The Blues Factory får nog anses som etablerad med en framskjuten position i Pattayas levande musikliv. Med rutinerade husband, The Blues Machine och The Rock Machine, med en del nya ansikten, blir den levande musiken aldrig statisk. Ett möte med ägaren David Withers är inte helt lätt att arrangera, han jobbar från åtta på kvällen till fyra-fem på morgonen och är alltså inte tillgänglig på vanlig kontorstid. När vi väl träffades frågade vi och David svarade ärligt.

Ozonisatorn utvecklades för att användas inom industrin men har visats sig vara väl så användbar i andra sammanhang. För människor som mår dåligt av mögel eller bakterier som förorsakar dålig lukt i bostaden är den ett måste. I Thailand har den fått ett ännu vidare användningsområde med alla hotellrum och condminiums med problem beroende på klimatet. Den är dessutom billig i drift.

På väg hem passerar vi Papa’s Place men den här speciella kvällen blev det inget passerande och de berodde på Paul Bogart. Med sin tolvsträngade gitarr och rytmmaskin lurade han in oss i en dröm med hjälp av California Dreaming. Vi spenderade resten av kvällen övergående i natt med andra klassiker som Blowing in the wind, On the beach och Mr Bojangles

Ett jul och nyårsnummer fanns inte med i planering men efter många telefonsamtal från norra Thailand kände vi oss tvungna att göra ett besök i Chiang Mai med omnejd. Lite svalare och definitivt mindre bullrigt än Bangkok. Det händer saker i Chiang Mai och eftersom Thailands premiärminister råkar vara född där så blir det moraliska stödet en viktig del i utvecklingen.