För 140 år sen var det inte tal om hemtransport av svenskar som avlidit i Siam. De begravdes här. Omkring tiotalet svenskar vilar sen den tiden på ”farangkyrkogården” nere vid flodstranden en bit bortom BTS-stationen Sapan Taksin. Deras och alla andras gravar sköts av 78-åriga tant Sång (”Ba Song” på thailändska) som haft kyrkogårdsvaktmästarsysslan i åtminstone fyra decennier.

En ursäkt innan det klipps

Och hon har sina ritualer för att det ska gå rätt till. - Ursäkta att jag stör. Vi ska bara se till att din grav snyggas till, brukar jag säga till dem när jag ansar och klipper vid en grav, berättar hon och gestikulerar med knäppta händer när vi möts första gången i november 2011. Då är stora delar av området ännu översvämmat så pass att vi inte kan ströva runt och läsa vad som står på gravstenarna. Att en gammal thailändsk dam har det här jobbet kanske förvånar dem som sett hur vidskepliga buddister kan vara inför kyrkogårdar. Men tant Sång är kristen sen barnsben. - Jag minns hur japanerna förstörde kyrkor och jesusstatyer under kriget. Min mamma grät när hon såg vad de gjort med ”Phra Jesu”, erinrar sig tant Sång från de tidiga åren i en kristen skola.

Från Cholburi

Hon är yngst i en syskonskara på fem från Cholburi och den enda kvar i livet. Själv gifte hon sig som 14-åring. Sång fick två döttrar och fyra söner. Maken avled för ett par decennier sedan. Jobbet på kyrkogården kom via kontakter. Ersättningen är mager eftersom allt underhåll och arbete går runt på donationer till stiftelsen som ansvarar för kyrkogården. - Det blir en tiotusen baht i månaden till mig, säger hon. Av det ska en del gå till bensin för gräsklipparna och annat som behövs för att hålla ordning på kyrkogården. Men, tant Sång...du heter inget mer? - Visst har jag har ett riktigt namn. Men här känner man mig som tant Sång, säger hon och rabblar snabbt upp det riktiga namnet som TPs utsände inte hinner snappa upp i all hast.

Besökarleden tunnas ut

Vi hälsar på igen första veckan efter nyår. Sångs ena dotter och hennes karl är på besök. De hjälper mamma att klippa gräset som hann växa sig högt under höstens svåra översvämningar. Halva kyrkogården är redan kortklippt och fin, både på och bredvid gravarna. Stenar och dekorationer som legat på sniskan har rättats till där det går. Hur är det med besökare under helgerna? - I julas kom en del anhöriga och la blommor och pynt på sina släktingars gravar. Det är några stycken gravar som får besök. Men han amerikanen här, som gifte sig i Thailand, hans fru börjar bli gammal och orkar inte längre resa hit, säger Sång och pekar på en liten ynklig USA-flagga som ligger hoprullad till vänster om gravstenen med ett dödsdatum från tidigt 1970-tal. - Hon brukade räta upp flaggan när hon kom, frun hans, förklarar Sång. Besöken tunnas förklarligt nog ut. De flesta gravarna är ålderstigna. Få av de begravda har släkt i livet i Thailand. Eller så har den utländske anförvanten glömts bort med tiden.

Historiska personligheter

Här och där syns bekanta namn ur Siams historia på gravstenarna. Bland dem en svensk och några mer okända men inte ointressanta landsmän. Dem återkommer TP till i senare reportage. Kyrkogården anlades på kunglig mark, donerad av kung Mongkut under 1850-talet när de siamesiska kungarna började anlita utländsk expertis för att modernisera ministerier, militär och förvaltning. De flesta begravna är kristna men här vilar också många judar. Så sent som i höstas hölls en judisk begravning här. En av dessa inhyrda experter som anlände på 1800-talet hette Henry Alabaster från Storbritannien. Hans brittisk-siamesiska anförvanter rotade sig och har klättrat högt upp på samhällsstegen. -Siddhi Savetsila brukar komma hit en gång om året fast han är så gammal, säger tant Sång. Han är vänlig, och generös med tips till underhåll av kyrkogården.

Kunglig rådgivare hälsar på

Några läsare reagerar väl på namnet Siddhi Savetsila. Den 93 år gamle Siddhi är sedan julafton 1991 en av kungens privata rådgivare, en av de högst 18 ”ongkamontri” som bildar kungliga rådet, Privy Council. Under sin aktiva karriär hann Siddhi bli såväl Air Chief Marshal i flygvapnet RTAF som utrikesminister från 1980 till 1990. Åtta av de åren under nuvarande kungarådschefen Prem Tinsulanonds PM-period. Han var frihetskämpe i Seri Thai mot japanerna under andra världskriget. Utbildad till det av amerikanska OSS, precis som den legendariske thaisilkmagnaten Jim Thompson. Siddhis tidigt bortgångne anfader Henry Alabaster vilar här sedan 1884. Minnesmonumentet är det ståtligaste av alla på kyrkogården. Alabaster ankom Bangkok 1857 som 21-årig vicekonsul. Han var vetgirig, lärde sig thai och buddism och blev sedermera vän med kung Mongkut till vars bibliotek han fick tillträde. Alabaster blev bara 48 år gammal men gjorde ändå karriär i Siam. Han grundade postverket och han gifte sig lokalt. Så småningom fick släkten av Rama 6 det siamesiska familjenamnet Savetsila, som är thai för alabaster. Siddhi är född under Rama 6 regentperiod.

Smittar inte

Andra besökare kan vara tvärtom, säger tant Sång. - Som några hitresta från utlandet som inte kom fram och hälsade. De trodde väl att jag smittar som jag ser ut, skrattar hon med delvis tandlös mun och klassisk vardagsthaitantklädsel. Ett skynke svept runt magen. En ledig blus över det. Och flipflop på fötterna. - Men jag klär upp och mejkar mig innan Siddhi kommer. De brukar höra av sig i förväg, avslöjar tant Sång. Oftare finklädd än så blir hon inte. Sång bor enkelt i ett skjul vid flodstranden. En hund och ett manligt barnbarn delar plats med henne. Barnbarnet jobbar på bank i närheten och ser till att hon inte far illa när det mörknar. Det gör hon inte. Materiellt är det magert men kunde gravarnas gäster tala bleve det nog ord av tacksamhet för Sångs närvaro. Ett av alla märkliga livsöden som man med lite tur och envishet kan spåra upp i Bangkoks myller.

Susan Farang - utlänningsbegravningsplatsen

Susan Farang står det lakoniskt på den bruna informationstavlan på trottoaren vid Charoen Krung Road utanför kyrkogården. Rakt översatt: ”Farangbegravningsplatsen”.

I!!!nskription Under Rama 4 regentperiod kom många utlänningar, i synnerhet från Europa och Amerika, några av dem spenderade hela livet i Siam, till sista dagen. Därför blev det nödvändigt att anlägga en plats där de kunde begravas enligt sina sedvänjor. Den begravningsplatsen uppfördes på mark som generöst donerades av kung Rama 4 och den kallades Susan Farang (utlänningsbegravningsplatsen) eller protestantiska begravningsplatsen. Ansvaret för Susan Farang vilar på den brittiska ambassaden i Bangkok.