I förra veckan fyllde jag år men jag mådde inte särskilt bra när jag vaknade på morgonen. Jag gick en trappa ner för att äta frukost och förväntade mig ett glatt ”grattis” och kanske en present från frugan.

Förväntningarna kanske var för höga hon sa knappt ”gomorron” och absolut inget glatt ”grattis”. Jag tänkte att vi har ju trots allt varit gifta ganska länge, det är lätt att glömma. Men våra barn minns säkert. Ungarna ramlade ner för trappen och inte ett ord bara glufsade i sig frukosten och försvann till skolan.

Jag åkte till kontoret och kände mig lite ensam och övergiven. Där var min sekreterare med ett stort leende och ett hjärtligt ”grattis på födelsedagen” och dessutom en tårtbit och en kopp kaffe.

Vi jobbade fram till lunch och då föreslog min sekreterare, som ser ganska bra ut, att vi skulle äta lunch på tu man hand. Det var ju trots allt min födelsedag. Hon tyckte inte att vi skulle gå på det vanliga haket heller, nej något bättre dagen till ära.

Vi hamnade på en liten idyllisk bistro och åt en utsökt lunch med två martinis och vin till maten. Mycket stämmningsfullt, dagen till ära tänkte jag igen. Hon är allt bra trevlig min sekreterare och hon förstod att jag kände mig lite nere när jag kom till jobbet.

Jag blev lite förvånad när hon sa ”inte behöver vi väl gå direkt tillbaks till kontoret efter lunch. Jag bor alldeles runt hörnet varför går vi inte hem till mig och tar en drink på din födelsedag”.

Väl hemme hos henne sa hon ”om du inte har något emot det ska jag göra ett besök i badrummet och piffa till mig”. Jaha det här verkar för bra för att vara sant tänkte jag och gick in i sovrummet.

Efter en stund kommer hon ut från badrummet bärande på en stor tårta och bakom henne stod min fru, mina barn och mina vänner. Även en del medarbetare hade slutit upp. Alla sjöng ”ja må han leva”.

Och där satt jag på sängen.

Naken.