Vid vårt besök till östra havskusten och Mae Rumpeung stranden träffade vi på en dansk vid namn Jens Brochner Nielsen. En man med en brokig bakgrund men en framgångsrik sådan. Han har varit involverad i resebranschen och var bland de första som började chartra öststatsturister till Thailand. Han har också många idéer om fastighetsbranschen i Thailand och har utvecklat en del intressanta koncept.

Avatara är ett namn som förpliktar. Ordet kommer från Sanskrit och betyder ”nedstigande på jorden”. Lite som när det himmelska möter det jordiska alltså. Kanske blir det tvärtom, de jordiska d.v.s. vanliga människor som köper en lägenhet på Avatara ska känna att man kommit till himmelriket.

I provinsen Prachuap, ca 30 mil söder om Bangkok, ligger den lilla kustbyn Huay Yang. Här har på kort tid de senaste åren växt upp en rad bosättningar med huvudsakligen svenskar och skandinaver, som här funnit sitt eget Thai-paradis. Den snabba utvecklingen från genuin jordbruks- och fiskeort till växande boplats för västerlänningar innebär såväl speciella förutsättningar som betydande möjligheter.

Många som bor i Hua Hin klagar ofta på att det saknas kulturellt utbud. Det gäller för småstäder i Sverige också om man inte bor i Vara eller Piteå som båda har egna konserthus. Nu verkar det rådas bot på kulturfattigdomen i Hua Hin också.

I begynnelsen var Järnvägshotellet vid stranden, världskänt med filmen Killing Fields, nuvarande Sofitel. Trafikströmmen mellan nord och syd flöt tvärs igenom Hua Hin och delade den. I ett hörn på nordsidan fanns en trädgårdsrestaurang med medelmåttig meny. Den hette Friendship. Vackra damer sjöng på en liten estrad, inte så tonsäkert men innerligt. Fiskrestaurangerna vid hamnen, förstås. Sen var det inte så mycket mer i krogväg, frånsett gatustånd och enklare äterier.

Bangkok år 1989, före skytåget (Skytrain), före mobiltelefonerna och sms (messning). Det fanns inte ens något utbrett Internet och hör och häpna inga sju-elvabutiker. Ringled och andra motorvägar som går kors och tvärs fanns inte heller. Ut till Don Muang, den gamla flygplatsen ledde en väg man skulle kunna kalla ”autostrada”. Det planerades en motorväg högt upp i luften, den skulle byggas av Hopewell, men av den blev det bara betongpelare som står kvar än idag. Folkhumorn döpte om företaget till Hopeless

Skogsbärsbranschens Intresseförening allmänt kallad SBIF är huvudaktör när det gäller bärplockning i Sverige. SBIF är en förening som styrs av i princip två personer, Tommy Innala, Polarica och Martin Engström, Olle Svensson AB. Visserligen har Blåtand fått vara med och säga sitt men det är Tommy och Martin som bestämmer.

En tidig morgonpromenad ger en helt ny bild av Ao Nang. Det är nu jag njuter av kalkstensklippan som sträcker på sig i ena änden av den öde stranden. Långsvansbåtarna ligger slött och guppar i vattnet. Inom kort kommer här vara full aktivitet. Turister som törstar efter den där perfekta stranden eller det nervkittlande äventyret.

Det går att skapa sig många äventyr på Koh Lanta. Och skulle inte det räcka kan man läsa om ett, signerat författaren Christer Petterson vars barn- och ungdomsbok Ligan på Koh Lanta utkom i april 2009. Förstaupplagan är redan slutsåld och andra tryckningen har kommit lagom till julhandeln. Boken ingår i en rätt ny genre, reselitteratur för yngre men är skriven som en barn- och ungdomsroman. TP har frågat Christer Pettersson om boken, ön och nya bokideer.

Ulrick och Lotta Mellberg från Helsingborg valde att ha en kyrklig välsignelse i Thailand efter att ha gjort en borgerlig registrering av sitt äktenskap i Sverige. Dagen efeter högtiden på Freedom Beach träffas vi på en reataurang i Patong. Vi får lov att ställa några nyfikna frågor.