Aldrig blir det som man tror. Som när Kent Holmgren lämnade hemmet i Upplands Bro och satte sig på transsibiriska järnvägen för femton år sen. Den vanliga initieringsriten med några ryggsäcksmånader i Asien innan det svenska vuxenlivet tog över. Så var det tänkt. Vuxenliv blev det väl så småningom.

Men i Thailand och först efter ett decennium som hårdslitande barägare på Patongs glada och snällvilda nöjesstråk Bangla.Vilket var helt oplanerat. Han och en respolare gillade helt enkelt Thailand så mycket att de sökte ett bra sätt att stanna.

”Så vi köpte en bar. Det var skoj. Men man får slita hårt, det blir långa nätter och många frestelser. Ibland fick frugan ta mig i örat därifrån..., ” berättar idag 37 år gamle Kent om barjobbet. Det måste ha varit riktigt drag.

För när man ser honom ränna runt och dirigera thailändska medarbetare inne på ett knökfullt Karlssons under turistsäsongens febertopp med 170-180 gäster om dan kring december-januari är det sannerligen inte lugna gatan precis. Men det är stök på ett annat sätt. Plus att frugan jobbar där så Kents öra klarar sig numera. Krogsatsningen hade legat och grott ett tag när Kent tillsammans med kompisen och delägaren Fredrik Arnersten, som är kock, tar beslutet att sätta upp Karlssons vid Patong på en av strandvägens subsoier.

Tajmingen var perfekt. Chartersvenskarna hade upptäckt Phuket och turismen bara fortsätter skjuta i höjden. År efter år. Och många vill nån gång bryta thaidieten med en svensk klassiker.

”Toast Skagen säljer jättebra och stekarna är populära, säger Kent.

Krog två öppnar 2001 vid Karon beach. “På Karon går pizza bäst, det är också specialiteten där. Många barnfamiljer kommer till Karon och ungarna älskar pizza.”

Efter maten kan nostalgiker varva ner med den skånska kaskvarianten kaffegök med honung. En riktig kulturgärning bland allt gott att äta.

Med undantag för laxen, som importeras från Norge, och stekarna från Nya Zealand, köps så gott som alla råvaror i Thailand.Till och med dill och flodkräftor fixar Thaiarna, även om det sistnämnda inte står på Kents matsedel. Och svenskarna, de blir bara fler på Phuket. Men inte mer än att alla känner alla och så pass väl att folkhumorn frodas. Ibland med en liten thailändsk touch.

Som när en olycksfågel i phuketsvenskkolonin låst in sig på rummet av misstag och klättrar upp på taket för att komma ut. Men det var inte byggt för vikingar och brakade samman. Killen föll igenom och fick sys ihop i hela ansiktet. ”Han såg ut som en ananas med alla stygn.

Så vi döpte honom till Lasse sapparot (ananas på thailändska).”Sånt får man ta på Phuket. Fler öskrönor kan man tjuvlyssna på vid bord 15 på Karlssons där lokala svenskar och andra stamgäster samlas på kvällarna.

Kändisarna sätter inte lika djupa spår i Phuket sanden men de märks. Kent minns Patrik Sjöberg, Lena Philipsson och en dansbandstrummis utan namn vars musik kördes i krogens högtalare. “Jag är ju inte så bra på kändisar. Men jag får band med senaste Robinson hemifrån för att hänga med.

Och dansbandsmusik kunde jag inget om innan. Nu vet jag i alla fall vilka Vikingarna är!”