Upptäcktsresanden Sven Hedins standardverk om Asien, `Sidenvägen´ från 1936, tar oss inte till våra domäner och det gör inte den gamla färdleden med samma namn heller. Ändå ståtar dagens Thailand som världens bästa silkesnation, i alla fall kvalitetsmässigt, både vad gäller struktur och mönster. Silke, förresten. Heter det inte siden på svenska? Både och visar några tittar i ordböcker och på internets brokiga flora. I TP väljer vi för enkelhetens skull silke.

Spion blev varumärke

Thaisilkets frammarsch till global berömmelse hör 1900-talet till. Den under påsken 1967 mystiskt försvunne äventyraren och yrkesspionen, han var anställd som just det i CIA-föregångaren OSS under andra världskriget, Jim Thompson satte 1948 upp The Thai Silk Company här. Idag är Jim Thompson ett begrepp och varumärke för prima silke världen över. Tack vare Thompsons internationella kontakter spred sig användningen av tyget i vida kretsar hos dem som sökte efter något annorlunda och exklusivt.

Ben Hur och Barbara Hutton

Thaisilke dök på 1950-talet upp i kostymer på broadwayshower och i monumentalfilmen Ben Hur. Den rika amerikanska societetsdamen Barbara Hutton inredde sina luxuösa hem med thaisilke och så gjorde överdådiga hotell som the Savoy i London och Hilton i Hong Kong. Amerika blev snart en viktig marknad och när det thailändska kungaparet besökte Förenta Staterna under det tidiga 1960-talet bar drottning Sirikit naturligtvis dräkter i thaisilke, kreerade av den franske designern Pierre Balmain.

Drottning Sirikits engagemang

Det markerade starten på drottningens livslånga engagemang för thaisilke. Genom hennes förtjänst har traditionella metoder att tillverka, färga och väva silke säkrats. Se till exempel efter när du köper silke i metervara om det är påfågelmärkt. En etikett med den kungliga thailändska påfågeln på varje löpmeter silke visar att tyget testats noggrannt under 21 dagar av drottningens institut ´Queen Sirikit Institute of Sericulture´ och hållit måttet. Serikultur betyder för övrigt just konsten att göra silke.

Påfågelmärkning

Det finns fyra grader av påfågelmärkningar: guld, silver, blått och grönt. En gyllene påfågel representerar det allra bästa. Hela proceduren från att tråden nystats upp från kokongen till färgning och vävning är gjord för hand och färgerna kommer från naturen eller av miljövänliga kemikalier. För att få silverpåfågeln är kraven snäppet lägre och så vidare till grön påfågel där thaisilket får blandas med andra material.

Mudmee

Silkestypen ´mudmee´, där silkestrådarna appliceras på mönsterunderlag gjorda av naturfiber, t ex från banan, vilket ger mudmee ett karakteristiskt utseende har fått en renässans tack vare drottningens arbete. Som så mycket annat urthailändskt stammar det bästa thaisilket från de nordöstra landsändarna. Thailands främsta silkesvägar skär i huvudsak genom samhällen och byar i isanprovinserna Nakorn Rachasima, Khon Kaen och Surin

Kungliga gåvor

Från Surin kom för övrigt de vackra silkessjalarna som delades ut som gåvor till de kungliga gästerna på kung Bhumibols 60-årsjubileum som regent nu i juni 2006. De 2.2 meter långa gyllenskimrande sjalarna vävdes i byn Tha Sawang. Och silkesproduktion är inte bara genuin kultur, den ger också intäkter. För helåret 2006 tror Kasikorn banks analytiker att export av thaisilke drar in knappt en miljard baht till vävare, byar, butiker och modeskapare i Thailand.