TP40-coverstory.jpgParken är byggd av den kungliga thailändska armén på ett område som sträcker sig över 222 rai, varav själva parken är 91 rai, indelat i tre områden. De 13,9 meter höga och 30 ton tunga bronsstatyerna av sju thailändska kungar som bedömts ha gjort signifikativa insatser för kungadömet Thailand blir det mest synliga. Ett museum och en mässhall i vilken den thailändska historien kommer att visas i form av en ständigt pågående utställning byggs i direkt anslutning till statyerna och en del av parken avdelas för speciella tilldragelser både rent allmänt och för the Royal Thai Army.

Premiärministern skötte invigningen

Efter färdigställande i många olika provinser, ofta i den provins i vilken kungen verkade, transporterades samtliga kungastatyer till parken som ligger lite söder om Hua Hin mitt emot Suan Son stranden (allmänt kallad militärstranden). Den 19 augusti klockan 09.09 ledde premiärminister Prayuth Chan-ocha invigningsriterna av statyerna. Den religiösa delen sköttes av 108 munkar senare på dagen. Parken är namngiven av Thailands nuvarande kung Bhumibol Adulyadej.

Statyerna putsades in i det sista

Det finns otaliga foton, många tagna under tiden kungastatyerna placerades på sina fundament. En del av statyerna på våra bilder är omgivna av byggställningar under de sista finputsningarna som gjordes ända till dagarna innan den officiella invigningen den 13 september. Från vänster är det Kung Ramkhamhaeng den Store av Sukhothaieran, Kung Naresuan den Store av Ayutthayaeran, Kung Narai den Store av Ayutthayaeran (Lopburi), Kung Taksin den Store av Thonburieran, Kung Yodfa Chulalok den Store (Kung Rama I av Ratanakosineran), Kung Mongkut (Kung Rama IV av Ratanakosineran) och Kung Chulalongkorn (Kung Rama V av Ratanakosineran).

Kung Ramkhamhaeng den Store A.D. 1277-1317 B.E 1820-1860

Kung Ramkhamhaeng var den tredje kungen i Phra Ruang dynastin och regerade över riket Sukhothai mellan 1279-1298. Han skapade det thailändska alfabetet och införde Theravada Buddhismen som statsreligion. Det var sed att kungen planterade ett palmträd (banyan) på kröningsdagen. Det skulle ge kungen samma resning som trädet. Han sände också ambassdörer till Yuandynastin av Mongoliska riket för att lära sig att tillverka keramiska produkter. Idag går de under namnet Sangkhalokprodukter och är en kvalitetsstämpel. Kung Ramkhamhaeng var en tapper krigare och fick därför namnet Phra Rama Khamhaeng (Rama den Starke). Han utvidgade ständigt sitt rike. Han var också en god diplomat, en vis statsman och beläst. De flesta av Sukhothai medborgare var bönder men det fanns också en stor skara handelsmän som gjorde att riket blomstrade. År 1292 lät han bygga en obelisk på vilken inskriptioner gjordes, de är en kunskapskälla om riket Sukhothai och tillika ett litterärt mästerverk. Under Ramkhamhaengs kloka styre var Sukhothai ett välbärgat rike.

Kung Naresuan den Store A.D. 1590-1605 B.E. 2133-2148

Kung Naresuan regerade konungariket Ayutthaya från 1590 till sin död 1605. Han föddes i Phitsanulok den 25 april 1555 och är känd som en stor krigare. Efter erövringen av Ayutthaya blev Naresuans far Maha Thammaracha utnämnd av den burmesiska regenten till kung. Vid sju års ålder fördes Naresuan till Burma som gisslan, en garanti för faderns lojalitet. När han var 16 år kom han tillbaka till Ayutthaya och blev utnämnd till guvernör över Phitsanulok. Efter avslutat vasallskap ville Ayutthaya frigöra sig från Burmas herravälde. Det ledde till ständigt återkommande försök av Burma att invadera och lägga under sig Ayutthaya på nytt. Riket försvarades tappert med Kung Naresuan som härförare. År 1591 samlade Burma ihop en stor här för att slutligen besegra Naresuan. Eftersom Ayutthaya inte kunde mobilisera en lika stor här utmanade Naresuan den burmesiska kronprinsen till en envig sittande på varsin elefantrygg. Den envigen är känd som slaget vid Nong Sarai och Naresuan gick segrande ur striden och tryggade därmed landets säkerhet för de kommande 150 åren.

Kung Narai A.D. 1656-1688 B.E. 2199-2231

Kung Narai föddes måndagen 16 februari år 1632. Hans fulla namn som kung var Somdet Phra Narai Maharat och han var den 27 kungen av Krungsri Ayutthaya (av totalt 34 innan Ayutthayaeran ändades). Han var son till Kung Prasatthong och drottning Phra Rajya Devi. Vid en ålder av 10 år blev han satt som novis i templet Phra Sri Sanphet för tekniska studier. Väl där fick han också utbildning inom olika konstyttringar. Vid 16 års ålder blev han anställd vid hovet av sin far. Där var han omgiven av välutbildade tjänstemän som tog till sin uppgift att vidareutbilda honom. Kung Narai fick senare i livet en mer upphöjd status och kallades också för Somdet Phra Ramathibodi III. Även under kung Narais regeringstid attackerades Ayutthaya av Burmesiska härar, bara vid ett tillfälle var det motsatt förhållande och det skedde år 1664. Kung Narais här intog städerna Chittagong,Syriam, Rangoon, Hongsawadee, Prom, Toungoo i snabb följd och belägrade Pukam som hären misslyckades att inta. Hären drog sig tillbaka till Ayutthaya men hade bevisat att med europeisk militärstrategi var det möjligt att både freda sig och attackera. Det fanns många utländska rådgivare vid kung Narais hov, portugiser, holländare, engelsmän och fransmän som alla gav både militär- och ingenjörsassistans. Vid byggandet av torn för kanoner och kanaler för båttransporter användes västerländsk teknologi. Kung Narai var också intresserad av marina rön och utrustning, kompasser, klockor och kartor som visade världsgeografin, kontinenternas utbredning och havsdjupen. Även modern medicin lockade honom. Ett observatorium byggdes både i Ayutthaya och Lopburi (hela staden byggdes om med start 1665 för att återspegla modern teknologisk utveckling, blev samtidigt regeringens administrativa huvudstad och kungen tillbringade 8-9 månader per år i stadens palats) för han insåg att astronomi var grunden för navigation. Att införa departement istället för att skicka statstjänstemän till kringliggande städer, hade en stor betydelse för det nya statsskicket. Visserligen centraliserades makten men å andra sidan kunde kontrollen förbättras. Kung Narai hade en nära relation till Europa. Han sände delegationer till Frankrike som då regerades av Ludwig den XIV och han hade nära samröre med Constantine Phaulkon en anglo-grekisk handelsman som han gjorde till sin närmaste rådgivare. Även olika religioner väckte hans intresse bl.a katolicismen och islam. Kung Narais regeringsår beskrivs ofta som ”golden era of the Thai literatures” (den gyllene eran av den thailändska litteraturen). Vid Kung Narais död 1688 fick den växande xenofobin en mer framträdande roll som ledde till att Constantine Phaulkon dömdes till döden för landsförräderi och i stort sett alla utländska rådgivare, handelsmän och soldater (det fanns franska soldater i Kung Narais armé) övergav Ayutthaya. Kung Narai regerade i 32 år och blev 56 år gammal.

Kung Taksin den Store A.D. 1770-1782 B.E. 2313-2325

Kung Taksin den Stores föddes den 7 april 1734 och hans föräldrar var av kinesiskt ursprung. Hans far var en Tae Chiewkines som hette Tai Ong och var skatteindrivare under kung Baroma Kots regeringstid. Hans mamma hette Nang Nok lang. Som ung gavs han som adoptivson till en adelsman som hette Chao Phraya Samhua Na Yok, av honom fick han namnet ”Sin”. Redan som ung bestämde sig ”Sin” för att ägna sitt liv åt att tjäna kung Baroma Kot i högvakten. När han var 28 år gammal år 1762 blev han befodrad till en högre rang i provinsen Tak, där han så småningom blev guvernör. År 1765 attackerade återigen Burmesiska styrkor Ayutthaya som försvarades av en armé bestående av tjänare vid hovet till siste man och kvinna. Det tog ett år och två månader innan belägringen gav resultat, år 1767 kom Ayutthaya åter under Burmesiskt styre. Phraya Tak (Sin) hade åter stigit i graderna och nu fått namnet Phraya Vachira Prakarn och blivit guvernör i staden Kamphaeng Phet. Han hade åkt till Ayutthaya för att motta sin befordran och blev fast i en stad ockuperad av Burmesiska styrkor. Eftersom kung Taksin var en tapper krigare beslöt han sig för att tillsammans med en femhundra man stark styrka bryta sig ut och bege sig till Chantaburi på andra sidan Bangkokbukten. Han fick stöd av alla städer som blivit plundrade av burmeserna och byggde en stark armé och dessutom en flotta. Flottan seglade upp via Chao Phrayafloden och tog hastigt över Thonburi och fortsatte mot Ayutthaya. Den 7 november samma år besegrades den burmesiska armén och Ayutthaya blev åter thailändskt territorium. Phraya Tak Sin bestämde sig för att göra Tonburi till Siams nya huvudstad och besteg tronen den 28 december 1767 vid en ålder av 33 år och fick titeln Somdet Phra Chao Krung Thonburi allmänt kallad Somdej Phra Chao Tab Sin av sina undersåtar. Med alla invasioner och plundringar av Ayutthaya av burmesiska trupper ansåg Somdej Phra Chao Tab Sin att Thonburi var en mer skyddad och ett strategiskt bättre läge för en huvudstad. Han lyckades också samla alla omkringliggande städer till att ingå i det nya riket styrt av Kung Taksin den Store. Idag finns det en staty av Kung Taksin till häst i rondellen Wongwian Yai på Thonburisidan av Bangkok. Av hästskulpturen går det att utläsa hur ryttaren dog. Om hästen har ett ben i luften, skadades ryttaren i strid, om hästen har båda frambenen i luften dog ryttaren i strid om inget ben är rest dog ryttaren en naturlig död.

Kung Yodfa Chulalok den Store A.D. 1782-1809 B.E 2325-2352

Phrabat Somdet Phra Phutta Yotfa Chula Lok Maha Rat var hans fulla namn som kung. Han var den första kungen i Chakridynastin och kallades således Rama I. Kanske var det av en ren händelse, men samtida med att kungahuset Chakri tillträdde i Thailand förklarade USA sig självständigt och i Frankrike skedde stora omvälvningar (den franska revolutionen). Kung Yodfa Chulalok hade en bakgrund som militär och general och det visade sig snabbt att han var en intelligent monark som hade för avsikt att restaurera Ayutthayas forna glans. Huvudstaden flyttades från Thon Buri till andra sidan Chao Phraya floden där mängder av kanaler korsade varandra. Staden fick namnet Krung Thep (änglastaden) och påminde i stora delar om Ayutthayas vattenvärld. Nya tempel och ett grandiost palats byggdes efter forna Buddhistisk- kosmologiska principer. Byggnaderna skulle också likna de i Ayutthaya, bevarande av konst och kultur, sättet att leva och det filosofiska tänkandet av tidigare generationer i Ayutthaya ansågs vara viktigt att bli påmind om. Kung Rama I kallade staden Krung Rattanahosin Inyothaya.Kungen installerade den heliga Emerald Buddhastatyn i det kungliga kapellet, statyn hade förts tillbaka från Vientiane och givits till Kung Taksin 1788. Den anses vara ett palladium (en helig bild vars bibehållande statens välfärd är beroende av, ordet härstammar från Pallas den grekiska gudinnan) för kungadömet Thailand. Statyn är smyckad med tre olika säsongsrelaterade guldbeklädnader, en för sommar, en för regnsäsongen (båda tillverkade av Rama I) och en tredje tillverkad av Rama III för vinter eller den kallare årstiden. Beklädnaden byts av antingen Kung Bhumibol Aduljadet eller kronprins Vajiralongkorn när säsongerna växlar. Under Rama I regeringstid återetablerades betydelsen av att följa lagar och förordningar. Han började med att reformera det Buddhistiska prästerskapet vars leverne hade blivit allt mer utsvävande. En position som kallades supreme patriarch som fick till uppgift att bibehålla disciplinen bland munkarna skapades. De tio påbuden som reglerar en munks beteende skrevs av Rama I. Han initierade en revidering av Tipitaka (texter som format Theravada Buddhismen och beskriver hur en god Buddhist ska leva) och en nytolkning av Trai Phum (de äldsta överlevande verken om de tre världarna skriven av Kung Ruang runt 1345). Med utfärdande av lagen som kallades Tra Sam Duang (de tre sigillens lag) reglerades administration, militära och ekonomiska förehavanden. Kung Rama I lyckades med bedriften att kombinera praktisk lag med religiösa regler. En relativt lång period utan krig ledde till att kungen och hans stab kunde lägga mer vikt på litteratur och konst. Tillsammans med berömda poeter omformade han det indiska eposet Ramayana till thailändsk versform innehållande sägner från den thailändska folktron. Det nya verket fick namnet Ramakien. I fredstid blomstrade handeln och då främst med Kina. Under den här perioden bosatte sig mängder av kinesiska immigranter i Krung Thep. Kung Rama I blev 74 år gammal och regerade i 28 år. Allt samantaget gjorde att Kung Rama I, som första kung av Chakridynastin, anses som den kung som stabiliserade kungadömet Thailand.

Kung Mongkut A.D. 1851-1868 B.E 2394 - 2411

Rama II och Rama III, son och sonson till Rama I konsoliderade kungarikets territorium och förbättra landets interna affärer genom ett förbättrat skattesystem. Prins Monkut som föddes år 1804, accepterade att han hans äldre och mer erfarna halvbror blev kung, Rama III, trots att han hade den lagliga rätten att bestiga tronen. Första hälften av 1800-talet var relativt fritt från krig och andra utmaningar. Slutet av århundradet såg naturvetenskapliga och teknologiska framsteg. Mediciner upptäcktes och det blev allt vanligare att människor reste till nya delar av världen både i syfte att upptäcka nya områden och bedriva handel. Många av länderna som gränsade till Thailand blev kolonier, Burma och Malaysia blev brittiska, Laos, Kambodja och Vietnam hamnade under franskt styre. Ursprungsbefolkningen behandlades illa och det blev naturligtvis thailändska regenter medvetna om. Prins Monkut bidade sin tid som munk i 27 år och utförde samma sysslor som de andra munkarna, tog emot gåvor under morgontimmarna, gjorde pilgrimsfärder i landet och studerade engelska och latin. Vid ett besök till den förra huvudstaden Sukhothai upptäckte han en sten med inskriptioner i vilka det nämndes att det fanns ett ”säte av rättvisa”, som enligt de vidskepliga byborna var hemsökt. Prins Monkut ansåg att rättvisa aldrig skadat någon och ställde sig på stenen varvid han yttrade ”säte av rättvisa skada mig inte”. Ingen skada skedde och så småningom togs stenen med inskriptionen till Krung Thep och överlämnades till Rama III. När prins Mongkut blev Kung 1851 vid en ålder av 47, hans fulla namn var Phra Bat Somdet Phra Poramenthra Maha Mongkut Phra Chom Klao Chao Yu Hua, uppmanade han folket till fortsatt utveckling men också värna om traditioner. Han hade också under sin tid som prins varnat landets härskare för den nya faran. Det är de europeiska länderna, inte Burma, vi måste akta oss för. Britterna hade utövat ett allt större inflytande i världen och Kung Monkut fann för gott att skriva ett avtal som gick under namnet the Bowring Treaty år 1855 (John Bowring var Hong Kongs guvernör). Avtalet ansågs som ojämlikt till britternas fördel. Avtalet ändade den thailändska regeringens monopol på handel och innebar också att britter bosatta i Thailand endast kunde dömas under brittisk lag. Fördraget förhindrade dock britternas övriga planer om att kolonisera Thailand. Det fanns ett visst motstånd i landet utövat av adelsfamiljer, för att behålla sin auktoritet skrev Kung Monkut över 5000 nya lagar. Han var väldigt intresserad av västerländsk teknologi i form av tryckpressar, hjulångare och kameror. Också den medicinska utvecklingen beundrades av kungen. Kung Monkut var fascinerad av astronomi och vid ett tillfälle uppstod ett märkligt motsatsförhållande. År 1868, den 18 augusti, reste han till Prachuab Khirikhan strax söder om Hua Hin, i sällskap med ett entourage från palatset och franska astronomer för att se månen passera framför solen. Vid den tidpunkt som förutspåtts av kungen skingrade sig molnen och förmörkelsen blev synlig. För de utländska gästerna var det en triumf för en progressiv monark som motbevisade den allmänt rådande vidskepelsen bland befolkningen. För befolkningen var det ett bevis på att deras kung hade en övernaturlig förmåga att förutspå rörelser i universum. Statyn är försedd med en stjärnkikare på Kung Monkuts högra sida.

Kung Chulalongkorn A.D. 1868 – 1910 B.E. 2411 – 2453

Hans fulla namn som kung var Phrabat Somdet Phra Chula Chom Klao Chao Yo Hua och den 1 oktober 1868 vid en ålder av endast 15 år besteg han tronen. Under de fyra första åren regerade chefsminister Somdet Chao Phraya Borom Maha Si Suriyawong. Den unge Kung Chulalongkorn lärde sig att bli en framtida regent i enlighet med thailändska seder och bruk men också med landets nya utveckling till en modern nation i åtanke. Som första kung i Chakridynastin blev han munk under 15 dagar vid 20 års ålder. Direkt efter avslutat munkliv regerade han landet på egen hand och tog vid där hans far hade slutat. Kung Chulalongkorns reformer rörde vid nästa alla områden i samhället. Han lät bygga vägar och järnvägar för att förbättra kommunikationerna, han etablerade postväsendet och utvecklade telegrafen och senare telefonservicen. El- och vattenverk byggdes, sjukvården förbättrades, socialt arbete och allmännyttiga företag etablerades. Han stärkte huvudstadens politiska, strategiska och komersiella kontroll över provinserna. I palatset öppnades en skola för att utbilda personer som hade för avsikt att arbeta inom statstsförvaltningen och en skola i engelska språket där bara engelsktalande lärare jobbade. Kungens privata råd (Privy Counsil) och Privy Purse Bureau (svårt att översätta) som skulle handha kronans finanser bildades samtidigt med en stamanställd armé och en avlönad poliskår. Nya system för utbildning, hälsovård och rättsväsende implementerades och Buddhistiska prästerskapet organiserades om. Kung Chulalongkorn avskaffade dessutom slaveriet. Anledningen till alla reformer och insatser för att skapa ett starkare rike var hotet från västerlandet. Animositeten hade gradvis eskalerat och hotet blev tydligt när en fransk ångbåt och två båtar styckade med kanoner seglade uppför Chao Phraya floden år 1893. De blev beskjutna från stränderna av siamesiska soldater och ångbåten sjönk och alla ombordvarande dödades. Fransmännen svarade med att blockera infarten till floden och hotade med ytterligare militära aktioner. Genom diplomati lyckades Kung Chulalongkorn avstyra ytterligare attacker genom att avstå en tredjedel av landområdet öster om Mekongfloden. År 1896 skrevs ett avtal med Storbritannien och Frankrike som garanterade Siams självständighet. Efter att hotet om kolonisering eliminerats besökte kung Chulalongkorn Europa två gånger bl.a Ryssland och Tyskland, han blev väl mottagen i båda länderna. Även Sverige fick ett besök. Torsdagen den 19 juli 1897 anlände den thailändske kungen Chulalongkorn med följe till det lilla samhället Bispgården i Ragunda, Jämtland. Anhalten var en av flera på hans norrländska resa efter att innan dess ha sett Stockholmsutställningen som svenske kungen Oscar II:s gäst. Väl hemkommen insåg han att makten borde decentraliseras och öppnas för utländska besökare i mycket större utsträckning än tidigare. Kung Chulalongkorn utvecklade Siam till en modern nation med en mängd nya institutioner i vilka folkets röst kunde bli hörd. Det ledde också till en större närhet mellan folket och kungahuset. Kung Chulalongkorn regerade i 42 år, han föddes den 20 september 1853 och dog den 23 oktober 1910 ett datum som är en högtidsdag i Thailand under namnet Chulalongkorns dag. I Thailand säger man Wan Piya Maharat.