Print this page

Du är en buffel

Vattenbuffel Scandin resortJag satt en kväll på en bar i och njöt av varma vindar och en kall öl. Genast blev jag omringad av några av de tjänstvilliga barflickorna och de vanliga frågorna lät inte vänta på sig särskilt länge.

Barsamtal

”Where you come from,” den vanliga öppningsfrasen.”Jag kommer från det kalla Norden från ett litet land som heter Sverige”, förklarade jag tålmodigt. ”Det är ett land som ni kanske inte vet så mycket om”. Det glimtade till av intresse i en av flickornas ögon och hon säger: ”Jo, jag vet. Svenskar har varit här många gånger. Jag kan till och med ett svenskt ord. Men jag inte vet vad det betyder”. ”Vilket ord är det,” frågade jag. ”Fii faan! Alla svenskar säger Fii faan. Vad betyder det,”sa hon.

Viktigt ord

Det är alltid tråkigt att behöva göra någon besviken. Eftersom Fy fan tydligen sägs ofta och med eftertyck kan en icke svenskkunnig person tro att det är ett mycket viktigt och betydelsefullt ord i det svenska språket. Rent av ett nyckelord. Någonting i stil med Toppen!, Perfekt! Vackert! Kanske till och med du är vacker! Det trodde i alla fall den här flickan.

Kalla på fan

Hur ska man nu förklara detta för en person som bara känner till de små, relativt snälla onda andarna som ingår i den buddistiska föreställningsvärlden. Som aldrig har hört talas om Fan, överdjävulen själv, och väl aldrig hade kunnat tro att svenska män håller på och ropar på honom jämt och ständigt. I varje fall lyckades jag få henne att förstå att Fy fan inte är ord som bör komma ur en vacker flickas mun. Hon blev besviken.

Av allt en svordom

Det känns lite skamligt om man tänker att vi svenskar som har ett ordrikt och vackert språk bara har lyckats plantera ett enda svenskt uttryck i Thailand.Och det är en svordom.

Inte bara svenskar

Nu är det är inte bara svenskar som svär som borstbindare. Amerikaner är om möjligt ännu värre. Alla från västvärlden svär, mest män men också kvinnor. Att använda fula ord och svära är ingen ny företeelse, Redan de gamla grekerna svor så att det osade katt. De svor vid sina gudar; Zeus, Pollux, Apollo och Herkules. I Sverige och andra kristna länder var det förr i tiden en dödssynd att missbruka Guds namn. Särskilt under 1600-talet då kyrkan hade en särskilt stark ställning.

Bestraffning

Straffen för att svära varierade i olika länder. I Frankrike bestämde Frans I 1529 att den som hädade genom att svära vid Gud, Jesus eller Den helige ande första gången skulle straffas med böter. Andra gången spräcktes läpparna, tredje gången genomborrades tungan. Fjärde och definitivt sista gången blev straffet hängning med strypsnara.

Guds motsata

Eftersom det under kristendomens högsäsong var livsfarligt att svära vid Gud började man i stället använda Guds motsats, d v s Djävulen, Satan och Fan. Där har vi bakgrunden till våra grövsta svordomar.

I Thailand svärs det inte

Det finns några länder och kulturer i världen som vars språk är helt befriat från svordomar. Exempel på sådana kulturer är några av indianspråken i Sydamerika. Inte heller svär man gärna i länder med buddistisk religion. I det thailändska språket förekommer inga ord som är svordomar i den mening vi menar. Att svära vid Buddha vore helt otänkbart för en thailändare.

Du är en buffel

Men det finns så klart kraftuttryck även i det här språket. Men absolut ingenting med anknytning till religionen, avföring eller könsdelar som är vanligt i våra länder. Det grövsta en mycket uppretad thailändare kan säga till en annan person är kun kwai, ’Du är en buffel!’ Och det är ju mer ett skällsord än en svordom. Det är inte konstigt att thailändare undrar över vad vi svenskar säger.

Read 789 times