Barnmatsedeln är ett pussel. Toaletten så fin att man inte nänns uträtta andra behov än rent estetiska i den. En gammal skolbänk står ställd mot en kortvägg i vänstra salongen från entrén sett. Notan får vi i instucken i en bambustav som pryds med en pinfärsk orkidé. Den hoprullade lilla uppfriskningshandduken bärs fram sval och fräsch på ett palmblad som vilar på en bambuassiett. Den vietnamesiska cyclon jämte huset är helrenoverad. Fotogenlampan från Amerika brinner bara kvällstid och den är lika genuin som det mörka vitrinskåpet den ställts bredvid.

Sekellånga anor

Det nära nog hundraåriga huset allt finns i är ett långtidslån från krögaren Hannes Wernli hustru Nuts familj i Petchaburi, nästgårds till Hua Hin. Nermonterat, hitskjutsat och hopsatt med öm hand till originalskick. Kanelstängerna till capuccinon serveras i en minikorg a la dem klibbris normalt kokas i på landet i nordost. Menyn är inbunden i lila thaisiden och ett elegant litet konstverk. Maten är kontinental och thai och tidvis blandad vad gäller rätters komposition. Pasta finns självklart där men det är mer, mycket mer.

Nut basar över köket

Över spisen chefar Nut som med thailändsk känsla för fusion och integration ser till att alla rätter smakar och ser ut som originalkökets förlagor, vare sig det stod i Italien, Frankrike, Hua Hin eller nyskapats till en läcker blandning av olika kök. Cigarrer finns och de kommer från Kuba, såklart. Välsorterad vinkällare och bar kompletterar utbudet. Så här med detaljer kan vi hålla på i all oändlighet. För fram till hit har TP bara beskrivit en pytteliten del av alla bitar som karakteriserar Hua Hins mest kreativa restaurang.

Elektroingenjör som bytte bana

”Från början är jag elektroingenjör men innerst inne är jag en kreativ person, som arbetat med reklam och film. Och jag är en gourmet som uppskattar god mat,” berättar Hannes, ursprungligen från Schweiz, som drivit Pasta Factory på tre olika platser i Hua Hin sedan premiären 1999. Att han också brinner för att bevara och rusta upp gamla föremål, rentav hus, kommer inte som någon överraskning. ”Jag har jämnt ögonen öppna för saker vi kan använda här när vi är ute på landet, ” säger han och pekar på ett fint litet bord som köptes smutsigt och skevt längs vägkanten.

Naturmaterial så långt det går

”Och vi använder naturmaterial så mycket det går i inredning och detaljer, som menypärmarna och det dekorerade lilla bamburöret du får notan i,” förklarar Hannes. ”Nu flyttar vi inte mer,” säger han om tredje läget, dock lite oroad över det gigantiska se-ut-som-likadan shoppingcenter i thaibrittisk regi som smälls upp med förfärande fart snett mittemot på andra sidan vägen. ”Hua Hin förändras, och thailändarna själva,” säger Hannes, noterande hur thailändska skolbarn flockas på västerländska fastfoodhak där de äter sig fetare och fetare.

Inget namnbyte

När Hannes säger att namnet Pasta Factory på detta kärleksfullt hållna minimalistiska friluftsmuseum till gourmetrestaurang klingar fel idag har han helt rätt. Men vad göra. ”För sex år sen när den första pastafabriken öppnade fanns det fog för namnet, det gick bra och folk kommer ihåg det så jag har nog inget val.” Gästerna är överlag västerländska turister, och en och annan backpacker, som vill spendera en slant på något extra och njuta av lyxen att få dinera utan att stressas. Thailändare som fått nys om den lilla pärlan dyker också upp liksom allt fler från Hongkong, Korea och Singapore.

Motvikt stoppar fetma

Thaigästerna verkar bli öka och på sikt blir de kanske en motvikt mot snabbmatens förbannelse när deras barn och barnbarn får höra hur ”ahaan farang” - som europeisk, nord-och sydamerikansk ofta buntas ihop till här - kan och bör avnjutas. Hemsidan är på gång och heter www.pastafactory-huahin.com