Thailand är ofta marknadsfört som ”leendets Land” men som vi alla vet så finns det många olika typer av leenden.

Till att börja med så har vi hånleendet som praktiskt taget inte finns i Thailand av den enkla anledningen att man inte hånar människor om man är en rättrogen buddist vilket de allra flesta thailändare anser sig vara. Ett snett eller så kallat sardoniskt leende är heller inget som turisten kommer att få ta del av eftersom det oftast är förknippat med torr humor som inte blivit förstådd. Kon är poängen (på ängen) går bara inte att översätta varken till engelska eller thailändska. Det förnöjsamma leendet kommer du som turist med största sannolikhet att få uppleva. Det är leendet du får när du har varit en duktig turist och handlat från en strandförsäljare eller från ett gatustånd. Ett något mystiskt leende som västerlänningar kan ha svårt att förstå är den generades leende. Om en thailändare hamnar i en situation där han inte vet om han ska skratta eller gråta väljer han alltid att le även om situationen i våra ögon snarare borde framkalla tårar (t.ex vid en bilolycka).Likaså om en thailändare blir generad som t.ex vid en begången felaktighet kan du vara säker på att ett leende är påklistrat. Skadeglädjeleendet är ett annat leende som knappast finns av den enkla anledningen att avundsjuka (jmf den berömda svenska) inte existerar i någon större utsträckning och återigen kan vi tacka buddismen.

Det glädjelösa, sorgsna leendet är inte heller särskilt ofta förekommande beroende på att man inte vill ge uttryck för sorg. Så vad har vi kvar. Det varma, äkta, välkomnande leendet naturligtvis, det leendet vi som turister vill bli mötta utav. Även om det leendet har för avsikt att få oss att spendera pengar så är det väl trots allt bättre att låta kronorna rulla till det än till en hopsnörd mun. Det varma, äkta, välkomnande leendet finns definitivt i Thailand men kanske är det lite varmare lite mer äkta utanför de gängse turiststråken.