Ibsens "Dockhem" ger dej ångest. Irma Gustafssons dockhem inspirerar. I 57 år har Irma bott i Bangkok. Hon ar en intressant kombination av affärskvinna och konstnär och finns med i Tatler Magazine bland  mest inflytelserika personer i världen.

Omvuxen av grönska

Irmas fem våningar höga bostad är helt omvuxen av grönska som skänker svalka när det ar som varmast i Bangkoks centrum. Inomhus finns ett fantastiskt dockhem. Bredvid dörren står 150 cm långa Queen Victoria, Finlands förra statsminister Alexander Stubb har fått en fönsterplats bredvid den siste kejsaren av det Ottomanska Riket. I huset bor också Rod Stewart, Baron von Münschenhausen och Madame Butterfly för att nämna några i det digra persongalleriet. Alla fem våningar är fyllda av dockor som tillverkats för hand och ekiperats. Irma Gustafssons berättelse kombineras av ”nordkärringens” starka vilja och den skickliga affärskvinnans kompetens.

Två butiksinnehavare stöttade

Irma Gustafsson är finlandssvenska från Helsingfors. Hennes mamma ägde ett modehus och var hattkonstnär. I slutet av 50-talet utexaminerades Irma från språkliga studier på universitetet. Att studera vidare var inte att tänka på då mamman berättade att modehuset inte gick så bra, det var hårda ekonomiska tider i Finland. Mamman var ensamstående, pappan bodde inte hemma hos oss men hans affär låg mitt emot modehuset.

  - Som ung sprang jag mellan två affärer. Fick jag inga pengar av pappa sprang jag till mamma, berättar Irma.

Redan då kunde hon många språk

Ofta var mamman snabbast då hon ringde till pappan och förbjöd honom att ge pengar till Irma. Irma behövde pengar som alla andra och blev tvungen att skaffa dem på annat håll. Hon sökte jobb på Aero O/Y (föregångaren till Finnair). På frågan vad hon kunde svarade Irma.

 - Jag kan många språk och det jag inte kan kan jag lära mej.

Aero, som just startat linjen Helsingfors – Moskva, anställde henne på kontoret i Moskva. Hon blev hänvisad till ett korridorboende tillsammans med andra nordiska flygbolags anställda. Rummen var små, dörrarna satt nära och det var lätt att gå in genom fel dörr. Ett sådant ”misstag” ledde till romans och äktenskap med Gustafsson som var pilot pa SAS.

Hoppet till den okända

Efter Moskva flyttade det unga paret kortvarigt till Stockholm, SAS ville placera sin unga pilot i Bangkok så familjen, nu inkluderande en dotter, flyttar till Thailand. I början av 60-talet var Bangkok ingen turiststad, inte ens en riktig storstad som idag. Flytten blev en resa in i det okända. På 60-talet fanns inga böcker med information, på vare sig finska eller svenska, om Thailand eller Bangkok. Familjen landade i april när det är som varmast (tokhett).

  - Det kändes som om hjärnan skulle börja koka och eftersom jag inget visste om Thailand innan var allt som packats i klädväg helt fel. Vackra hattar som mamma skickade med möglade. Vårt hem var ett enda stort kalas för termiterna som åt  upp böcker, tidskrifter och mycket annat.

Irma har sett Bangkok förvandlas till en världsmetropol från tiden innan skyskrapor och motorvägar. Inga hus fick byggas högre än tre våningar, man trodde de skulle sjunka och den numer alltid tilltäppta Sukhumvit Road var en otrafikkerad sandväg.

 - Det gamla charmiga Bangkok är borta nu" säger Irma.

Yankee Go Home!

Under Vietnamkriget förlades mycket av soldaternas ledighet till Bangkok runt mitten av 60-talet. Många kvinnor från norra Thailand såg mojligheten att tjäna en slant, barer, massageinstitut och prostitution blomstrade och är fortfarande ett inslag i Bangkokvardagen. Många Bangkokbor tröttnade på festande soldater och solidaritet med Vietnam växte. Man började demonstrera och budskapet var tydligt "Yankee Go Home”! Soldaterna lämnade landet efter krigets slut och barerna blev av med sina kunder. Det blev också vändpunkten.

 - Bangkok började skapa sin egen hud. Utvecklingen var omöjlig att bromsa. Små enskilda butiker blev till stora köpcentrum och idag ar det något av ett "söndagsnöje" att strosa i luftkonditionerade ”shopping malls”, säger Irma.

Gustafsson flyr boet

Hoppet in i det okända blev också ett hopp till ett nytt yrke. Irmas språkkunskaper har alltid varit en tillgång.

 - Jag är inte den som sitter hemma och väntar på att mannen ska komma hem från jobbet, jag vill jobba och tjäna egna pengar. Det började med att jag fick jobb som lärare på en av Bangkoks amerikanska skolor, berättar Irma.

Efter ett år ändrades livet igen då maken bestämde sej för att flytta tillbaka till Stockholm. Han åkte för att söka boende och jobb medan Irma stannade i Bangkok tills allt var ordnat. Året är -61 och Gustafsson har varken setts eller hörts av sedan dess.

  - Jag hade säkert fått hjälp av dåvarande finska exportrådet om jag frågat, Finland hade ingen ambassad på den tiden i Bangkok, säger Irma.

Hon bestämde sig för att klara sig själv vilket hon också har gjort sedan dess.

Affärskvinnan

Som ensamstående förälder i en främmande kultur, utan socialt skyddsnät kunde fått vem som helst att boka en biljett hem. Istället för att fly fältet startar Irma eget vid sidan av lärartjänsten. Hon börjar sälja finska märkesvaror Arabia, Iittala och Riihimäkis glas och porslin, på den tiden något mycket speciellt för att inte säga lyxigt.

 - En dag kom en tysk kund in i affären och frågade om jag kunde tillverka dockor som han ville exportera till Tyskland. Jag har aldrig gjort dockor men jag kan lära mig. Dockor visar på kulturella skillnader. De flesta thailändare tycker att dockor är skrämmande, har förmodligen att göra med deras vidskeplighet. Vår hushållerska vågar  inte röra sig ensam i huset. Hon tror att dockorna kan få liv.

Fabriksägare

Dockkonstnären och butiksägaren Irma blev den första finska kvinnan att äga tre fabriker och med henne utvecklades den lokala industrin snabbt.

 - Thailändska import- och handelshinder förändrade inriktningen på mitt företag. I mars 1970 blev import av porslin förbjudet, ett förbud som hävdes, med höga skattesatser som resultat. Import förvandlas till export. Plötsligt hade jag fem butiker, i vilka jag sålde egenproducerade presentartiklar  till kunder från hela världen. Dessutom tre fabriker och en stor kontorsbyggnad, berättar Irma.

I Thailand möttes europeiska affärsman av många överraskningar. Begreppet tid var helt annorlunda, s.k. thaitime. Punktlighet fanns helt enkelt inte. Omfattande korruption var heller inte lätt att handskas med. På 1980-talet kom dessutom en hårdare arbetslagstiftning. Det kändes allt mer betungande för Irma. Hon kände att hon gjort sitt och sålde fabriker och butiker till Berli Jucker.

Kärleken väntade

Irma levde länge ensam men vid 43 års ålder träffade hon, den då 23-åriga Niyomi. Kärlek uppstod och den har inte minskat i kraft med åren.

 - Jag har funnit en partner som tar väl hand om mig. Vi är båda människor som trivs bäst hemma. I den har åldern (85 år) blir man bekväm, skrattar Irma.

Irma gör fortfarande dockor och så håller hon kurser för dem som vill lära sig. Men hon säljer inga dockor.

 - Jag behöver inte pengarna och Niyomi har beslutat att öppna ett museum efter mej.

På frågan om Irma har någon dröm svarar hon.

 - Jag saknar saluhallen Kruunuhaga och jag hoppas att det inte gör ont att dö.