Welcome to Koh Chang säger skylten som är inramad av ställningen på bryggan där båten lägger till. Snabbaste vägen till Chang är förmodligen att flyga med Bangkok Airways till Trat och därifrån i minbuss till färjan. Bekvämast är att ha ett eget fordon. Åk till Klaeng fortsätt mot Chantaburi och vidare mot Trat. Följ skyltarna som det står Laem Gnop på till höger strax innan Trat och de olika färjelägren dyker upp. Från Ao Thammachart på fastlandet till Ao Sapparot på Chang behöver färjan 20 minuter och det kostar 150 baht för två personer och en bil. Nästan aldrig några väntetider att tala om. Om det är någon ö som det är enkelt att komma till är det Chang, även om det inte finns någon bro.

Arkepelagen Chang

Vägarna är alplika för ön är bergig. Upp och ner och lite ont om plats när arbetsfordon, bilar och minibussar fyllda med turister ska samsas om utrymmet. Sedan är det ju ”motorsai” också. Chang är Thailands näst största ö och är omgiven av en mängd mindre öar. En del säger upp till 200 stycken om varje havsklippa räknas. Från Chang går det turbåtar till två öar som kan rekommenderas för ett besök. Koh Mak och Koh Wai. TP har tjatat om det förut men faktum är att just stavningen av Koh som betyder ö är egentligen felaktig. På thailändska heter ö ”goh” och inget annat. Vi hamnade på stranden med vita sanden, White Sand Beach på engelska och Hat Sai Kaow på changmål. Nu är det inte så mycket strand kvar i alla fall inte när det är högvatten. Det har byggts lite för nära vattnet om sanningen ska fram. Alla inackorderingar som ligger direkt på stranden ser dessutom helst att det bara är de som bor där som utnyttjar stranden i direkt anslutning. Men om man äter eller dricker något är det oftast ok.

Snudd på handikappvänligt

Det har hänt massor de senaste två-tre åren på Hat Sai Kaow. Där det förr var djungel är det nu nybyggda fashionabla hotell ofta med samma ägare och namn som de på stranden. Kanske har man förberett sig för den dagen någon nitisk tjänsteman bestämmer sig för att följa lagen om avstånd till havet. Vägen som går en bit upp från stranden har något så unikt som en trottoar man faktiskt kan gå på hela vägen. Inga säljstånd som tar plats. Snudd på handikappvänligt. Det finna massor med butiker på den kilometer långa strandvägen, skräddare utan skräniga inkastare, konstgallerier, tatuerings hål-i-väggen och mat förstås. Förvånansvärt många bankkontor och automatiska pengamaskiner som ger vinst varje gång verkar det som. Det senaste cafécrazet har nått den här ön också. Massage och skönhetssalonger och så de allerstädes närvarande Pharmacy. Bra om magen krånglar och myggen bits.

Norsk kabel

Elefantön är en positiv överraskning med en härlig mix av turister från olika länder och öbefolkningen. Helt isolerade resorter i sagolik byggstil a la Thailand. Busiga barer med fullt pådrag och datavirusmusik. Båtturer med fiske, snorkling och dykning. En ö att utforska kort sagt. På något vis känns den både färdig och ofärdig, utvecklad och outvecklad, förberedd för turism men med för svag infrastruktur. Det ryktas om att ett norskt bolag ska dra en jättekabel för elektricitet från fastlandet så snart som i slutet på 2011. Före nästa högsäsong är det sagt. Det är nog tur det för det sägs att Chang kommer att utmana Phuket och Samui om turisttillströmmningen och den dagen är alldeles runt hörnet. Ingen turistström utan ström.