När trähuset passeras strax intill den f.d. betalstationen visar det globala positionssystemet Khao Sam Roi Yot. Det känns som en utomjordisk plats med berg som omger ett våtland. En ring av berg som ibland öppnar sig för att låta oss åka till småbyarna vid stranden med vägbulor gjorda av rep. Kanske var det en gigantisk vattenfylld ballong som slog ner och plattade till marken innanför bergsringen som kom upp ur jorden i samband med nedslaget. Landskapet i Sam Roi Yot får fantasin att skena.

Mangroveskogen överlever

Egentligen åkte vi dit för att se om mangroveskogen har överlevt räkodlingarna och det hade den. Lite skämtsamt sa vi att det numer finns koodlingar i området istället. Khao Sam Roi Yot är som sig bör en nationalpark med allt vad det innebär. Vi hade för avsikt att ta en promenad i skogen på en upphöjd gångstig gjord av plankor. På en skylt stod det att den bästa tiden att ta den 970 meter långa promenaden är mellan klockan 06.00 och 09.00, alternativt mellan 16.00 och 17.30. Varför vi tog en femtio minuters promenad mellan klockan 01.00 och 01.50 undrar säkert vän av ordning. Även i mitten av januari var det onödigt varmt.

Ett högst märkligt trä

Mangrove är ett högst märkligt träd som dessutom är en buske. Det lever i tropiska eller subtropiska kustregioner och växer på styltrötter. Eftersom tidvattnet ibland täcker rötterna och försvårar trädets möjlighet att ta till sig syre är rötterna ofta högt över jordmånen. Det är ett av få träd, kanske det enda, vars rötter tål saltvatten. Mangroveträdens viktigaste uppgifter är att öka stabiliteten i marken, att ge hem åt småfiskar som kan växa till sig i skydd av rötterna och att förhindra kusterosionen. Trädets rötter hindrar helt enkelt jordmånen i kustremsorna att dras ut till havs.

Det finns mer som är unikt

En undersökning av 25 mangroveskogar i Sydostasien visar att de lagrar fem gånger mer kol per kvadratkilometer än andra tropiska skogar. Åttiofem procent av kolet ligger under jorden och består av döda djur, växter och annat organiskt material som kommer in med havsvattnet eller ut med flodvattnet och hålls kvar av mangroverötterna. När dessa kolsamlingar bryts ned av bakterier och omvandlas till koldioxid tas växthusgasen upp av träden.

Det finns mer att berätta

Trädet har utvecklat en speciell teknik för att hjälpa avkomman att överleva. Det kallas för vivipar reproduktion och innebär att groddknopparna med blad, rötter och frön börjar gro innan de frigörs från moderplantan, snudd på en färdig planta istället för frön frigörs så småningom. Mangroven bildar ett komplext ekosystem och är och därför oerhört viktig att plantera istället för att hugga ner. Blad och bark används till mediciner och det är vanligt att använda trädet till biodlingar.

Skövlats till förmån för räkor

Idag har mer än hälften av jordens naturliga mangroveskog huggits ner. Statistik från 2004 pekar på att 38% av skövlingen under modern tid har gett plats för räkodlingar. Det var därför fantastisk att se att mangroveskogen breder ut sig och att räkodlingarna ersätts av koodlingar i Sam Roi Yot. Det är två typer av träd som växer i nationalparken, true mangrove, som väl får översättas till ursprungsplantan och röd mangrove. Vi får väl dra till med det latinska namnet också, excoecaria agallocha.

Bra ställe att cykla

Cykelboomen har också tagit sig till Sam Roi Yot inte minst bevisat genom de vägskyltar som ber bilister att dela med sig av de smala vägarna. Det finns också skyltar som uppmanar bilister att se upp för cyklister eller åtminstone låta varseblivningsförmågan vara påkopplad. I ett våtland finns som sig bör ett rikt fågelliv så det borde finnas varningsskyltar för lågt flygande tranor också.

En kulturgärning

Sedan träffade vi Taeo Taeo som hade byggt en gammaldags svensk ”gärsgård” runt sin koodling. Han ville ha ett staket med lång livslängd och slippa ödsla målarfärg som ju oftast inte är miljövänlig. Taeo Taeo visste knappast om att han gjort en kulturhistorisk gärning genom att bygga en gärdesgård som det egentligen heter, men som ingen säger. Stolt visade han upp sin växande hjord med flertalet kalvar i inhängnaden.

Gott om mat

Det finns en mängd skaldjurs- och fiskerestauranger. Där vi åt hade en tupp bestämt sig för att tigga riskorn av oss. Den förde ett himla oväsen och såg rent farlig ut. Vi hade tänkt äta kyckling men vågade inte. Det är ju ända sjömat man ska inmundiga i ett område nära havet. Många som besökt Khao Sam Roi Yot har säkert tagit båten eller en promenad över saltstänkta berg till grottan med den kungliga paviljongen. Det blev inte tid till det den här gången men nationalparken, bara en dryg timmes bilfärd från Hua Hin, har definitvit sin egen charm. Jodå det går att få tag i en latte vid mangroveskogen och Sripai hette hon som rörde ihop den.

Faktaruta

Khao Sam Roi Yot är Thailands första nationalpark i ett kustområde. Den etablerades 1966 och består av 98 km² varav 21 km² är marinområde. Namnet relaterar till de många bergstopparna som finns i området och kanske är det trehundra. Inget område med självaktning är utan en legend.

Jätten Mong Li och hans maka som bodde på den västra kusten av den thailändska gulfen hade var för sig omedvetet lovat bort sin dotter till två blivande brudgummar, Chao Lai och den kinesiska kejsaren. När dottern blev giftasvuxen anlände båda brudgummarna samma dag. Situationen blev så besvärlig att Mong Li beslutade sig för att dela dottern mitt itu med ett svärdshugg. Chao Lai blev så förfärad att han fann för gott att förvandla sig till en trädbeväxt kulle. Den traditionella fruktkorgen, som av tradition skulle ges till en munk, förvandlades  till bergen som finns i området. Vad som hände med kejsaren förtäljer inte legenden men vi får anta att han reste hem.

En krabba som går under namnet Meder’s mangrovekrabba trivs bra bland rötterna. Den har ett fyrkantigt skal, något hårbevuxet. De lika stora klorna är röda och lila oh med dem gräver de hål att gömma sig i. Ibland tar det över en havskräftas övergivna skal som bostad.