Som ung hade hon ett skissblock med sig för jämnan för det hade hon blivit tillsagd att ha av sin första konstnärsmentor Herman Reyers. –En ibland onödigt sträng lärare, säger Karin med Wergius och Kristoferson som efternamn.

Två mentorer Av holländaren Herman fick hon lära sig krokitekniken, en form av snabbskiss, för det mesta av stillastående modeller men ibland också av människor i rörelse. Det var på 50-talet då Karin precis blivit tonåring. Under Harry Mobergs beskydd och handledning började hon måla med oljefärger. Då hade 60-talet kommit med alla sina nymodigheter både i form av musik, formgivning och konstriktningar. Karin höll sig dock mest till barnporträtt som hon även idag vid 72-års ålder tycker om att måla. Hon fick ofta beställningsjobb på just barnporträtt. Herman och Harry danade henne och det gjorde också sabbatsåret under vilket hon utbildade sig inom konstnärsyrket på Nyckelviksskolan, Lidingös stolthet.

Projektledare Största delen av sitt yrkesverksamma liv har hon tillbringat som lärare i Kristinehamn. Under en tid ledde hon också ett forskningsprojekt på lärarhögskolan i Karlstad. Bild & Språk som projektet kallades hade till uppgift att utveckla barns förmåga att uttrycka sig på olika sätt och med olika medel. Karin minns en finlandssvensk pojke som inte ville prata för han tyckte att han språk lät konstigt. Vid ett tillfälle skulle barnen i klassen kommentera varandras teckningar och när pojkens teckning tolkades alldeles fel pratade han för första gången och förklarade vad han egentligen menade. Vid ett annat tillfälle satte Karin upp alla teckningar på väggen även den helt svarta. En del barn tyckte att just den inte borde vara med. –Alla teckningar ska upp på väggen, sa Karin. En liten flicka i klassen fyllde i med. –Ja och dessutom finns det många vackra färger under den svarta.Två exempel på att projektet var lyckat.

Fortfarande lärare Vi får lära oss en del om att uttrycka sig i bilder och former. En del lärare hävdar att barn inte vet hur de ser ut på baksidan. Ett experiment gick ut på att man först tecknade barnens framsida på ett stort ark som man sedan vände på och tecknade baksidan på. Fortfarande endimensionellt enligt Karin. -Ge barnen modellera och låt dem skulptera i fler dimensioner, visst vet barn hur de ser ut från alla sidor, säger hon.

Stockholm och Gotland ledde till Thailand I 40-årsåldern bestämde hon sig för att lämna Kristinehamn för storstaden Stockholm efter att hon hade skilt sig. Under en 10-års period verkade hon som lärare där. Det var också i Stockholm hon träffade maken och gotlänningen Bengt. Det ledde till att en gård med flygelbyggnader införskaffades på Gotland där paret bedrev hästavel i femton år. Det var Bengt som först tog upp Thailand som ett tänkbart åldringsboende. Klimatet gjorde det lättare för honom att må bra efter en trafikolycka som ledde till en nackskada.

Vernissage på födelsedagen Sagt och gjort, en lägenhet köptes i Huay Yang där Karin numer står med staffliet på balkongen med utsikt över havet. Hon har många motiv i form av ägarlösa hundar som har mycket karaktär enligt henne. För att snabbskissa hundar i rörelse krävs kunskap i kroki. Med några snabba penseldrag sätts grunden och så koloreras teckningen i lugn och ro. Karin har haft egna utställningar och också deltagit i samlingsutställningar i Sverige. Nu ska Karin ställa ut på Driving Rangen i Huay Yang med början söndagen den 18 januari 2015. Då kan besökarna passa på att gratulera henne för just den dagen fyller hon år.