Nostalgitrippar är bra för vilsna själar. Att med ett leende på läpparna tänka tillbaka på hur det var förr ger energi för framtiden. Jomtiens strandväg framkallar gärna tillbakablickar, därmed inte sagt att det var bättre förr. Men strandvägen var definitivt kortare bebyggd.

Fullt pådrag

Precis efter den skarpa vänstersvängen har det, så länge vi minns, varit fullt pådrag. På stranden pågår aktiviteter av diverse slag och en paus från sol, bad och vattensporter tas nästan alltid i något utskänkningsställe på andra sidan gatan. En lunch i skuggan utan sand som tuggmotsånd.

Hälsofrukost

Vi roade oss med att spendera en heldag på den fem (kanske sju) kilometer långa gatan och började med en frukost på Stefans Guesthouse. Att det blev just där beror på att vi ville äta en hälsofrukost med müsli och osötad youghurt. Det finns säkert på andra ställen också men vi vaknade på övervåningen.

Inte klot hur svårt

Precis i början på strandvägen ligger Jomtien Palm Beach Hotel. Det har alltid funnits känns det som. Ett stort hotell med över sjuhundra rum och en lobby i vilken en fotbollsturnering ”five-a-side” kunde spelas. Men det är ”Wave” som är målet. Om du ”vågar” se ditt klot rulla ner i rännan istället för att slå ner käglor är en förmiddag med bowling ett utmärkt tidsfördriv. Man lär sig snabbt och bowling är både kul och faktiskt en mycket bra fysisk aktivitet.

Korvmoj

Ingen vann bowlingstävlingen och ute på strandvägen igen är det en skylt som fångar vår nyfikenhet. Med kisande ögon i soldiset ser det ut som om det skulle finnas en ”korvmoj” svensk modell. – Visst är det en Sibyllaskylt där framme. Det var det inte men väl Siambylla och visst gick det att köpa en korv med bröd. Vi har redan kommit till Soi 3 och det är inte ens lunchtid.

Går förbi

Vi passerar skräddare som säljer billiga kostymer, stannar till i en butik som säljer konst, skyndar oss förbi ”konstiga” butiker, tatuering skulle vi heller inte ha. Frukt och en svensk dagstidning däremot föll oss i smaken. I solstolen läste vi nyheter hemifrån, åt upp frukten och slöt ögonlocken en halvtimme. Vi hade kommit en bit på väg och korven med bröd hade kroppens metabolism tagit hand om.

Behövligt mineralvatten

Acquapazza (bredvid en Family Mart innan Soi 12) står det med vita bokstäver på en blå neonskylt som ännu inte är tänd. En neonskylt behöver ju inte tändas innan den syns bättre tänd än släckt. Lite pasta på al frescodelen av restaurangen lockade. Medans vinden svalkade delade vi på kallskurna italienska delikatesser och en vanlig hederlig bolognese, spaghettin kokad till perfektion. En restaurang som serverar thailändskt mineralvatten när man beställer vatten som måltidsdryck bryr sig om sina matgäster.

Obalans

Dags att få bort sanden mellan tårna och svalka sin kropp. Havet ligger ju ganska nära. Nej man får inte kramp om man badar efter maten. Det blir ingen simtur bara ett dopp och så bara slappa tills solen går ner vi har ju nästan promenerat fem kilometer. När lamporna tänds dukas borden på trottoaren i slutet av strandvägen. Robusta bord och bänkar såg det ut som. Någon hade satt sig på en förrädisk bänk som fick för sig att inte tåla en kroppsvikt längst ut. Ena änden av bänken ner och den andra upp, änden uppe träffar en dam lite lätt i huvudet men inget blodvite uppstår. All dramatik är över på mindre en minut. Sedan äter vi skaldjur på thailändskt vis bland thailändare. Billigt och gott men se upp med branten ner mot havet precis bredvid bordet. De förrädiska bänkarna började bytas ut förra året sägs det.

Irländskt kaffe

Det blir en ”songtaew” tillbaka till Soi 3 och vi följer människors råd. – En ”Irish Coffee” på Akvavit är ett måste. En relativt nyöppnad, redan välrenommerad restaurang på strandvägen. Drivs av Per och Pelle, Andersson och Pettersson. Snygg inredning, läcker ljussättning och vettiga priser på mat och dryck. På trottoaren precis bredvid baren flanerar hela världen förbi.

En salig blandning

Kebab den nya svenska husmanskosten har fått ge namn åt en hemtrevlig bar på Soi White House (Soi 7½). Här samlas ”presidenter” och pretendenter, blivande författare och vanligt folk. Vita huset ligger ju på samma soi. Det är tryggt på ”strandvägen”. Man klarar sig utmärkt med det svenska språket som grund och engelska är ju ändå bara lite annat uttal utav de vackra svenska orden.