Print this page

Mitt liv som sparris

”För ettusenfemhundratrettioen dagar eller drygt fyra år sedan började mitt liv som sparris. Den gemensamma benämningen på oss utlänningar som befinner oss iThailand är nämligen “farang” vilket också är ordet för sparris. Om det är vår reslighet eller våra kroppsliga extremiteter i vila, som är orsaken vet jag inte. Själv använder jag aldrig det något i mitt tycke nedsättande ordet “farang”, säger Marie. (nu är sparris bara en betydelse av ordet ”farang” red.anm.)September för fyra år sedan.

”Med fjärilar i magen men till det yttre välrustad, klev jag in i ett mötesrum på hotellet där jag skulle påbörja min anställning som hotellchef och möttes av åtta par skeptiska ögon. Samtliga avdelningschefers blickar var riktade mot mig och bara mig”, berättar hon vidare.

Klädvalet för dagen var perfekt

Den tillfredställelse hon kände över sitt yttre kan helt och hållet tillskrivas dagens klädval. Vita halvhöga slip-in sandaletter, en beige linnekjol och en ärmlös bomullstopp och lätt makeup. Nedtonad med en portion av avslappnad elegans

Smärtfri introduktion

”Jag påbörjade min presentation och väl halvvägs i min bakgrundshistoria satt alla och nickade uppskattande.De är helt på min sida tänkte jag. När jag till slut ställde en öppen fråga, möttes jag av total tystnad”. Att de hade nickat var inte uppskattning de hade helt enkelt nickat till, och hade inte en aning om vad hon pratat om. Lite stelt fortsatte förmiddagen med att de själva presenterade sig, rank och position i hierarkisk ordning givetvis.

Fjärilar i magen

Vid det här laget flög fjärilarna ordentligt. Vadan denna fientlighet? Hur skulle hennes storstilade planer på att skapa en platt organisation,där alla skulle få bestämma, gå? ”Ingen ville prata med mig, knappt svara på tilltal”. Det tog ett tag innan hon insåg att thailändare generellt är oerhört blyga personer. Mycket reserverade i ett mötesrum och arbetar i en väldigt pyramidisk hierarki.

Kulturchock

”Vad lärde jag mig av den traumatiska kulturchock jag hade upplevt? En hotelldirektör klär sig inte avslappnat elegant. Slip-in utan varken täckt tå eller häl är helt oacceptabelt, klacken måsta vara minst 4 cm. Linne är inget bra material eftersom det skrynklar bara man tittar på det. Ärmlöst funkar inte. ( tänk det visste jag redan) och makeupen ska helst vara täckande, färgstark och ju rödare läppar desto bättre”.

Goda vänner

Direktörens sekreterare blev bästa kompis efter de första dagarnas stelbenta närmanden.Den mest skräckinjagande Khun Arunne, Rooms Division Manager, hade en enerverande vana att i tid och otid knäcka fingrar, nacke och huvud, tack och lov på sig själv. Som direktörens Nemesis såg hon Marie som en inkräktare och konkurrent, idag är hon Maries allra bästa thaiväninna.En thailändsk vän, när du väl får en, är för livet.

Invandrare och dessutom kvinna

”Det är ganska ok att arbeta i Thailand som invandrare och dessutom kvinna. Ofta till och med mycket bra. Ibland möts man av en förvånandsvärd manschauvinism som jag sällan stött på tidigare, varken i Sverige eller i andra länder där jag arbetat.Till viss del från thailändska män men oftare från de stora antalet utländska män som arbetar, älskar och bor här”, berättar Marie.

Paradis ja kanske

Det var av många tillfälligheter som gjorde att hon hamnade i Thailand som av många betecknas som paradiset på jorden. Marie var också väldigt trött på Sverige och den inskränkthet som rådde. Dessutom var hon ingen bra person när hon bodde där. Beslutet att flytta har hon funderat över många gånger men aldrig ångrat.

Vad har jag lärt mig?

”Vidsynthet och ödmjukhet. Behärskning? Tja, det fungerar för det mesta. Tålamodet tryter ibland och frustrationen lurar runt hörnet. Då hjälper yoga och massage, eller ett par nya skor. Jag har trampat i klaveret många gånger eftersom många oskrivna regler råder.Jag känner mig oerhört ödmjuk inför det faktum att jag är gäst, och det lilla jag har att tillföra kommer nog inte att förändra mina värdars sätt att vara och jag kommer nog alltid att vara en sparris i deras ögon.Jag har också lärt mig att det är bra med helgardering” avslutar hon i sin berättande stil.

“Yesterday,tomorrow, this morning betyder helt enkelt “tomorrow morning”. Palmerna vajar och Andamansjön är så blå, jag har glömt bort alla mina sånger men jag sjunger ändå”.

  • Namn: Marie Andersson
  • Thai smeknamn: Malee, vilket betyder frukt, troligtvis rambutan
  • Bördig från: Västervik, Småland, Sverige
  • Ålder: Mitt i livet
  • Cilvilstånd: Ständigt förälskad och desillusionerad singel
  • Bor: I ett hus vid ett vattenfall vid djungelns rand i Kamala, Phuket
  • Arbetar: Som General Manager, Jiva Resort & Spa
  • Bästa Thai mat: Laab Gai, vattenwokad kycklingfärs med chili, lime och koriander
  • Bästa svensk mat: Mormors öländska kroppkakor och mammas dillkött
  • Bäst med Thailand: Enkelheten i komplexiteten
  • Bra med Sverige: Inte mycket
  • Saknar mest: Love, min ettåriga systerson, övrig familj och vänner
Read 814 times