Året är 1974 det är tidigt en vanlig vardagsmorgon. Transistorradion som är delvis gömd bakom en tyllgardin som sakta rör sig i vinden är påslagen. Det är sommar och radioprogrammet Gomorron strömmar ut i etern. Det är Pekka Langer som håller i trådarna och pratar skojsamt mellan musiken. Han kåserade som det hette, vid 55 års ålder hade han rätten att skämta om det mesta. Året är nu 2016 och vi sitter i Bibi Langers kök i Stockholm, innanför tullarna.

En mer seriös andra del

 – Jag tillät honom att vara rolig den första delen av programmet, i cirka nittio minuter med avbrott för nyheterna. När han valde att anmäla mig som medarbetare sa jag åt honom att den sista delen av programmet skulle bli av allvarligare art, säger Bibi.

Den stiliga damen fyllde 88 år den 9:e augusti i år och något fel på minnet är det inte. Om hon mot förmodan säger något felaktigt rättar hon sig själv ganska omgående. Bibi var yngst i en barnaskara om fyra, två pojkar och två flickor. Pappan var pingstkyrkoledare och hette Sven Lidman och mamman som var författare hette Brita Otterdahl som ogift.

Den stängda grinden

 –De var två väldigt olika människor. Pappa var strikt och försökte välja mitt umgänge som barn medan mamma var väldigt öppensinnad. Hon välkomnade alla sorters människor.

Bibi berättar om den stängda grinden till Stora Vilunda som gården hette där Bibi växte upp. Hela gården var omgiven av höga häckar och hon minns att hon pratade med grannbarnen utan att se dem och ofta kastades det bollar fram och tillbaka över häcken. När pappan gick runt på gården med pannan i djupa veck och funderade på söndagens predikan fick han inte störas. Mamman däremot lät barnen umgås med vilka det själva valde och att lämna gården var tillåtet utan lov.

Drömtydare i programmet

Vi förundras över Bibis skarpa minne och när hon återger programidéerna hon hade blir även vårt minne klarare av Gomorron. Att tyda drömmar var ett stående inslag och i studion fanns en drömtydare från ett närliggande sjukhus. Bibi berättar om en kvinna som ringde in och berättade om sin märkliga dröm. Hon jobbade hårt och hade många barn som skulle iväg till skolan, det var så stressigt på morgonen så hon hann aldrig få i sig någon mat. När hon stod vid busshållsplatsen rev hon därför bort delar ur bröstkorgen som hon åt på. Drömtydarens tankar gick till revbensspjäll eftersom hon alltid var hungrig, det var revbensspjäll hon ville äta.

Lyssna mellan raderna

Gomorrons andra del kunde ta bisarra vändningar och självklart blev en del lyssnare illa berörda. De allra flesta som lyssnade tyckte dock att inslagen var intressanta. Det märkliga är att Sveriges Radios arkiv inte har något av programmen sparade. Bibi hade ingen tanke på att förklara allt som hände i programmen in i minsta detalj. Hon ansåg att lyssnarna var tillräckligt intelligenta för att kunna lägga ihop två och två. Helt enkelt lyssna mellan raderna.

Minifiat

Det märkliga är att när vi väntade på sonsonen Alexander Langer utanför Bibbis port krypkörde en Fiat av modell mindre förbi. När vi hör Bibi berätta att just en liten Fiat var en sådan Pekka tog sig till jobbet i kändes det som om Fiaten i nutid blev en del av dåtiden.

Tvåvåningssäng

Bibi och Pekka flyttade in på Roslagsgatan efter giftermålet 1948. De flyttade tillbaka till samma huslänga igen när barnaåren var över. Storleken på lägenheten har varierat från ett rum och kök till fyra rum och kök. När Bibi väntade första barnet bodde de i en liten lägenhet på annan adress där Bibi och Pekka sov i en tvåvåningssäng inklämd i ett prång i köket, i rummet bodde barnflickan för en sådan hade familjen Langer. Inte för att de var märkvärdiga utan för att det var praktiskt. När Bibi hade fött sitt första barn skulle barnet absolut dras runt i en engelsk barnvagn.

 - Människor i vår omgivning tyckte nog att vi var annorlunda men inte tänkte jag på det, säger Bibi.

Jobbade för SIDA

Vi hinner också med att beröra hennes tid som arbetande för SIDA-projekt i Tanzania och Zambia. Det var i Bibis ungdom och hon minns att hon förundrades över afrikanska kvinnors livssituation. Även höggravida fortsatte de att utföra de dagliga sysslorna ända till strax innan de skulle föda.

 - Jag minns ett speciellt tillfälle när en kvinna födde tvillingar, flickor tror jag det var. Den ena var dödfödd och jag fick till uppgift att bära henne. Hon skulle begravas på gränsen mellan länderna så hon skulle få sin viloplats i två länder. Det var mycket jag inte förstod av Afrikansk kultur. Min tid hos SIDA var både lärorik och intressant och jag tog med mig mycket därifrån i mitt framtida leverne.

Lite förmaningar

Det är behagligt att lyssna till Bibi när hon berättar om sina upplevelser. Hon berättar om många saker som hon med en förmanande röst säger, ”det här får du inte skriva”. Nej självklart följer man en dams råd. Bibi har en självklar pondus som överhuvud i en familj med många olika personligheter. Barnen heter Johan född 1948, Jannike född 1952 och Joakim född 1957. En hel del barnbarn har tillkommit och det blir livligt när hela släkten samlas.

Bibis böcker

Ett författarskap finns också hos Bibi och hon har gett ut böckerna Jag vill somna om, 1974, Min vän är en ö, 1975, Utanför grinden, 1986 och Den röda filten, 1988. Vän av ordning undrar säkert varför vi skriver om Bibi Langer i Thailands Posten. Svaret på den frågan är, först därför att  undertecknad var en ivrig lyssnare av Gomorron och för det andra att vi många år senare skrev  en artikel om BKK Condos. Då träffade vi på Alexander Langer och det tog ett par månader innan vi frågade om han var släkt med Bibi och Pekka Langer.

 - Det är min farmor och farfar fick vi till svar.

Matriarken bestämmer

Så äntligen fick vi en chans att träffa matriarken Bibi och vi kan säga att mötet blev precis så intressant som vi hoppats på, kanske t.o.m. lite bättre. Att krama varandra var en underbar uppmaning och med tanke på allt kramande när människor träffas i Sverige tog uppmaningen skruv. Och det kära läsare är den viktigaste anledningen att skriva om Bibi. Hon är en människa som har mycket att berätta för andra oavsett var de bor.

Ständigt samma fråga

Det fanns ett speciellt tillfälle under samtalet. Det är när Bibi berättar om barnbarnen som kommer på besök. Innan de går frågar de alltid.

 – Visst älskar du mig mest.

Bibi svarar alltid ”självklart”. Men vi märker att det finns ett speciellt band mellan Bibi och Alexander och kanske härrör det från Alexanders vädjan som ung. ”älska mig för den jag är” det hade han fått från visan Älska mig framförd av Ainbusk Singers, musik skriven av Benny Andersson och text av Marie Nilsson.