De som hade varit med förr flög in på onsdagarna. Då flög Thai Airways från Hanoi till Bangkok. Mer äventyrliga alternativ var Tupolev-plan och andra sovjetiska antikviteter flugna av Air Lao på lördagar eller Hang Khang Vietnam (numera Air Vietnam) på fredagarna. Det rörde sig om svenska och andra ickevietnamesiska biståndsarbetare som kom till semestern i väst och för de flesta började det på Nana Hotel i Bangkok.

Största biståndsinsats

Många kan fortfarande dra sig till minnes Sveriges genom tiderna största enskilda biståndsinsats, skogsindustriprojektet i Bai Bang, norra Vietnam. Personalmässigt kulminerade projektet 1980-1981. Då fanns det över 700 ickevietnameser av fler än 20 nationaliteter i Bai Bang, familjer och ensamstående. Alla hade tre kontraktsenliga tvåveckorsresor ut per år. Så det blev en hel del resor.

Första anhalt

Och för de flesta var den första anhalten Nana Hotel och en kall öl vid bassängkanten. Jag vet, ty jag var med. I nästan två år var jag knuten till projektet som informatör. En stor del av tiden var min fempersonersfamilj med.Men det är en annan historia.

Namnet inte efter Zola

Den här skall handla om Nana Hotel som inte fått sitt namn efter en fransk lyxkokott beskriven av Émile Zola, en slutsats som måhända är lätt att dra. Vi återkommer till ämnet. Hotellet och gatan, en soi till Sukhumvit Road, har fått sitt namn efter en indier som drev textilindustri där förrförra sekelsiftet.

Mellanklasshotell

Nana är som många andra hotell i mellanklassen reception, coffee shop och bar i bottenvåningen. Festvåning på andra våningen. Rum och sviter i olika storlekar upp till elfte våningen. Många baibangare bokade månader i förväg, det gällde särskilt familjesviterna, stora som treor i Vällingby.

Femhundra gäster

Nana, som kan ta upp till 500 gäster har en väl tilltagen swimmingpool. Omgivningarna är betongväggar som tillhör grannskapets kontorshus men inplanterade palmer och annan tropisk grönska ger trädgårdsstämning. För några år sedan tillkom en ölhylla ut mot gatan, välbesökt av hotellgäster, förbiglidare och flickvänner som vill ses och bli sedda.

Välskött hotell

Detta tämligen enkla men välskötta hotell blev stamtillhåll för många svenska projektarbetare. Det händer fortfarande att jag stöter på någon från den tiden, under 30 år har jag under årliga resor bott just på Nana.

Speciell receptionist

Fru Chanida har stått i receptionen under alla dessa år och gör det fortfarande. Chanida är den thailändska gästfriheten personifierad, men jag har sett henne läsa lusen av en rörläggare från övre Norrland som i fyllan och villan varit ute och målat stan röd. ”Svenskarna var i regel trevliga, men de söp kopiöst”, säger hon. Som receptionist var och är hon lysande och går ofta en extra mil för att hjälpa till. Förr i tiden spelade det ingen roll om det gällde en silverbröllopspresent, en tandläkare för barn eller biljetter till thaiboxning. Chanida visste, Chanida fixade, alltid med ett leende.

Modevisning

Att sitta i lobbyn vid niotiden på kvällen är som att bevittna en daglig modevisning, för då kommer flickorna. Det finns nämligen en dörr längst inne i baren. På den står det Love Club. Det är Nanas diskotek och där knyts bekantskaper som inte alltid blir så långvariga.

Många uppgifter

På Bai Bang-tiden hade flickorna mångsidigare uppgifter. Enligt enhetstaxa satt de barnvakt hos svenskbarn medan far och mor åt en t-benstek på Neil´s Tavern i närheten. Med levande ljus på borden och klassiska stråkar i högtalarna. Sedan blev det Phuket, Filippinerna eller Bali. Man levde gott.

Ombedd att betala

Vi pratar om gamla goda tider över receptionsdisken. En tysk resenär har blivit stoppad vid utgången med en stor sportväska och ombedd att betala sin vistelse såhär långt. ”Man kan ju inte veta om han tänker komma tillbaka”, säger Chanida. Urförbannad slänger han fram sitt kreditkort säger att Chanida kommer att höra mer om detta och ber henne hålla käften. Hon sköter transaktionen och säger skarpt: ”Glöm inte att tala med min chef imorgon”. Så ler hon. Gamla goda Chanida, hon har både klöset och smilet kvar.