I områden med milslånga stränder är det populärt att promenera med eller utan stavar, jogga lite lätt och sedan ta ett svalkande dopp i havet. Så ser det ut i Mae Phim och antalet turister som motionerar växer lika stadigt som de minskar (i vikt). Kanske har Mae Phim blivit semesterorten man åker till för att bli mer hälsosam. Men motion ger också en anledning att fylla på vätska och mat. Därför har Beach Club Mae Phim placerats i slutet på en lång strandpromenad.

Leka skeppsbrott

En byggnad som ser ut som en svensk loge, eller kanske lada är det rätta ordet, kan man naturligtvis göra mycket utav. Bland mycket annat har träskivor sågade från gigantiska trädstammar, många träd står kvar på strandtomten, lagts ut i sanden för att barn ska kunna leka skeppsbrott. För er som inte vet, är det en lek där man ska ta sig fram från punkt A till punkt B utan att i det här fallet nudda sanden. Normalt leks skeppsbrott i en gymnastiksal där redskap och mattor läggs ut. Det finns också gungor gjorda av kraftiga rep fästade i rejäla trädgrenar. Trädstammarna är tjocka och som gjorda för att små barn ska kunna gömma sig i eller bakom. Här har barnen kul och har barnen kul är föräldrarna lättare att handskas med var det någon som sa. Märk väl att träskivorna  inte är utlagda för att det ska vara lättare att gå i högklackade skor.

Vart tog all färg vägen

Eftersom de byggts mycket i Mae Phim de senaste åren har det blivit småskvättar med färg kvar i mängder av burkar. The Beach Club bestämde sig för att samla ihop alla pyttsarna och börja måla. När man ser resultatet kan man undra om inte t.o.m. regnbågen blir avundsjuk. Om man kunde räkna årsringarna på träden skulle man inse att det stått på stranden betydligt längre än byggnaden. Som vanligt är träd bäst stående och växande, inte nerhuggna och itusågade. Lövverket skänker skugga och kyler ner, stammen binder vatten och är ett utmärkt ställe att fästa en hängmatta och skyltar i. Och så står solstolarna på rad, dynberedade för soltörstiga nordbor.

Illerröd bar

Pierre Gallemaert vår belgiska ciceron, som också är ny restaurangchef på Buffalo Bill, Mae Phim Plaza, solade sig i glittret från havet och berättade om framtidsplaner för området. Nej vi kan inte berätta vad han sa för det lovade vi att inte yppa. De som nått vuxendomen försöker låtsas som om de inte tycker om att leka skeppsbrott och gunga. De hänger istället i baren och hänger sig åt dryckenskap. -Den där baren är ju illerröd, sa ett barn. Vi vet inte om det var baren eller solbrännan barnet kommenterade.  Eller också finns de vuxna vid biljardbordet och beställer en öl där, för det är så vuxna ska bete sig.

Elliptisk träningsmaskin

Sedan finns det en sådan där motionsapparat som ingen vet vad den heter. Det ser ut som om man går med stavar men man kommer ingenstans. I alla fall var det ingen som använde den. Kanske kunde man inte hitta den för den är utsatt för  kamouflagemålning. –De allra allra sista små färgklickarna i samtliga målarpyttsar gick åt för att måla ”the cross-trainer” sa Pierre som visste. Om man försöker få till ett svenskt namn för en cross-trainer blir det lika styltat som själva maskinen, elliptisk träningsmaskin. Om någon säger att jag kört ett pass på en elliptisk träningsmaskin får den nog ett fågelholksutseende till svar.

Alla kan trivas

Möblerna är ett hop och plock, återigen ett ord från ett barns mun. Ingen förälder ska någonsin rätta till det uttrycket som ju är mycket bättre än ett ihopplock. Det är uppenbarligen så att både barn och vuxna trivs på the Beach Club som letar identitet. Det ska ni kära läsare hjälpa till med. Gå söderut om du är i Mae Phim, gå tills du inte ser asfalterad strandväg, runt hörnet väntar en färgkaskad som definitivt får vilken ”solbränd” som helst att se blek ut.