Min pärla! är inte en paradisstrand på en paradisö, inte heller vacker bergsnatur. Det är Sukhumvit soi 11 i Bangkok. Den som känner till Thailand i allmänhet och Bangkok i synnerhet höjer säkert på ögonbrynet. Så fantastiskt mycket som landet har att erbjuda och så fastnar karln på den tvärgatan! Fantasilöst.

Livsöden

Efter resor till Thailand under mer än 20 år har jag upptäckt glädjen i att lära känna ett ställe och dess människor mer på djupet. Mina försök att tala en knapphändig thailändska belönas med mycket vänlighet och hjälpsamhet av människor som tar sig tid. Jag får höra många intressanta livsöden och lär mig hela tiden mer.

Fiskjakt

En kväll bjuds jag in till fest i en bar på soi 9. Klockan två måste de stänga och vi går en trappa upp. Belysningen är minimal, polisen kan ju dyka upp på sina kontrollrundor. Där bjuds det på hemlagad kycklinggryta och hembryggt vin från Isaan. Aei visar filmer från hembyn utanför Khon Kaen. Första filmen visar fiskjakt! En damm har tömts på vatten och alla närvarande, vuxna som barn, jagar fisk med bara händerna. De kastar sig i leran och fångar de sprattlande fiskarna under skratt och stoj. Vi sitter i timmar, småäter och dricker, ingen vill gå hem.

Takservering

Andra kvällar blir det Aura Bar på soi 4, en takservering under öppen himmel. Dämpad suggestiv musik spelas i den kraftfulla anläggningen. Trafiken hörs knappt. Här är det fridfullt att avnjuta en svalkande öl och god mat.

Mat för växelpengar

Sedan har vi ju de otaliga små gatuserveringarna utefter Sukhumvit, bestående av kök i rullvagn och ett par bord med stolar. För växelpengar får du soppor, nudelrätter eller varför inte myrägg. Senare på natten dyker små rullande barer upp på rad, ibland med hög musik från en skränig liten stereo och en hysteriskt dansande bartender. Det är kul, men skönt att inte ha hotellrum åt det hållet.

Bangkok en musikstad

När jag vill lyssna på bra musik åker jag till Twilo Bar, en hörnbar utan ytterväggar på Patpong 1. Måndag till lördag spelar The Mask Band från klockan tio till midnatt. I pauserna minglar, pratar och dricker musikerna med åhörarna. Deras spelglädje har fört mig tillbaka otaliga gånger. Den karismatiske sångerskan Pond berättar att bandet har funnits i tio år. ”Själv började jag den åttonde augusti 2007”, berättar hon och ler vid minnet. Hon nämner också stolt att sångaren O har uppträtt i Hua Hin för kungen.

Fler spelningar

Jag frågar hur hon och bandet kan uppträda så fräscht kväll efter kväll. ”Mycket, mycket sömn. När jag går upp på scenen försvinner hjärtesorger och andra problem, då handlar det bara om uppträdandet. It´s all about showtime”, svarar hon Ett jobb räcker inte. Efter spelningen på Twilo Bar åker hon direkt till nästa uppträdande. Det ligger en bra bit bort och hon har knappt en halvtimme på sig. Spice på Sukhumvit soi 11 är målet. Hon sjunger mellan 00.30 och 01.30.

I mitt kvarter

Spice ligger bara ett par hus från mitt hotell, cirkeln sluts. Vi åker dit tillsammans och småspringer genom gränderna till hennes bil. Snabbt och vant tar Pond oss genom Bangkoks nattrafik, glatt konverserande. Vi kommer fram utan marginaler och hon rusar in på scenen, där bandet redan har börjat. Uppträdandet är bra och tiden går för fort.

Utan plan

Efter uppträdandet kommer Pond till vårt sällskap för att småprata. Efteråt har jag bara hundra meter att promenera hem. Skönt. Det är vad jag älskar med mitt kvarter. Jag går ut utan någon plan, träffar någon jag känner, vi åker någonstans och träffar fler. Jag låter mig föras med och undrar nyfiket var det ska sluta. Varje dag är en ny upplevelse. När jag ska förflytta mig i Bangkok använder jag skytåget men även MC-taxi är ett bekvämt och snabbt sätt att ta sig fram. Mitt kvarter mitt Bangkok.