Fotbollskriget pågick under fyra dygn, hundra timmar, i juli 1969 mellan El Salvador och Honduras. Första kvalmatchen spelades i Honduras och El Salvador förlorade med 1-0 mycket beroende på att honduranska fans förde oväsen hela natten utanför hotellet där El Salvadors spelare bodde. Andra kvalmatchen spelades i El Salvador och då vann El Salvador med 3-0, då förde salvadoranska fans oväsen utanför hotellet där Honduras spelare bodde. Förutom oväsendet slängde fansen in ruttna ägg, döda råttor och stinkade trasor genom sönderslagna fönster. Ytterligare en match spelades på neutral mark i Mexico, värdlandet för fotbolls VM 1970. El Salvador vann den matchen och blev därigenom klara för VM. På den tiden bodde det ca 300 000 salvadoraner i Honduras, många misshandlades och stämmningen var allmänt olustig.El Salvadors militär mobiliserades utmed gränsen och kriget var ett faktum. Allvarliga konsekvenser av fotbollsmatcher kan tyckas.

Nu kan ju fotbollsmatcher användas på ett betydligt positivare sätt. En match kan t.o.m. läka sår mellan två grannländer. Relationerna mellan Thailand och Kambodja har varit minst sagt spända det senaste året med anledning av oegentligheter i en gränsdispyt angående Preah Vihear templet och 4,6 km² omkringliggande land. Regeringarna var inte riktigt överens om hur det hela skulle skötas och därför sköts det mellan soldater stationerade vid gränsen. Efter Pheu Thais valvinst och efter att UDD-ledare fått politiska poster i den nya regeringen var det dags att få slut på käbblet. Gemensamt kom man upp med idén att spela en ”vänskapsmatch”. Både det röda laget ”The Red Peace Team” och det blå laget ”Cambodian House Team” bestod av spelare från båda länderna. Kapten för det röda var Kambodjas premiärminister Hun Sen och kapten för det blå var Somchai Wongsawat, f.d. thailändsk premiärminister (9 september till 17 december 2008). Hun Sens lag vann med 10-7 inför 50 000 jublande fans. Resultatet i matchen var nog mindre viktigt än att förbättra de förbittrade relationerna.

- Nu är ”mardrömseran över, idag ser vi en historisk tillställning som kommer att leda till goda relationer mellan Kambodja och Thailand”, sa Hun Sen. De som initierade fotbollsmatchen och andra ”runt omkring aktiviteter” var just Hun Sen vid informella möten i Phnom Penh med Thailands försvarsminister Yutthasak Sasiprapa. Inte så många synliga tecken från alla kramar och välgångsönskningar än, att dra bort trupper från gränserna blev bestämt, men inte datum. Det blev målkalas efter matchen också, långbord dukade med massor av läckerheter från både det thailändska och kambodjanska köket.

Konsekvenserna av en fotbollsmatch kan verkligen bli helt olika och kanske beror det på varför den spelas överhuvudtaget. Vanliga s.k. ”vänskapsmatcher” mellan två lag som börjar närma sig starten på en lång tuff säsong kan ju bli lite hetsig. Resultat 10-7 vittnar väl inte direkt om tufft försvarsspel. Att tacklingar var nästan helt frånvarande kan man nog förutsätta och tur var väl det med tanke på den fysiska status många politiker ståtar med. De rörliga bilderna från matchen tyder på en viss tafflighet bland somliga deltagare. Fotboll antingen förödar eller förbrödrar tydligen.

Thailands Posten börjar närma sig tioårsjubileum och då är man väl snudd på etablerad som blaska. Många starka karaktärer med udda idéer har passerat revy i spalmeterna (vi sällar oss härmed till diskussionen om det heter metrar eller meter i pluralform, sportjournalister i TV och radio säger ofta metrar, det gör inte vi, enligt oss är pluralformen av meter just meter, en meter flera meter alltså). Vi fortsätter att styvnackat skriva om saker vi tycker om och vill ytterst ogärna slösa spaltmeter på att vara elaka. Det har gått långt i letandet efter elände, när vi påstod att vi bara skriver om saker vi tycker om sa en som lyssnade. – Då har ni väl inget att skriva om. Det är väl snarare så att den personen som yttrade sig har en något felaktig inställning till livet. Två personer skulle besöka ett varuhus. – Jag slår vad om att vi inte kommer att hitta någon parkeringsplats, sa den ena. – Klart vi gör, sa den andra. Att slå vad om att man inte kan hitta en parkeringsplats är ju ett vad som är omöjligt att vinna. Dessutom negativt tänkande. Självklart finns det en parkeringsplats, lika självklart finns det massor vi gillar att skriva om.

Det har regnat ovanligt mycket i Thailand i år. I princip hela landet från Chiang Rai i norr till Bangkok har varit eller är översvämmat i större eller mindre utsträckning. Alla provinshövdingar har som uppgift att rädda sitt eget område från vattenmängderna och tyvärr utan samordning. När vattenmassorna passerat dras en lättnandes suck och så glöms det hela bort till nästa år. En del provinsherrar kom på den fantastiska idén att låta ett gäng båtar köra omkring i floden med propellrar för att ge vattnet en extra skjuts. Flytta problemet nedströms alltså. Att bygga reservoarer och plantera fler träd vars rötter binder vatten tänkte man inte på. Thailändska människor är otroligt tåliga. De lever i ett hus som är vattenfyllt på nedre våningen två månader om året. Att ta sig till och från en översvämmad skola är en mardröm för barn och lärare. Båt är det vanligaste fortskaffningsmedlet. Det värsta är att det går att undvika om hela norra delen av Thailand hade en plan. Visst, det regnar grymt mycket under regnsäsongen men den största anledningen till att ingen lösning finns är att ingen samordning finns. Dessutom tar lösningen längre tid än fyra år som är en mandatperiod för regeringen.