Sol och sand, palmer och hav, stimulerar nordbors fantasi. Varmt klimat gör gott för lederna och god mat till vettiga priser får nordbor att känns sig lyxiga och äta ute varje dag. Turnébussen gick söderut från Bangkok och stannade i Bang Saphan som första anhalt. –Det finns absolut ingenting att göra där, sa vår thailändske vän. Han har växt upp i området och vi tror att han drabbats av hemmablindhet.

Prachuap Khiri Khan

Underligt nog tillhör Bang Saphan både Noi och Jai, provinsen Prachuab Khiri Khan, trots att orterna ligger betydligt närmare Chumphon. Det gör Ban Grood (en ort som stavas på fler sätt än antalet innevånare, Ban Krut, Ban Krood, Ban Krot för att nämna några), Thap Sakae, Huay Yang och Kui Buri också. Det finns en hel del att se och uppleva utefter vägsträckan mellan Bang Saphan och Kui Buri. Alla har sin egen topplista vi också. Vi vill också hävda att alla sevärdheter kan enkelt nås från alla ovannämnda orter.

Ekonomi

På hela kustremsan upp till huvudorten Prachuab Khirikhan odlas det kokosnötter och precis allt används från kokosnöten. Vattnet dricker man, av köttet gör man efterrätter och naturligtvis kokosmjölk. Skalet mals och blandas med jord till en näringsrik mylla att använda i trädgården. Grillkol tillverkas av skalet och det används också för att skydda i stort sett allt mot solens strålar. Det fiberrika ”håret” runt kokosnöten används i syntetisk olja. Allt oftare kommer nya rön om kokosnötens medicinska fördelar. Berg av kokosnötsskal ses överallt i området. Plantager med gummi-, eukalyptus- och pinjeträd är vanligt förekommande och naturligtvis risodlingar. Även ananas, sockerbetor och en mängd olika grönsaker odlas i området och som sig bör på kustorter är också fiske en stor del av ekonomin. I Bang Saphan finns ett järnverk, lite omstritt med en del missnöjda ortsbor som inte tycker om att utländska intressen köper in sig och forslar vinsterna till hemländerna. En djuphamn där rejäla lastbåtar kan gå in finns också. Området anses rikt med thailändska mått mätt.

Wat Tum Marong Caves

Templet beläget i en grotta delar boning med en koloni av fladdermöss som är ständigt närvarande hängande från taket mellan stalaktiterna. Templet ligger i djungeln och på väg dit passerar man entrén vid vilken belysningen i grottan tänds. En liten inträdesavgift ska täcka underhållet och elräkningen. En smal slingrande väg slutar vid en Buddha figur där de medhavda rökelsepinnarna tänds och placeras. En varm dag känns det skönt svalkande att stiga ner och in i grottan med hundratals Buddhabilder som kantar stigarna. En liggande förgylld Buddhabild är templets stolthet. Grottan är betydligt större än man tror vid en första anblick och det tar en stund att utforska alla gångar och vrår. Se upp för fladdermusspillning som täcker delar av grottgolvet.

Sai Ku vattenfall

För att fortsätta på temat svalka sin kropp är ett besök vid vattenfallet Sai Ku ett måste. Vi rekommenderar ett fyrhjulsdrivet fordon för när det finns vatten i fallet finns det fåror i vägbanan (grusstig). Kör ungefär 25 km från tätorten, mot Bang Saphan Noi, gör en u-sväng och åk ytterligare 10 km inåt landet (följ skyltarna). Väl framme blir vägen allt mindre för att sluta tvärt vid den första nivån. Sedan blir det att använda apostlahästarna och stödkäppen. Om man är lat stannar man vid första nivån och om man vill visa sig på styva linan fortsätter man uppåt. På alla nivåer finns härliga pooler med kristallklart vatten, som gjort för ett svalkande dopp. Vi såg varken till vakter eller sopor.

Vattensporter

Dykning och snorkling vid öarna Talu, Sing och Sang är en upplevelse. Med ett siktdjup från 5 till 25 meter och med massor av exotiska fiskar och koraller är området känt som ett av de bästa i sydostasien att dyka på. Vanligt förekommande är rockor, barracuda och papegojfiskar och med lite tur får man se sköldpaddor och en familj delfiner också. Paddla kanot, windsurfa och segla är bra motion. Och förstås fisketurer, ”när storfiskarn talar om hur stora fiskar han får, då skarvar han som han vill, då räcker armarna inte till”, skrev Thore Skogman. Det gäller för vår guide också men vi får tro honom på hans ord. Utöva fysisk aktivitet kan man göra på land också, en cykeltur i djungeln och genom gummiplantager höjer pulsen.

Svalbosoppa

Besök genuina fiskebyar, fågelskådning, rota omkring i småbutikerna i ”stan”, ät god mat (på I Talay, Suan Luang Beach, är det alltid gäster) och promenera i vattenbrynet i solnedgången. En intressant företeelse i området är de s.k. fågelhusen. De byggs med smala öppningar genom vilka fåglarna tar sig in och bygger bon. Just deras bon är själva affärsidén, enligt initierade källor kostar ett kilo fågelbon 40 000 baht (priset får tas med en nypa salt precis som svalbosoppan). Den lilla salanganfågeln bygger bo av sin egen saliv som när den kommer i kontakt med luft hårdnar och blir till en gummiliknande konsistens. När fågelboet upplöses i vatten bildas en geléaktig vätska som utblandad med kycklingbuljong säljs som ”svalbosoppa” i restauranger. Rätten är dyr och anses ge ökad potens. De tar 35 dagar för en hanfågel att bygga ett bo. Innan husen byggdes fanns fågelbon bara att tillgå högst upp i mörka grottor. Även övervåningen på vanliga bostadshus görs numera om till fågelnästen.

Örtmediciner

Vi kunde inte låta bli att stanna vid något som såg ut som ett kinesiskt apotek. Massor med lådor fyllda med diverse läkande örter och rötter från diverse växter. Tala bara om var du har ont och den välutbildade personalen rekommenderar vilken ört eller rot som hjälper mot just din krämpa. Dessutom talar de om hur du ska tillreda dekokten. Det finns en del medicin från djurriket också men det kanske är lite svårare för oss västerlänningar att förstå. Om inget annat passar kan man köpa en kanelstång till kaffet.

Skogsparken

Till Ban Grood (den stavning som är mest riktig eftersom den första bokstaven i det thailändska alfabetet uttalas g) från Bang Saphan rekommenderar vi strandvägen. Precis där man svänger till vänster upptäckte vi Pa Klang Ao Forest Park som mycket riktigt är en ”skogspark” smockfull av träd. En national park sedan första oktober 1974 med syfte att konservera all befintlig växtlighet på en två km² stor yta. Det finns möjlighet att campa i området och två kilometer vältrampade gångstigar för väldoftande skogspromenader är en mycket bra motionsrunda.

Sopbil och levande musik

Strandvägen i Ban Grood är 12 km lång och det första vi såg var en sopbil som körde sakta framåt i sanden medans två människor fyllde flaket med skräp. Stranden städas kontinuerligt, hela vägen. Det var liv och rörelse i ”byn” och vi åt fantastisk mat på ett typiskt enkelt mathak. Enligt långtidsboende det bästa och billigaste. Enligt samma långtidsboende fanns det ingen levande musik i Ban Grood men han hade fel. Ett lika opretantiöst ställe hade två trubadurer som spelade Pongsit Kampee, Thai Thanavut och Carabao musik. Dessutom tog en av dem fram sin elgitarr och spelade en egen komposition med bakgrundsmusik bearbetad i ett sequensprogram. En mycket lyckad kväll ute i Ban Grood.

Ban Grood och tempel

I Ban Grood finns det bara en sevärdhet och det är Wat Tang Sai på berget Thong Chai sas det. Visst är det sevärt med sin Buddha i megaformat och de två väktarna i form av ”jättedemoner” som kallas ”Yak” och är karaktärer från Ramakien, Thailands nationalepos. De vaktar vägen upp till trädgården som omger templet. Man kan tycka att demoner inte har med religion att göra men just den här typen av jättestatyer finns ofta i Buddhisttempel i Thailand. Lite missledande kan det vara, men mitt emot färskvarumarknaden i Ban Grood, finns ett tempel som heter Wat Thong Chai precis som berget alltså. En nunna som stod och diskade föreslog att vi skulle besöka huvudbyggnaden. Templets abbott hade nyligen slutat sin jordliga vandring och låg för påseende i en glaskista. Trots värmen hade inte kroppen förändrats nämnvärt och enligt nunnan växte det fortfarande skägg på abbotten. Och visst hade han en mustasch. Det kändes näst intill som ett helgerån att ta del av något så overkligt som att stå och kika in i kistan. Med risken för att uttrycka mig blasfemiskt kanske abbotten befann sig i ett stadium mitt emellan liv och död.

Trånga gränder

Mitt emot Wat Thong Chai ligger färskvarumarknaden där innevånare och restauranger handlar sitt dagliga behov och utlänningarna lär sig thailändska. De små trånga gränderna som leder till järnvägsstationen (en skönhet i sig) består av gamla trähus med butiker av diverse slag i bottenvåningen, väldigt typiskt för området. Vid stationen står det en skylt som säger Bankrut, stavat med ett t som tur är. Det stora torget framför stationen är en samlingsplats för byns innevånare.

Huay Yang i slutet av augusti

Byn Huay Yang lever upp i slutet på året men i slutet på augusti var det liv och rörelse endast på Nishaville. Lägenhetsprojektet är i slutfasen och många lägenheter är sålda. Restaurangen Verandah är öppen året om och i direkt anslutning finns Sea Breeze med lite mer avslappnad inredning och enklare luncher. De strandvillor som funnits på plats i några år är fortfarande oklanderligt underhållna. Om Huay Yang ska vi skriva mer i kommande nummer.