Hua Hin är det tredje mest populära resmålet för nordbor efter Phuket och Krabi. Redan 1834 under Rama den tredjes regering så bosatte sig människor som ville få ett bättre liv i Bo Fai och Nongsake och gav området namnet Samoriang som syftade på de stora klippor som låg utspridda utmed stranden.

Så småningom ändrades namnet till Hin Riang för att återigen döpas om till Lam Hin, kärt barn har många namn. Området låg på vägen till Malaysia och en resa med ångbåt tog lång tid så Hua Hin blev en naturlig plats för vila mycket p.g.a. områdets skönhet. Det skulle dröja ända till 1911 innan byn äntligen fick det officiella namnet Hua Hin.

Samma år blev järnvägen mellan Bangkok och Hua Hin klar och det ledde till att många kungligheter bl.a. prins Nares byggde sig hus i trakten. Hua Hin blev också ett populärt utflyktsmål för Bangkoks elit och aristokratersom byggde fler och fler huskomplex.

Innan man reser utomlands är radarn ute för att plocka upp allt som skrivs om resmålet. Reportage och små blänkare om Thailand är ofta förekommande i Aftonbladet och Expressen så namnen Christer Nilsson och Michael Töpffer kan vara bekanta. Utlandskorrespondenter eller korrar, det allmänt vedertagna begreppet, fungerar som bäst när det händer saker och det gör det i Thailand. Är Christer och Micke bara korrar eller är de rent av ekorrar som samlar i ladorna för att släppa nyheter bit för bit. TP träffade grabbarna och sköt av några frågor från höften.

1. När kom du och varför slog du dig ner just i Bangkok.

MT: I mars 2001. Expressen saknade medarbetare i Asien. Att det blev just Bangkok beror på att Thailand är en demokrati med en fri och oberoende press och att landet är oerhört populärt bland svenskar.

CN: I mars 1993. Trivselskälen vägde tungt. Jag hade vid det laget studerat thailändska under flera år och var också säker på att Bangkok var rätt bas journalistiskt om man ska bevaka Sydostasien.

 Den första Thailands Posten (TP) är ett faktum och en annorlunda tidning har det blivit. Inte fylld av resetips men några finns det. Det var inte heller tanken bakom TP snarare lite läsning om vem som gör vad i Thailand med nordisk vinkling. 
Det har blivit ganska brett material och kanske känns det som om vi inte har någon röd tråd att gå efter. Förmodligen beror det på att vi som har gjort tidningen alla har bott i Thai- land mer än 10 år så lite djupare har vi nått än en vanlig reseguide. 
Som sagt vi har inte haft för avsikt att konkurrera med varken reseguider eller broschyrer utan helt enkelt satt samman artiklar som vi tror är intressant läsning under lata dagar på badstranden i hängmattan eller rent av på sofflocket innan ni kära läsare har kommit till Thailand.