Att besöka Huay Yang i juli är ingen bra idé men ta bort i-et på månaden och besök området i jul istället. Då finns det dans på Driving Rangens fredagsmeny, allsång på Skansen nästan, för Anders Lundin, känd från densamma, ska leda sjungglada besökare i år också. Det sker på Nishaville. Sedan har vi pratat med Annika i Huay Yang vars blogg är både välbesökt och välskriven.

Det händer på Driving Rangen i Huay Yang

Boule Bar har utvecklats till ett café med levande musik alla kvällar. Fredagar bullas det upp lite mer än vanligt, då är det buffé med dans till levande musik. Redan mycket populär p.g.a. möjligheten till dans men också beroende på den goda maten. Man kan börja kvällen med en boulerunda utanför, kostnadsfritt i år. På rangen är det olika aktiviteter mest hela tiden. Måndagar är vikta för pitchträning på gräset, så gräset ryker från sen eftermiddag. Torsdagar anordnas golfturer till Majestic och om behov finnes kan det bli fler turdagar. Nytt för i år är att man kan ”förvara” sin motorcykel på rangen, både tre- och tvåhjulingar. Det finns vakter på plats hela året som håller koll på luften i däcken och startar ”hojen” ibland för att hålla batteriet vid liv. Anslag med detaljerad information finns upphäftade på rangen. Han Persson har viskat i mitt öra att han gärna skulle se ett uppträdande av den tyska Elvis någon gång i janari. Det återkommer vi till.

Forza Annika

Annika jobbade som personskadereglerare inom försäkringsbranschen, både när det gällde sjukdomar och olycksfall, i många år. Men den 25 september 2011 gick flyttlasset till Huay Yang. Man skulle också kunna kalla det flytlasset för de huvudsakliga som skulle tas med skeppades till Thailand.

Med entusiasm

Hon är så positivt inställd till Huay Yang att hon bloggar dagligen om byn, ibland i vild förtvivlan, människor måste få en chans att förstå var paradiset ligger. Med den entusiasmen kommer läsarna automatiskt. Men det är inte bara texten, minst lika viktigt är bra foton. Tagna med en Canon Power Shot SX700HS, en liten men naggande god kamera, som vi trodde var röd för att matcha Annikas motorcykel, men Canon är inget vidare på röd färg så det fick bli en svart.

Utforskare

Trots att Huay Yang är hemma, trivsamt med tålmodiga, vänliga och hjälpsamma bybor, blir det oftast årliga långturer. Inte bara en gång alltså, utan två. Söderut i mars och norrut i oktober. För Annika är inte meteorologen en luring, väderperioderna bestämmer väderstrecket. Då bär det av på den illröda Forzan, i tre till fyra veckor. –Vi utforskar varje skrymsle och vrå på vår färd, bor och äter där och när vi får rum som oftast blir riktigt bra, säger hon. Det kan bli någon kortare tur också på ett par tre dagar. Sverige brukar få besök av Annika i juli månad. Att köra mc i Thailand anser många vara förenat med livsfara. Det tycker inte Annika. –Det gäller bara att lära sig körsättet och visa beslutsamhet i stökiga situationer.

Växthus utomhus

När hon är hemma motionerar hon mycket och påtar i jorden i den prunkande trädgården. Växthus utomhus brukar vi kalla Thailand för. Att ha en livsfilosofi som gör varje dag till den bästa gör att dagarna går fortare än nödvändigt. –Jag skulle nästan vilja ha tråkigt ibland så jag förstår att uppskatta hur roligt jag har mer, säger hon. Annika är en storstadsmänniska, från Stockholm, som tycker att den thailändska livsstilen passar henne utmärkt. Maten, tankesättet, respekten, vänligheten, ödmjukheten och leendet, superlativen haglar när hon beskriver sitt nya hemland. –Att le även om man inte är glad eller tillfreds kan vända negativt till positivt, säger hon.

Vem kan vara arg på en blomma

Jo, det är svårt att vara arg på en människa som ler vackert, på blommor också för den delen. När vi frågar vilken del av Thailand, förutom Huay Yang förstås, hon gillar svarar hon. –Norra delen med de vackra bergen, naturen och floderna, fria vidder, men också havet, både det mäktiga Andaman och Siambukten. Låter som hela Thailand tycker vi. Alla som vill kan följa hennes eskapader på annikathailand.blogg.se. Intresset för att skriva och fotografera har hon burit med sig genom åren. Annika var lite osvenskt duktig redan i skolan på att skriva uppsatser och lättläst skulle det vara. Nu delar hon generöst med sig av sina upplevelser, vi tror att hon funnit sig tillrätta.