sovande på just midsommarafton. Kanske är det att hoppa omkring som en groda runt majstången. Egentligen heter det ju majastången av ordet maja som betyder löva. Och på något vis har det nog med månaden maj att göra i alla fall. Redan i maj månad börjades hemmen lövas och ordet maja tillkom. Det är vad vi på TPs redaktion tror. Så mycket dansande runt majstången har vi heller inget starkt minne av. Koackkaka, koackkaka ej öron ej öron ej svansar hava det sjöngs och dansades av de allra yngsta vill vi minnas. Små grodorna har förresten franskt ursprung men med ordet ”camarade” istället för ordet grodor. Av någon underlig anledning hette den ”löksången” (La Chanson de l’Oignon) på franska. Det var de elaka britterna som såg till att det blev grodor i sången. In step comrade blev in step little frogs. Hur just den här sången blev svensk midsommarsång (den sjung under jul också) är inte klarlagt. Underliga äro musikens vägar.

Midsommar är snaps, gräslök, gräddfil, färskpotatis och sill. Och snapsvisor som oftast sjungs sittande, eventuellt med någon i församlingen stående och leder sången. Vi tror att det är en större anledning för nordbor att åka ”hem” och fira midsommar. Ett glas öl eller vin, eller två, i glada vänners lag är nog det man ser fram emot. Vem bryr sig i den stora världen där nya traditoner som ”plankning” uppstår. Ni vet, när man ligger platt på mage med armarna utefter sidorna på konstiga ställen. Nya färska traditioner som dör snabbare (i alla fall en del utövare) än de långlivade nordiska. Plankning för oss var att hoppa över staketet som gick runt folkets park eftersom vi inte ville betala inträde. Någon gång i tiden var det väl ett plank man hoppade över. I Thailand överlevde plankning två dagar typ. Det stora nya sättet att uttrycka sig med heter ”pubpeab”. Och just det är fascinerande. ”Pubpeab” är ordet för att sitta vackert med båda benen åt ena sidan, så där man borde sitta, men inte kan som västerlänning, när man besöker tempel i Thailand. Nu har det framkommit att den nya generationen i Thailand inte heller kan sitta i en graciös ”pubpeab” ställning någon längre stund. Men är det så att man twittrar, bloggar och fejsbokkar med bilder på en ”pubpeab” på något omöjligt ställe (mitt på ett övergångsställe i Bangkok t.ex.) får man väl lära sig. Se där ny teknologi dammar av gamla härliga traditioner.

Tillbaks till de uråldriga traditionerna. På Svenska kyrkan som studom kallades den Skandinaviska kyrkan på Sukhumvit Soi 33 avåts ärtsoppa den sista torsdagen (eller var det den tredje torsdagen) varje månad under många år. Vi minns så långt tillbaks i tiden som 15 år sedan. Vi tror att det var den dåvarande prästen ”Mäster Olof” som införde ärtsoppeätandet. ”Strictly for men” var det på den tiden. Det blev lite underligt när Lovisa Möller tillträdde som kyrkoherde i april 2009. Eftersom hon är kvinna fick hon inte vara med på ärtsoppetorsdagar. En underlig regel var det i det jämställda Nordens egen kyrka. Tyvärr finns inte Svenska kyrkan kvar, det blev för dyrt tyckte stämman, på Sukhumvit Soi 33.