Just i år funderade vi allvarligt på att flyga in Jultomten från Rovaniemi. Jo han bor där, det vet vi, vi var och hälsade på honom i början på tjugohundratalet. Innan vi kom dit hade David Beckham varit där och tomten var jättestolt över att vara på samma foto som honom. Det var vi också, att vara på samma foto som tomten. Vem minns inte farbrorn med vitt skägg från Rovaniemi som gav paket till alla små knoddar, som först var lite blyga, men senare på kvällen satte sig i knät och drog honom i skägget. Gubben använde ju samma rakvatten som pappa fastän han hade skägg. Luktsinnet och luktminnet är det inget fel på. Nu har vi besinnat oss för vi är rädda att barnen i norra världen blir ledsna om tomten drar till Thailand över jul. Vi börjar därför allvarligt fundera över om det finns mer än en tomte. Det kanske t.o.m. finns mer än ett Rovaniemi. Eftersom han ska hinna med att ge paket till alla snälla barn på julafton i Norden måste det finnas fler tomtar. Att få paket av en Nisse är ju inte samma sak.

I Thailand är det ju lite omvänd ordning när det vankas högtider. Då vandrar tomtar i urtvättade röda kläder och utan skägg, dessutom barfota, ut från sina boplatser och får gåvor. Saffransfärgade sägs deras kläder vara. Nu är det ju inte jul som firas heller utan bara vanlig hederlig givmildhet varje dag på året. Det kan ibland vara svårt att veta skillnaden mellan att ge och få och vad som ges och vad som fås. Vi hade en god vän som vi minns med glädje eftersom han inte längre är bland oss. Han sa alltid; - det spelar ingen roll hur mycket jag ger, jag får alltid mer tillbaka. Han talade aldrig om vad han gav men vi kunde se att det han fick tillbaka var glädjen av att ge. Julen är givandets högtid. Åtminstone vill vi på redaktionen tro att julklappsutdelning symboliserar givandet. I ett land utan snö och julfirande som ändå har ett högtidsgivande känner vi oss tillfreds.
Handelsmännens jul har inte mycket med givande att göra, här gäller det att bräcka förra årets försäljningssiffror. Vi har bestämt oss nu. Det blir ingen jultomte från Rovaniemi, han behövs där uppe i norr. Däremot har vi bestämt oss för att ge något så ofta vi kan, ge företräde i trafiken, ge ett leende till tack åt någon som tankat bilen (en 20-baht eller två kan komplettera leendet). Man kan också ge fan i att vara elak, man kan rent av ge fan ett leende. Ge sig till tåls, ge bort något man tycker om till någon som behöver det bättre och när man är glad i vänners lag kan man ge sig hän. Till den som ger skall varda givet. Nu ger vi klartecken för tidningen att gå i tryck. God jul skitkul och i år är vårt nyårslöfte att börja röka men det har vi misslyckats med sedan 1952.