”Köp en tulpan annars får du en snyting”, sjöng Lars Ekborg i en gammal sketch från svensk buskis sorglösa år 1960. Nu är vitsarna hårdare och mer politiskt korrekta på en och samma gång. Inga Blind-Anders som luras att kasta sig i väggen längre. Buskis är stendöd. Men i Thailand lever genren. ´Dtalåkk´ kallas thaiarnas svar på Brita Borg, Rolf Bengtsson, MA Numminen, Dirch Passer, Rolv Wesenlund och andra avdankade och garanterat icke politiskt korrekta nordiska lustigkurrars repertoar.

Galen blandning

På thaibuskisens scener samsas extremt kortväxta, personer med deformerade ansikten, unga gubbar och arga kärringar upp med komiker med helt vanliga fysionomier i en blandning som bara kan finnas i Thailand. Ibland dyker skäggiga damer upp på revyestraderna. Sällan som tvättäkta ombyggen utan mer som hiskligt mejkade och överdrivet feminina karlar i illasittande damkläder. Katoyer i dtalåkktappning.

Trogen publik

Dtalåkk har en trogen publik. Inte så mycket i huvudstan som förr, de gamla bangkokrevyladorna har bommat medan diskon och lyxbordeller blommar längs de centrala nöjesstråken, utan mer i förort och landsbygd där kringresande dtalåkksällskap uppträder live. TV och shower på dvd har tagit över en del av publiken. För några veckor sen såg TP TV5s lördagsdtalåkkprogram och minsann dök inte bara en utan två dvärgar upp. Vitmålade i nyllet och med stolliga kläder. Den kortaste av dem kastades runt i manegen och sattes krokben på när han försökte resa sig. Publiken gapskrattade när dvärgen stod på ända, ackompanjerad av en trumvirvel varje gång han föll.

Snäll lyteskomik

Lite töntig och rentav osmaklig och feg i sin ohämmade drift med folk som inte ser ut som gemene man, sån är thaibuskisen sedd med västerländska ögon. Men tanken att lyteskomik, drift med raser eller sexuella minoriteter skulle vara stötande existerar inte i dtalåkkvärlden – allt är bara skoj - och det gör den ganska oförarglig för alla som är vidsynta nog att begripa sammanhangen.

Faranger lovligt byte

Eftersom allt utspelas på thai, och ofta nog dialektal och slangspäckad sån, är det inte mycket idé för faranger att gå på thairevy om de inte behärskar språket. Men har man thailändska vänner med sig, som kan översätta och förklara, kan en dtalåkkväll vara rätt givande. Fast som farang, och därmed avvikande från den breda thaimassan i salongen, får du räkna med att bli en del av showen. Antingen bara utpekad från scenen eller uppkallad för att vara med i en improviserad sketch. Har du dessutom stor näsa, utstående öron eller tunt med hår på skallen kommer det garanterat att drivas med. Sånt hör till, det är bara att bjuda på sig själv och spela med.

Hemsidor för kännare

Mat och dricka brukar serveras under showen, om man går på salong – ´kafää´ som revylokalerna heter på thailändska fast det varken har med kondis eller kaffedrickande att göra - och ibland är det avbrott mellan sketcherna med sångartister. Det enda allvarliga i den här branschen är väl att skojarna har ett eget förbund och hemsidor för dtalåkkkännare, t ex www.talokonline.com där man kan t ex se videoklipp på shower med berömda dtalåkksällskap och utbyta åsikter i onlineforumet.