Sängarna kommunicerade med varandra även efter att vi hade somnat. Som sängar gör, gjorda av lokalt träslag, ååd-ood thailändska för knirr-knarr, sa de till varandra. Förmodligen hade de tillverkat ett eget språk under tiden ingen bodde i rummet. Med rosa täcken som det stod Miss You på undrade vi förstås vem Miss You är och varför de var rosa. I badrummet hade spegeln gått sönder och inte ersatts ovanför tvättstället så det blev att raka sig på känn. Och så slapp man ju se sig själv, inget ont som inte har något gott med sig.

Ton Kho

Provinsen heter Phetchabun och distriktet heter Khao Kho och det heter bergskedjan också som vägarna går kors och tvärs igenom. Namnet kommer från det ofta förekommande trädet Ton Kho (mountain serdang, livistona speciosa, en sorts palm). På de små kringelkrokiga vägarna behövs lång tid för att nå målet. Otaliga sceniska platser utefter vägen tvingar människor att stanna upp, gå ur bilen och låta sig översköljas av hisnande naturupplevelser. En del mobiltelefoner har bra kameror och en del människor har fotografiskt minne, det allra viktigaste är dock att man har någon att uppleva vyerna tillsammans med. Det byggs också en magnifik fyrfilig väg över bergen men den kan kollektivtrafiken och lastbilarna använda.

Daggens diamanter

Att se daggens diamanter på vartenda blad och strå när solen går ur öster (ur Sten Ås Vandringsvisa) är sällsynt i ett tropiskt klimat. När vi vaknade på Hmong Center, Khao Kho i början på december låg temperaturen runt 15-17 grader. Utsikten är magnifik med böljande växtbeklädda kullar i lager på lager, omlott, ända bort till horisonten. Med en svag lukt av nybryggt kaffe från fiket Kaka (kanske från Kaffe och Kakao) som ligger en våning upp från rummet med de talande sängarna är upplevelsen total. Khun Nousorn, Piyaporn och Withaya heter de tre hmong som ser till att man har något varmt att sluta händerna runt. En dag kan inte börja mycket bättre.

Färggrann klädsel

Området är befolkat av bergsfolket Hmong med sina traditionella färggranna kläder. Hur många människor av Hmong etnicitet det finns i Thailand är svårt att sia om. Uppgifter mellan 70-150 000 förekommer. Ett utmärkande drag är synligt genom klädedräkten. Kvinnorna bär ofta vackert broderade kjolar med horisontella band i starka färger. Jackan är gjord av svart satin med breda broderier i gult eller orange på manschetter och kragen. Männen bär löst sittande svarta byxor med ett brett färgat tygstycke runt midjan. Deras jacka är enklare, ofta med bara manschetter i blå färg. En skärmlös mössa pryder huvudet på en del män. De yngre bland Hmong har frångått den traditionella klädseln och klär sig som folk gör mest i Thailand.

Faktaruta

Från Bangkok åker man rakt norrut mot Saraburi från där leder väg No.21 till Petchabun en resa på 370 km. För att nå Khao Kho kan man antingen välja att ta Highway No.12, den s.k. Phitsanulok-Lom Sak Route, för närvarande under byggnation, eller köra småvägar från No. 21 över bergen. Håll utkik efter vägnumren 2258 och 2196. Det är 37 km från Petchabun.

Khao Kho distrikt består av en bergskedja som löper nordväst om staden Petchabun. En högplatå som når 1174 meter över havet. Nationalpark med fantstiska utsiktspunkter och ett utav Thailands mest spektakulära tempel, Wat Pha Sorn Kaew, smyckat med över 5 miljoner färggranna mosaikplattor. Mest är det vädret och utsiktspunkterna som drar.

Representanter från tre ministerier (inrikes, försvars, naturresurser och miljö) minoritetsfolk och icke-statliga intresseorganisationer har skapat en generalplanen som lämnades till den nya interimsregeringen i augusti 2014. Planen förväntas bli lag mellan 2015-17. En lag som ska skydda alla minoritetsfolk i Thailand. Det finns 56 etniska grupper som bor i 67 av 77 provinser. Den sammanlagda folkmängden uppgår till 6,1 miljoner människor alltså närmare 10% av Thailands befolkning.