Klockan är strax efter fem en vanlig lördagkväll i december. Solen kastar sitt bleka nedgående sken över start och landningsbanan som huggits ut ur omgivande växtlighet och asfalterats. En startramp lagom lång och tillräckligt bred för ett tvåsitsigt sportplans start och landning. Familjen som ser efter båtar och flygplan, det finns två, väntar tålmodigt tillsammans med oss. Det gör hundarna som springer av och an också men ankfamiljen är mer intresserad av kvällsmat, annars läggs inga ägg.

I närheten av Mae Phim

Byn heter Jumroong, den ligger i närheten av Wat Bunnak, templet som skänker omgivningen ro. Det är cirka trettio minuters bilfärd söderut, mot Klaeng, från Mae Phims centrum. Ayuth Snidvongs na Ayuthaya brukar dyka upp cirka en timme innan mörkrets inbrott, lördag och definitivt söndag. Det är då han tar en flygtur lågt över Mae Phims stränder. När den svarta SUV:en kommer svansar hundarna närmare. Manfolket i familjen skyndar sig att förklara vem utlänningen är. Det hade knappt behövts, khun Ayuth gör det han förmodligen alltid gör, hälsar en besökare välkommen med en genuin wai.

Ingen flygtur

Iklädd en gul pikétröja med ett synlig Porschemärke, kortbyxor och konstigt nog seglarskor. Det går väl att segla på vind också, hinner vi tänka innan konversationen startar med ett foto vid det blåvitlackerade propellerplanet. Stolt och lite lojt lutar han sig mot vingen. Vi ser besvikelsen i hans ögon för mörkret faller på, det blir ingen flygtur ikväll. Vi får förklaringen till både besvikelsen och den något sena ankomsten.

Har inte tid

DCA, Department of Civil Aviation, Thailand har fortfarande inte förnyat hans tillstånd att flyga, det ges fem år åt gången. – Tydligen har den internationella organisationen för civilt flyg hittat brister i DCA:s kontroll av säkerhetsföreskrifterna. Nu har de fullt upp att åtgärda bristerna och samtidigt försöka övertyga ICAO att inte förverkliga hotet om sanktioner, inte har de tid att bry sig om mitt flygtillstånd, säger Khun Ayuth, nu med besvikelse i rösten också.

Bekant med farbrodern

Vi känner igen efternamnet som också bars av en bekant som jobbade på Thai TV Channel 3. Han hette M.L. Tuong Snidvongs och det visar sig att det var Khun Ayuths farbror, fars bror alltså. Ledsamt nog gick han bort för några år sedan. Det blev någon minuts eftertanke. Öppet och helt utan bitterhet berättar Khun Ayuth att många familjemedlemmar lämnade Thailand efter det, han kallar för den Siamesiska revolutionen 1932. Historien förtäljer att det var då Siams statsskick ändrades från absolut till konstitutionell monarki. – Många i familjen hade hög rank inom militären men bestämde sig för att avsluta sin militära karriär och bli diplomater stationerade i många europeiska länder.

Förfader utbildad i Skottland

Khun Ayuth berättar också om sin farfars äldre bror som utbildades till doktor i Skottland på Edinburghs universitet och återvände till Thailand 1884. Hans officiella namn var M.R. Suvabahn Sanitwongsa och han var den första Siames som tillskansade sig en doktorsexamen i västerländsk medicin. Under Rama V utvecklades Siam till en modern stat och ur hälsovårdssynpunkt inleddes stora förändringar och allmänhygienen förbättrades radikalt. Med en utlandsutbildad doktor spelade familjen Snidvongs en stor roll i utvecklingen.

Av kunglig börd

Khun Ayuth Snidvongs na Ayuthaya härstammar från Rama II och för att förenkla och skapa förståelse om hierarkin inom den kungliga familjen skrev Khun Ayuth ner hur släktskapen kan förstås av de kungliga titlarna. Från Kungen som betecknas Phra Chao Yu Hua får sonen titeln HRH, His Royal Highness the Prince, nästa steg är Mom Chao. Khun Ayuths farfars bror som utbildade sig till doktor hade titeln M.R. som betyder Mom Rajavong och kommer direkt under Mom Chao. M.L Tuong, Khun Ayuths farbror hade titeln Mom Luang och är alltså den sista generationen från en kunglig förfader som har en titel.

Entusiastisk pilot

Vi kommer så småningom vidare i Khun Ayuths personliga berättelse. Hans mjuka sätt, lågmäldhet och försiktiga gester tyder på en man med stor erfarenhet av just diplomati. Men när vi kommer in på området flygning glimmar det till av entusiasm i ögonen som får liv. Det var hans far som väckte intresset hos honom redan som ung. Det tog ändå till en ålder av 38 år innan han kom sig för att ta ett flygcertifikat. De senaste tjugo åren har han varit flitigt i luften och han nämner cirka tusen flygtimmar bara de senaste fem-sex åren. Det blir cirka 200 timmar per år, mer än nog för att behålla certifikatet.

Ögonstenen är blå och vit

Det går att skönja att det är flygplanen som är intressanta trots flertalet båtar av ”racingmodell”. Lite vid sidan står ett plan utan motor, den ska bytas ut till en med färre hästkrafter. Det är ett plan av Skyfox-modell. Ett enmotorigt, tvåsitsigt plan med hög vinge. Men det är nog ändå Zenair CH-601XL Zodiac, det tvåsitsiga, blåvita, lågvingade monoplanet med fast landningsställ av noshjultyp som är ögonstenen. Vi är säkra på att det blänker i lacken när farten är tillräckligt hög för att lyfta och det blänker nog också av en glädjetår i Khun Ayuths ögon varje gång planet lättar från marken. – Men jag flyger oftast på låg höjd för att hålla mig i trim, alla kan flyga högt, avslutar han. Kanske var den sista meningen dubbelbottnad.