Print this page

Februari - Mars 2014

Kausalitet är ett märkligt ord att börja redaktörens ruta med. Orsakssammanhang betyder ordet och beskriver alltså hela kedjan av orsaker till att saker och ting blir som de blir. Förr i tiden när någon gjort något gott och fick ett stort tack svarade man ”ingen orsak” som sedermera blev till ”varsågod”. Att vara så god att det inte finns någon orsak till att säga tack skulle man kunna baka ihop det hela till. Så god var den som utförde den goda gärningen, helt enkelt ett naturligt vänligt beteende, att något tack fanns det ingen orsak att få.  Anledningen till att kausalitet är första ordet har att göra med att i stort sett allt som händer har en orsak och så småningom en verkan. I vårt avlånga land, det är Thailand som åsyftas, är det lite si och så med att koppla samman orsak och verkan och därför inträffar det oförutsedda med, för oss västerlänningar, förvånadsvärd regelbundenhet. I orsak och verkan kedjan kan man också baka in perception eller varseblivningsförmåga som har mycket att göra med vilken utbildningsnivå man har och förstås livserfarenhet. Två saker som underlättar när det gäller att förstå verkan av ens handlingar. ”Jag såg det komma”, enkelt uttryckt. I Thailand är det ofta ”jag såg det inte komma”, därav oförutsett.

Beteendet hos opålitliga politiker har ställt till det i landet av förfining och mångfald till den milda grad att normalt bekväma stadsbor väljer att tälta i Lumpiniparken mitt i stan, rent av sova på en bro och bastmattor på asfalt istället för att sitta hemma och titta på såpoperor, allt uteliggande i protestsyfte. Det promeneras gata upp och gata ner och basuneras från scener byggda i allehanda korsningar. Det är en hel del landsortsmänniskor också som kommit till stan för att bevittna spektaklet och få en liten dusör. Jodå demonstranter får betalt i Thailand och betalar inte för bussresan söderifrån som landsortsborna kommer ifrån den här gången. Mängden demonstranter varierar från dag till dag och dumheterna som görs av överivriga deltagare varierar också. Tyvärr får en del människor sätta till livet och många skadas mer eller mindre allvarligt. Strategerna hos både demonstranter och regeringen (expeditionsministären) försöker lista ut vad som kommer att hända härnäst, om vi gör så här. Det finns säkert en orsak till att människor demonstrerar men att verkan av demonstrationerna ska leda till att människoliv går till spillo verkar man inte ha räknat med eller hänvisar till det hemska uttrycket ”collateral damage”. Översatt till svenska blir det indirekt skadegörelse men ingen vill väl dö under den terminologin. Det oförutsedda inträffade en människa fick sätta livet till.

Det har  inte undgått någon återkommande thailandsresenär att det här har hänt förut, något av en deja vu. Men demonstrationer i Bangkok hindrar inte nordbor från att komma till Thailand. Oftast märks inte de politiska oroligheterna på turisorterna och just därför är det fortfarande lika bekvämt i solstolen och levnadskostnaderna för en turist från Norden har inte stigit. Snarare sjunkit eftersom politisk oro försvagar den inhemska valutan. Betydligt fler baht för kronorna och euron således. Vi är övertygade om att många bryr sig och vill se ett Thailand i harmoni hellre än att få fler baht i plånboken. För nordbor har tagit Thailand till sitt hjärta och att turister fortsätter att komma ger en känsla av normalitet som många thailändska människor välkomnar. Och förstås inkomsterna under högsäsongen som många ska leva på hela året. Det arbetas frenestiskt i kulisserna för att hitta lösningar. De flesta accepterar orsaken till att det för tillfället är oroligt men ännu fler vill lindra verkan. Den enda problemet är att kausaliteten är för komplex för att en lösning skall nås utan en rejäl självrannsakan som för tillfället inte finns i motparternas perception.

För oss som bor här har det lett till att vi hukar oss och försöker förstå vad som försiggår. Vi är tvungna att lära oss ny thailändsk vokabulär som vida överskrider de ord man behöver för att prata väder och beställa mat. En liten lektion i de politiska språket är därför på sin plats. Det kan vara bra att ha en hum om vad thailändare pratar om sinsemellan. Regering-ratchabaan, reform-patirop, framtid-anakoot, folket-prachachon, acceptera-jomrap, ta ansvar-rapichop, val-luagtang, konstitution-ratchatamanoon, demokrati-prachathippathai, landsortsmänniskor-thang djangwat, ta hand om-duulää är några av de ord som nämns dagligen i TV-nyheterna.

För att återknyta till det vi startade med, orsakssammanhang, är det fullkomligt omöjligt för oss västerlänningar att försöka följa just sammanhanget. Med logiskt tänkande tyckte vi följande. Eftersom demonstranterna kräver att premiärministern avgår tillsammans med övriga kabinettsmedlemmar, att valet flyttas fram, att reformer  genomföras före valet och att ett icke valt folkråd ska tillsättas (helt oacceptabelt i en demokrati). Expeditionsministären ville inte flytta fram valdagen och inte avgå men påbörja reformarbetet omedelbart och fortsätta med det efter valet. Då tänkte vi att en kompromiss där expeditionsministären flyttade fram valdagen och visade genuin reformiver men inte avgick och där demonstranterna avslutade protestmarscherna och avstod från kravet om avgång och tillsättande av ett folkråd skulle vara en bra lösning. Dessutom borde the Democrat Party som valt att inte delta i valet som utlysts till den 2 februari delta i det framflyttade valet. Icke då. Självrannsakans tid är inte förbi den har inte kommit än. Men även det mest envisa kreatur, människan måste nog räknas till den kategorin, måste någon gång ta sitt förnuft till fånga.

Read 693 times