Under sina femtio år till sjöss missade Bo Kamstedt många jular tillsammans med familjen. ”Min far ville att jag skulle studera på tekniska gynasiet i Helsingborg. För att komma in krävdes praktik och den skulle jag få under två månader på Rex cykelfabrik i Halmstad”, säger Bo. Första dagen på jobbet träffade han en farbror som böjt stänkskärmar i trettio år. ”Ska det bli min framtid”, tänkte Bo förskräckt och mönstrade istället på en båt som låg i hamn. Det blev totalt åtta timmar som cykeltillverkare. Nu har han hamnat på Scandinavian Village i Bangsaen, en stad nära havet, 866 mil söderut från Halmstad. Det är här han firar jul tillsammans med familjen.

Från Hyltebruk

Bo hade träffat representanter för Scandinavian Village redan 2002 på ett säljmöte i södra Sverige. Det skulle dröja till 2004 innan han och frugan Britt åkte på en visningsresa till just Bangsaen och på den vägen är det. Den här gången anlände paret från Hyltebruk i Halland den 24 september och ska stanna till den 6 maj. Under den tiden blir Bo åttio år. Väl hemkommen blir det till att fira 55 års jubileum som gifta, närmare bestämt vid midsommartid.

Lång postgång

Ibland tar postgång underliga vägar berättar Bo. ”Jag skickade ett brev till frugan från Costa Rica 1960 och det kom fram 1983. Jag hade hunnit varit hemma många gånger under den tiden och hade väl mer eller mindre glömt bort brevet. När brevet väl kom fram blev det intressant och spännande läsning. Innehållet beskrev ju hur jag upplevt Costa Rica 23 år tillbaks i tiden”, säger han.

Sjömanskyrkor

Bo har varit kapten i 29 år men mönstrade på som kockjungman. Vid ett tillfälle när han ville vara vänlig och skala potatisen blev han tillsagd av kapten att inte göra det för då åt besättning många fler. Sammanhållningen mellan besättning var alltid en glädjekälla. ”Man hjälpte varandra i vått och torrt”, säger Bo. Både ombord och iland. De s.k. sjömanskyrkorna spelade också en viktig roll när man var hemifrån under längre tid.

Räddad av tidvatten

”Den längsta perioden utan landstigning är 48 dygn. Det var på en seglats från Australien till Rotterdam i Holland. Då gick man lite underligt när man kom i land”, säger Bo. En gång har han varit med om motorhaveri utanför Irlands ogästvänliga kust. ”Vi drev vind för våg och den enda räddning vi hade att hoppas på var tidvattnet. Mina beräkningar stämde och jublet visste inga gränser bland besättningen när vi plöstligt drevs ut av tidvattnet”, berättar han.

Självcensur

Bo har mycket att berätta och en del censurerar han själv, omgående. Vi fick höra honom rabbla namn på stjärnhimlens alla viktiga riktmärken och han kan fortfarande använda en sextant. ”När vi använde ”maritex” tog vi oss från Singapore till Japan med en handfull kontakter, på den sista resan med ny teknologi hade vi 80 kontakter. Det betecknar jag som överkommunikation”, avslutar Bo. Vi vill bara tillägga att Bo har blivit utsatt för s.k. linjedop.

Faktaruta

Linjedop, dvs. dop av den besättningsmedlem eller passagerare som passerar ekvatorn för första gången. Det kan ske genom rakning av huvudet, insmetning med färg (en blandning av färg, skokräm och sot förekom) och inmundigande av diverse drycker.Det är havsguden Neptunus som ”leder” dopets genomförande.

Bo har rundat Nordkap som ofta betecknas som Norges nordligaste punkt. Dock ligger Knivskjellodden 1457 meter längre norrut på Magerön. Norges nordligaste punkt på fastlandet är Kinnarodden. Den Thailändska kungen Chulalongkorn som hade beteckningen Kung Rama V besökte Nordkap 1907 och den svensk-norska kungen Oscar II var där redan 1873.