”Jag är tuff jag är hård, glider fram som en Ford när jag kommer ner för gatan”. Så skrev Thomas Ledin som inledningsfras till Knivhuggarrock redan 1975 och med Ford tror vi inte att han menade Ford Anglia. Troligtvis var det en Ford Mustang han syftade på.

Gemenskap

Vad kan möjligtvis en Ford Fairline -63 och en Chevrolet Impala -65 ha gemensamt. Forden var Stefan Widings första bil och Chevan var Jerrys Felins första. Stefan och Jerry är två eldsjälar som på dagarna är involverade i att bygga hus. På fritiden bygger de bilar. Vi förstod snart att amerikanska veteranbilar är snudd på heliga. När Stefan och Jerry pratar v-åttor blir de med entusiasm och glittrande ögon.

Det började med en burnout

-När jag var så där 13 -14 år bodde jag i Sollentuna. Förundrad och förmodligen med öppen mun betraktade jag en Pontiac GTO -67 som kom glidande ner för gatan, med V8-an mullrande. När det var dags att vända blev det fullt rattutslag ena foten på bromsen och den andra på gaspedalen. Det rök och luktade bränt gummi en regelrätt ”burnout”. Efter den upplevelsen var jag såld, säger Jerry.

Inne med jenkare

- Visst var vi raggare, redan som 16-åring köpte jag min första ”jenkare”, säger Stefan. Uttrycket ”bilburen ungdom” är inget som faller i god jord hos Stefan och Jerry. - Förresten finns det väl varken raggare eller bilburen ungdom bland dagens ungdomar i Sverige, säger Stefan. Det är nog en sanning med modifikation om vi får döma av de upplevelser vi hade i Sverige i juni och juli 2010. Det var ”raggarbilar” eller veteranbilar av amerikanskt ursprung, som det numera heter, i långa rader. Damrallyn och måndagsträffar varje vecka kändes det som. Dessutom en hel del ynglingar bland bilägarna.

Direktionsbil

- Jag har en svart Lincoln Continental -63 som jag hittade bakom ett dagis på Sukhumvit Soi 53 där den hade stått i femton år. Det visade sig att det var en direktionsbil till en av grundarna av Ital Thai PCL, Luigi Berlingieri. Om man känner sig trygg när man köper en begagnad bil försiktigt körd av en pensionär kan man nog känna sig ännu tryggare när man köper en direktionsbil som sedan ny, körts och omslutits av en chaufförs kärlek, säger Jerry.

Nya objekt

Både Stefan och Jerry letar konstant efter nya objekt. Stefan tycker att det stora med hobbyn är när han äntligen får ta första provturen. Jerry tycker att själva ”mekandet” är det som gör honom glad. För tillfället håller Stefan på med en Plymouth Cuda -70 som har stått bortglömd bland en massa bråte. - Det är bilar från sent 50-tal fram till 1970 som är intressanta, säger de.

Stort intresse bland thailändare

Det var bilintresset som förenade Stefan från Upplands Väsby och Jerry från Sollentuna. Det är också bilintresset som förenar många thailändare varav många definitivt från en yngre generation. Det finns en förening där den mesta konversation sker på thailändska. Föreningen har en hemsida som heter www.musclecarthailand.com/forum/ på vilken det, bland mycket annat, finns en avdelning för ”köp och sälj”. Skickar man mail på engelska får man svar på engelska.

Ford mot Dodge

Den bil som är närmast Stefans hjärta för tillfället är den superröda Ford Mustang Convertable -72. Den kan man se honom glida fram i, nercabbat på Mae Phims strandgata. Jerrys stolthet är en Dodge Challenger -70. Den kom han över till ”rätt” pris i Pattaya. Nu är den totalrenoverad, motor och växellåda köpt i USA. - Att köra en trimmad bil med så gott som obefintlig tomgång är hett, bullrigt och jobbigt, men roligare än så här blir det inte, avslutar Jerry. Vi får avsluta med att bilarna bor bra. Både Stefans och Jerrys ”jenkare” står i ett garage med A/C.