Om inte människor vill åka till Kina får väl Kina komma till människorna. China Town i Bangkok är en av stadens äldsta stadsdelar och genomgått väldigt små förändringar de senaste hundra åren. I China Town är det Small and Medium Sized Enterprises (SME) som gäller och det heter förmodligen familjeföretag på kinesiska. Köpa för en krona och sälja för två är grundfilosofin.

Arbetsnarkomaner

Att arbeta är en del av livet eller snarare sagt integrerat i de dagliga rutinerna. Den största glädjen verkar vara att göra en bra affär och förstås äta bra d.v.s. kinesiskt. Många affärer har extremt långa öppethållande och många matställen är öppna dygnet runt. - Det är många människor som jobbar sent och behöver mat då bör vi ha öppet, sa en kvinnlig restaurangägare som skyltade med 24 timmar Khao Tom (rissoppa).

Nudelsoppa extraordinär

En anledning att åka till China Town är att äta nudelsoppa hos Khun Sea (butiken heter Sea Khao Lao Nua Lai Thiem Than i Woeng Nakon Kasem). Den äldre gentlemannen som startade soppköket för ”väldigt längesedan” åker till 3-4 marknader varje morgon för att hitta det rätta oxköttet. Det strimlas i princip och kokas som hastigast i en örtlag som ger smaken åt köttet. Vi träffade både far och son (som håller på att ta över under överinseende) och vi fick inte ett direkt svar men vi är ganska säkra på att resten av personalen tillhör familjen på något vis. En djup tallrik soppa med massor av mycket mört kött kostar 100 baht, värt varenda satang vill vi påpeka. En liten butik i en trång gränd som tvingats att placera fler bord i gränden. Världsberömd.

En del i BNP

Med all aktivitet som finns i China Town slog det oss att kanske, kanske är inte just den här delen inräknad i Thailands BNP. Vi fick för oss att det nog är ganska svårt att få in moms från alla rörelseidkare, för att inte tala om inkomstskatt. En del är förmodligen registrerade för att kunna ha anställda som ska registreras hos Labour Department för att ha ett sjukförsäkringsskydd. Men eftersom affärer sköts inom familjen för det mesta finns det nog ingen tanke på att förbättra Thailands BNP. En avsevärd summa som inte är inräknad tror vi.

Grossist och detaljist

I China Town har man suddat ut gränserna mellan grossist och detaljist. Säljer företaget kaffe i grossistledet kan man ge sig på att en kopp nybryggt kaffe säljs till slutkund också. På andra våningen eller längre bak i radhuset finns ett grossistlager medans fronten är butik. Affärssamtal på mobilen (en av de få nymodigheter som anammats därför att den underlättar) är allenarådande, inga långa allmänna ”väder och hur mår du” samtal. Kort och koncist och effektiv. Hur mycket och när vill du ha varorna, kontant vid leverans, tack.

Här finns allt

-Är du mentalt förberedd, frågade min ciceron. Hon undrade om jag var beredd att bli knuffad från alla håll i trängseln. Vi skulle ta oss igenom huvudstråket för tygförsäljning, en 500 meter lång, trång gränd med plasttak som skydd mot regn 20 meter upp i luften. Många butiker har fullt pådrag på A/Cn, snacka om att kyla ner för kråkorna, men det är nog en nödvändighet. En butik kallar sig för ”Center for Modern & Traditional Fabrics och åtminstone tills för ett tiotal år sedan var just China Town i Bangkok platsen där nästan 80% av all tyghandel i Sydostasien skedde. Procentsatsen är något lägre nu och många butiker (grossister) har varit tvungna att stänga p.g.a. konkurrensen från Kina. Det håller dock på att svänga igen p.g.a. kvalitetsskillnader (red.anm.).

Säckkärror och isboxar

Ingen butik med självaktning i Thailand är utan isbox. Plast eller plåt, den köps i China Town. Glasmontrar, säckkärror, varmvattenberedare, torkställningar, plåthyllor m.m allt finns här. Men inga parkeringar. Hur man lyckas bedriva affärer utan att ha en parkeringsplats utanför butiken är en gåta. Skrymmande gods lastas på pick-up flak i rasande fart och det är nog lite accepterat att bilen bakom får vänta en stund. Åtminstone hördes inget irriterande tutande. Så löses en gåta.

Kalligrafi eller skönskrift

Det satt en äldre gentleman på trottoaren och skrev lyckönskningar på en vimpel. Han vet nog inte vad kalligrafi är men de kinesiska alfabetet behärskade han till fulländning. Skönskrift utan minsta darr på handen, utan stöd och utan skiss. Teorin, att det var västerlänningar som inte förstod att det fanns arabiska och kinesiska alfabet, utan trodde att det var några underliga tecken som skrevs, som kom upp med uttrycket kalligrafi, har väl en viss bäring. Den kinesiska skriften uppkom troligtvis ca 1600 år för Kristus och i Kina finns många dialekter, olika språk rentav, men alla skriver på samma sätt.

Frukt är nyttigt

Vi har tidigare nämnt nudelsoppa med oxkött och rissoppa med diverse ilägg (en rätt heter Kha Na Chai och tar 6 timmar att koka ihop). I China Town säljs det också frukt i massor. Många gånger importerade från hemlandet i norr. Tubtim som säljs, granatäpple på svenska, kommer med största sannolikhet från Kina precis som de stora orangefärgade apelsinerna. Fruktjuicer pressas i nästan varje gathörn och vi provade just granatäpplejuice som sägs ha vitaminer som inga andra frukter har och dessutom en avgiftande effekt. De som säljer frukten har ofta god kännedom om fruktens speciella fördelar. De kinesiska apoteket ska vi undersöka någon annan gång (det finns en hel del produkter som är svåra att beskriva). För alla som är intresserade av örtmedicin är China Town ett paradis. Vi köpte med oss knaprigt soltorkat griskött till våra grannar också från apotekets grannbutik.

Måna om sitt utseende

Man kunde förledas tro att det var en gata där kvinnor träffades för en syjunta. En rad av minst 20 butiker använde trådar (tunna sytrådar) i ansiktet på kvinnor. Det såg ut att göra ont men icke. Ett helpudrat ansikte log mot oss. – Jag tar bort ful hårväxt som ingen vacker kvinna i sin bästa år vill ha, sa ansiktet skrattande. Varje butik ståtar med foton på kändisar som alla varit på besök för en kombinerad hårborttagning och ansiktrengöring kan man förmoda. Man lär så länge man lever och i China Town Bangkok finns det mycket att lära och mycket liv.