”Pattaya består av en lång strandremsa med nästan enbart dyra hotell”. "Pattayas enda riktigt attraktion är de ganska vackra öarna utanför kusten". "Ett boende som anses billigt i Pattaya skulle verka dyrt i stort sett överallt i Thailand, och det gäller även i jämförelse med Goh Samui och Phuket". "Nästan all mat i Pattaya är dyr. Billigt ätande här är Pizza Hut eller Mr Donut". Lonely Planet ger falsk bild Alla dessa fritt översatta citat är tagna ur en guidebok från Lonely Planet som riktar sig till s.k. ”backpackers”. Varför man har valt att ge en negativ eller rent ut sagt falsk bild av Pattaya i denna bok kan man bara spekulera om, men det kan kanske ha något att göra med att man saknar kunskap om Pattayas komplexitet eller att man helt enkelt inte vill att "backpackers" ska besöka staden på grund av dess dåliga rykte. Det ar sant att den Lutherska moralen inte vinner några större segrar i Pattaya, men kulturellt sett är det långt mellan det Heidelberg som Luther levde i och dagens Pattaya.

Nairobi mot Pattaya

Jag står i korsningen mellan Soi Bakao och Soi Diana Inn. Mina trumhinnor vibrerar av den höga ljudnivån. Jag låter tankarna vandra och kommer ihåg en morgon när jag vaknade i ett hotellrum på Accra Road i Nairobi. Även då dunkade musiken rytmiskt i ett försök att överrösta trafikens varvande motorer och ljudet av gatuförsäljarnas kommers. Den gången kom musiken och trafikljudet från dussintals bussar. Genom gigantiska stereoanläggningar på hög volym, energiskt varvande av motorer och aggressivt skrikande konduktörers dunkande i bilplåten försökte de locka kunder till sina transporter. Nu kommer ljudet från otaliga Songtaews, knattrande motorcyklar, allsköns andra fordon och matförsäljarnas jargong. Stereoanlaggningarna har bytts ut mot liveband och istället för konduktörer är det barflickor som gör tappra försök att locka kunder till just deras bar.

Kulturell brytpunkt

Den gången var det tidig morgon i Nairobi. Nu är det sen kväll i Pattaya. Minnesbilden från Nairobi förbleknar och nuet blir påträngande. Några hundra meter öster om Soi Diana Inn förvandlas Pattaya till en thailandsk småstad. Lika långt i motsatt riktning upphör verkligheten att existera bortspolad av ett enormt utbud av allt. Med lite fantasi kan man tänka sig att just där jag står finns brytpunkten. Platsen där småstaden möter nöjes-metropolen. Platsen där kontrasternas Pattaya kan upplevas och beskrivas utifrån. Men Pattaya låter sig inte beskrivas. Kontrasterna är för stora och den kulturella spännvidden alltför bred.

Söker sinnesfrid

I den tidiga gryningen, när det är som svalast, blir kontrasterna allra tydligast. Orangeklädda munkar vandrar förbi korsningen på väg för att acceptera dagens gåvor från de äldre kvinnorna. De yngre kvinnorna, som jobbar i barerna, vandrar samtidigt i den andra riktningen på väg hem efter kvällens och natten hektiska nöjesliv. Under några få timmar blir korsningen en tystnadens oas där munkar och barflickor samtidigt kan försöka finna efterlängtad sinnesfrid. Det finns något gemensamt i alla människors strävan att finna lyckan oavsett hur olika utgångspunkter de har.

Trafikkaos och nudlar

Jag rycker till av ljudet från en tutande lastbil. En minibuss har stannat olämpligt. Korsningen är så trång och så hårt trafikerad att minsta lilla störning orsakar stopp. En kakafoni av signalhorn får mig att hålla för öronen. Även de gäster som sitter på den smala trottoaren utanför Family Mart tvärs över gatan och äter nudelsoppa lyfter blicken och undrar vad som står på. Kundkretsen är mycket blandad. Nudelsoppa känner inga kulturella gränser. En barflicka sa en kväll till mig, ”Pattaya är en bra plats att bo på för här kan man äta och bo så billigt att det kanske kan bli lite pengar över att skicka hem till familjen uppe i Isan i slutet på månaden”. Jag antar att hon inte äter och bor på Dusit Thani så ofta.

Ledig stadsplanerare

Det är något speciellt med geografin i korsningen mellan Soi Bakao och Soi Diana Inn. Den östra delen av Soi Diana Inn går inte i rak linje från den motsatta sidan utan är förskjuten ungefär tio meter. Det måste vara en av orsakerna till de ständiga trafikproblemen. Stadsplaneraren måste ha haft en ledig dag då korsningen kom till. En luttrad vän till mig utbrast en kväll när vi skulle ta oss över korsningen till fots ”det här måste vara en av världens tre farligaste korsningar att passera fotledes”. Jag kunde inte annat än hålla med men tänkte samtidigt att det kanske inte ska vara så lätt att passera brytpunkten mellan det småstadsgenuina Pattaya och turismens Pattaya.

Kulturbärare

Det är ju trots allt två fullständigt skilda kulturer. En rak väg utan hinder ska inte finnas mellan dem. Det vore för enkelt. Det är få förunnat att kunna känna sig hemma på båda sidorna. Kanske är det bara barflickorna som obehindrat vandrar mellan världarna i gryningens mörka ljus. De blir en brygga mellan det riktiga Thailand och turismens Thailand. En slags kulturbärare mellan thailändare och faranger. Öar russin i kakan Det är väldigt lätt att förenkla tillvaron och se allting i svart eller vitt. Lonely Planet utger sig för att vara objektiva och opåverkade av kommersiella krafter, den mest genomarbetade guideboken om Sydostasien. Deras beskrivning av Pattaya lever inte upp till något av dessa ideal.Det finns så oerhört mycket mer i Pattaya än en lång strandremsa med dyra hotell. Attraktionerna är många och öarna utanför kusten är bara russinen i kakan. Att äta och bo i Pattaya kan vara mycket dyrt med också otroligt billigt. Stadens mångfacetterade kulturliv lämnar ingen besökare oberörd eller uttråkad. Här finns alltid någonting för alla.