”Om man ändå ska göra det varför inte göra det bra” är Per Erikssons rättesnöre i livet. För att kunna göra det bra krävs att man kan det man sysslar med och det har också varit någonting som Per har gjort sig vinn om.

En kiosk i Stockholms tunnelbana var de första steget på en entrepenörsväg som har lett till Hua Hin i Thailand. Om Per hade fått som han ville skulle han förmodligen satt sig in i hur hela tunnelbanesystemet fungerade och hur resenärerna reagerade eftersom han var beroende av deras vilja att spendera pengar. Nu behövdes inte det för kiosken gick bra ändå.

Nästa anhalt var ett solarium och eftersom alla svenskar hade fått för sig att man mådde bättre om man var solbränd så gick ju det också bra. Det var förmodligen i skenet från de ultravioletta lamporna han bestämde sig för att flytta till Thailand och få den naturliga solbrännan. Jodå Per visste hur ett solarium fungerade och han visste dessutom vad kunderna ville ha. Allt har sin tid och efter solariumframgången blev det dags för import av piketröjor från Thailand.

Per Eriksson hade spelat fotboll under hela sin uppväxt och på det viset skaffat sig många vänner och en del ovänner mest i domarkåren. Iden bakom klädimporten var att sälja till slutanvändaren och på det viset tjäna mer per plagg. Han hade den enkla filosofin att han skulle tjäna en viss summa per plagg annars bar det sig inte. Kinesiska affärsmän säger ofta att så länge man får mer betalt när man säljer än vad det kostar att köpa så går affärerna bra. Det låter ju enkelt men hur många har misslyckats med affärer därför att man har glömt den enkla filosofin.

Klädaffärerna gick också bra. Kan det möjligen vara så att herr Eriksson är född med matjord i fickorna. Kan så vara men förklaringen är nog den att Per ville veta hur kläderna tillverkades så han åkte helt enkelt till Thailand och besökte fabriken och blev på så sätt insatt i produktionens alla steg och dessutom god vän med fabrikören. Var

det någon som sa att man bör kunna det man sysslar med eller kanske syssla med det man är bra på. Så småningom blev det allvar med Thailand och jag var med vi tillfället när Per besökte Hua Hin för första gången och uttalade orden ?här ska jag bosätta mig?.

Detvar 1993 och numerär Per Eriksson ansvarig för byggnation av 80 hus, många är redan byggda och några under konstruktion. Firman som han driver och äger har dessutom serviceavtal med de flesta husägarna som i mångt och mycket består av bekanta och bekantas bekanta. ?Fotbollskompisar? säger Eriksson men det är inte klarlagt hur många domare det finns i området. Precis som med allt annat han har sysslat med i livet så ville han naturligtvis lära sig hur man bygger hus, hur man beställer byggmaterial och hur man planerar en markplätt på bästa sätt.

Om man bor i Sverige kan man förmodligen fråga någon som kan men det är inte riktigt lika enkelt i Thailand. Man kan nog säga att Per har lärt sig en del under åren som gått. Så länge man lär sig är det förmodligen den bästa metoden.

Per Eriksson har näsa för affärer kanske har han fått det från sin mammas valonska ursprung och hans sunda förnuft kanske härstammar från pappans genuina arbetarbakgrund. Man kan nog också påstå att alla de som valt att köpa ett hus av Per kan känna sig trygga när det kommer till kvalitet och utförande. Per är gift med en thailändsk kvinna som verkligen lever upp till devisen att bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Tre döttrar förgyller tillvaron dagligen och naturligtvis är dagarna fyllda med praktiska ting för trots allt basar Per över en byggarbetsplats med ibland upp till 200 byggnadsarbetare som ska dirigeras. Om du hamnar i Hua Hin och försöker hitta området där Per huserar så titta upp i luften och du kommer förmodligen att se en fotboll eller två men det konstiga är att du inte hör någon visselpipa. Beror förmodligen på den totala avsaknaden av regelbrott.