Vi upphör aldrig att bli förvånade över thailändares entreprenörskap. Plearn Wan är ytterligare ett exempel på att bara man drar åt samma håll kan det bli av. På Plearn Wan började man i liten skala med en jättestor entré men med väldigt få butiker innanför. Idén är att man ska sälja varor på gammalt sätt, maträtter, musik, väskor, kaffe, glass allt ska vara på det sätt som det var förr. Man hyr en liten butik eller ställer upp ett stånd på angiven plats. På ett halvår har antalet butiker och besökare fördubblats. Plearn Wan har byggts på en 200 meter djup och 50 meter bred tomt intill Phetkasem Road i det närmaste mittemot Index.

Mat först

Första anhalten är butiken som säljer Kanomchin med currysås. Ett slags klibbiga nudlar med kinesiskt ursprung som man häller en starkt kryddad currysås över. Precis intill butiken finns ett stånd där man kan köpa en soppa som består av fiskmage, bambuskott och diverse grönsaker toppat med strimlad kyckling och kryddad med vitpeppar. Gott och nyttigt. På thailändska heter den ka pho pla. Butiken intill saluför vietnamesisk mat med som sig bör en jättetallrik fylld med diverse grönsaker. Vietnamesisk mat lindar man ofta in i grönsaksblad. Lite kunnighet i paketering- och servettvikning hjälper. Fräscht. Vi avslutar matdelen med ett besök till kanomglockståndet. En efterrätt bestående av små minipannkakor fyllda med fruktkött från kokosnötter. Makalöst gott.

Kaffe och kläder

Eftersom nordbor är världsbäst på att dricka kaffe föreslår vi ett glas med café boran eller sapha café (kongresskaffe). Smaken kan vara lite olika men grunden är den samma. Sötmjölk i botten och så häller man på starkt kaffe. Rör ihop och en riktig energiinjektion av koffein är ett faktum i samma ögonblick man tömt glaset. Det ska vara glas och ett glas te efteråt rensar bort kaffesmaken. Ingår i priset. Efter kaffet är man redo för ytterligare butiksbesök och vi hittade ett skrädderi där man både syr kläder och säljer redan färdigsytt.

Musik från förr

I skivaffären träffade vi en musikälskare som blev vår lärare i thailändsk populärmusik från förr. Vi fick lyssna till Lamdoan med artistnamnet Suraporn Sombatjaroen, en Nat King Cole kopia utseendemässigt. Musikaliskt är det lite svårt att greppa men intressanta harmonier och annorlunda är det. Kan köpas som en udda cd i skivsamlingen. Lamdoan föddes 1930 och dog endast 37 år gammal. Rykten vill göra gällande att han sköts under ett uppträdande. Kanske mer gammaldags dramatik än sanning. Vi hann lyssna igenom några skivor med kvinnliga storstjärnor från förr också. Det slog oss att de såg ut som riktigt vackra filmstjärnor från forna dagar. Nästan alla gamla vinyl har spelats över på cd-format. Men visst var skivomslagen bättre förr, åtminstone färgrannare.

En åktur kanske

Ett flertal presentbutiker med souvenirer av alla de slag finns. Man kan åka en gammal hiss med skjutdörr i metall. En sådan där hiss man kan hitta i gamla hyreskåkar i Stockholm. Ett minipariserhjul som gjort för höjdrädda d.v.s. inte så stort snurrar sakta. En allmänt mysig och vänlig atmosfär får man på köpet.

Glada dagar

Plearn Wan har öppet från klockan tio på morgonen till midnatt. Det är faktiskt som att åka bakåt i tiden och det känns som att besöka en liten by på landet anno dazumal. Inte var Thailand så olikt Sverige förr i tiden. Plearn Wan betyder glada dagar och underförstått menar man svunna tider. Ganska ofta är det svårt att hitta någonstans att slänga sopor på allmänna platser i Thailand. Här har man löst det problemet. Besök.