Det hade regnat och klockan var halv sex på kvällen. Vägarna var leriga och myggen stora som mjölkpallar. Samed hälsade oss välkomna från sin allra värsta sida. Det kändes lite olustgt rent ut sagt. På med myggoljan och istället för att ta oss fram på vägarna tog vi oss fram på stranden med mjuk och behaglig sand.

Det var så vi träffade Khun Nok på Jeps Resort. Hon gick runt vid borden på den till Jeps hörande strandrestaurangen. ”Allt måste fungera”, sa hon. Och det gjorde det. ”Vi har tvåhundra matgäster vid vår frukostbyffe varje morgon”, fortsatte hon. Borden stod nästan i havet precis som det gör på Samed. Khun Nok har ett förflutet som redaktör på TV3 i Thailand. I tjugo år redigerade hon vad ansiktet i rutan skulle säga. Efter hon fått en dotter bestämde hon sig för att ägna mer tid åt familjelivet och mindre tid åt arbete. Trodde hon. Plötsligt blev hon ansvarig för en restaurang på Samed och det har hon varit i ett par år redan.

Jeps Resort är bungalows byggda in i naturen utan att träd har fått sota med sitt liv. Trots att det ser lite slitet ut så är det rent och snyggt och man försöker slå tillbaks djungeln som ständigt vill återerövra vad människor tagit. Samtidigt som underhåll och renovering pågår byggs en ny resort i modern stil med swimmingpool. Just pool är inte så vanligt på Samed eftersom man kan bada i havet. Det här med tvåhundra har blivit till en siffra förknippad med just Jeps restaurang, tvåhundra matgäster till frukost, den kostar tvåhundra baht för de som inte bor på resorten och på menyn finns det tvåhundra maträtter. Khun Nok fick oss att glömma mjölkpallarna och leran.

Men nu skulle vi hitta ett ställe att bo på. Vandringen började till ett tiotal resorter från Hat Sai Kaew till Ao Phai. Ca tre kilometer som kändes längre i sanden. Ett råd som bör tas på allvar förstod vi, betala inte innan ni sett rummet. Som på många öar är det svårt att hålla mögel och svampbildningar i schack om man inte använder de bästa målarfärger som finns för ändamålet. Vi tackade artigt men bestämt nej till flertalet beroende på just det men också beroende av priset man drog till med. Turister som kommer sent och behöver ett rum kan nog betala lite mer var väl tanken. Att vi på TP inte är några turister fick nog de flesta resorter klart för sig. Vi vandrade vidare och funderade på ett tält på stranden men slog det ur hågen när vi kom till Josephs ställe, Samed Villa Resort. Vid en liten privat strand precis i slutet på Ao Phai har schweizarn bott i tjugo år.

En glad thailändska i receptionen blåste bort vår trötthet och visste hade de rum, hon kunde t.o.m. tänka sig att pruta lite eftersom det inte var särskilt troligt att rummen hon hade kvar, skulle hyras ut efter klockan 21.30 som visarna stod på. Det var under förutsättning att vi bara skulle stanna en natt förstås. Tvärtemot de övriga tio vi hade besökt innan. Sunt resonemang och ”frukost ingår”, sa hon.

Efter en god natts sömn i ett stort rum där allting fungerade oklanderligt bestämde vi ett möte med Joseph efter frukost. Vi träffade en människa som hade bott på ön i tjugo år. Så här sa han. ”Jag kom till ön 1988 och på den tiden fanns det 35 resorter som hade tillstånd att vara uppförda på ön, en nationalpark. Det var 1981 ön blev det men öborna kunde naturligtvis bo kvar i landet där man kompromissar. Dvs ända till 1990 när man plötsligt försökte följa regler som fanns angående nationalparker. Det tog tolv års strid att få det beslutet ändrat. Efter många rättegångar och demonstrationer i bl.a Bangkok fastslogs det att alla som hade byggt resorter och bostäder i nationalparken ansågs ha utfört en illegal handling. Lösningen blev en kompromiss. Alla strandtomter återgavs till flottan som av tradition ägde all mark på öar. Resten av Samed förblev nationalpark. Idag hyr alltså alla resorterna mark av den thailändska flottan inalles 48 stycken. Det hade underligt nog tillkommit 13 stycken under alla diskussionsår”.

I dagsljus tittade vi närmare på Josephs resort och upptäckte att vi hade bott i den gamla delen. Målarfärgen var just antimögel- och svamp. Taken består av något man kan likna vid tjärpapp, mycket tåligare än något annat på en ö med hög salthalt i en hög luftfuktighet. Samed Villas är mer villor än bungalows och har en utmärkt havsutsikt från många. Priserna är mycket resonabla, från 1500 baht per natt och frukost ingår. En schweizare har naturligtvis muesli på byffebordet.

Faktaruta

Samed Villa Resort
89/4 Ao Phai, Koh Samed
Tel +66(0) 38 644 094,
+66(0) 38 644 161

E-post: This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Jep’s Bungalows&Restaurant
Ao Phai, Koh Samed
Tel: 038 644 112-3
www.jepbungalow.com

Viking Holiday Resort

Vi hade fått reda på att förutom Joseph och en äldre engelsk dam fanns det bara ytterligare en utlänning som drev en resort på Samed och han är svensk. Inte kan man lämna ön utan att få se längd- och utföråkningsskidor på väggarna. Hockeyklubban och rören i baren och hängande från takbjälkar. Och så ville vi naturligtvis träffa Miche Falk. Anledningen till all sportutrustningen på väggar och i tak är att Miche är sportintresserad och ”man är väl svensk”, sa han. Vi tog oss fram på näst intill obefintliga vägar, på thailändska säger man kadong-kadäng om sådana. Från Ao Phai till Ao Sang Thien red vi på flaket på en av öns taxibilar. När taxin stannade pekade öborna i riktning Miche och visst var han på plats. Ritten kostade 300 baht.

Via telefon försökte han förklara för en svensk turist hur han skulle hitta dit som vi precis gjort. Efter avslutat samtal vändes uppmärksamhet mot oss. ”Fy fan va kul” sa han och gav oss en orakad kram. Orakad för att han skulle åka till fastlandet och ta med sig en gäst till en barberare, en gäst som aldrig besökt en rakstuga i hela sitt liv. Livskvalitet är att bli intvålad och rakad. Där fick vi anledningen till att Miche bor på just Samed. Livskvalitet.

”Den här är jag stolt över”, sa han och pekade på en ölflaska som 
var inlindad i en hållare med dragkedja. ”Den håller ölen kall och dumt 
nog kall tills den är slut så gästerna köper inte en ny fastän halva är 
kvar därför att ölen blivit varm”, säger Miche. Hållaren kallas kondom 
och i det här fallet är det egen design.

Miche är kul och påstår att han aldrig är full när resorten är full. Vi förstod ganska snabbt att han skämtade i tid och otid för någon ”fyllegubbe” är han definitivt inte. På Viking Holiday Resort har man byggt sin egen lilla strandremsa. Den är inte stor men gemytlig. Borden är målade i svenska, norska, thailändska och burmesiska flaggornas färger. ”Burmesiska därför att han som målat borden ska känna sig hemma”, säger Miche.

Där kom den andra anledningen. Han känner sig hemma på ön och vill att alla som besöker Samed också ska känna sig hemma. ”Framför allt de som kommer till mitt hem”, säger han. Överraskningar är härligt och här på öns smala del träffade vi en svensk med en härlig inställning till livet.

”Många kommer hit och äter, jag tror att vi har bra mat”, säger han plötsligt. Vi var hungriga efter ritten, så vi beställde en thailändsk rätt och en hamburgare och båda rätterna var helt rätt både i smak och konsistens. Smak förresten, ”pommes frittes” var kryddade med något välbekant. Minsann hade inte en storförpackning av Knorrs allkrydda trollats fram. En hamburgare med knorr således. Kan det bli en bättre avslutning på ett besök hos en svensk på Samed som föredrar rakstuga, en som känner sig hemma och precis som grisen knorrar till det i slutändan. Miches framfart fick oss nästan att glömma en rumsbesiktning. Här bor man bra och de tio rummen är nästan alltid uthyrda.

Faktaruta

Viking Holiday Resort
Koh Samet, Ao Sang Thien
Tele+66(0) 38 644 353-4
Mobil +66(0) 86 044 1916
e-post This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.