Upptäcktsresanden Sven Hedins standardverk om Asien, `Sidenvägen´ från 1936, tar oss inte till våra domäner och det gör inte den gamla färdleden med samma namn heller. Ändå ståtar dagens Thailand som världens bästa silkesnation, i alla fall kvalitetsmässigt, både vad gäller struktur och mönster. Silke, förresten. Heter det inte siden på svenska? Både och visar några tittar i ordböcker och på internets brokiga flora. I TP väljer vi för enkelhetens skull silke.

Att göra en hälsokontroll blir allt vanligare. Varför ska man vänta tills man blir sjuk för att besöka ett sjukhus. Stämma i bäcken är en bra tanke och vi var några stycken som gjorde det och besökte Samitivej en torsdag för en grundlig kontroll. Tre personer i olika åldrar från 38 till 54 år. Två farbröder och en dam.

Att ha nått den aktningsvärda åldern av tio år är inte mycket för en homo sapiens. Däremot för en musikklubb i Bangkok där de har lika stor chans som en snöboll i helv... att överleva, är tio år imponerande. Vi har besökt de här klubbarna många gånger under årens lopp och trots allt nytt och krytt verkar Brown Sugar, Saxophone Pub och Charcoal Grey fortfarande attrahera människor. Ren och skär nostalgi kanske.

Många som besöker Thailand brukar sy upp kläder hos en skräddare. Resultatet varierar precis som priset och man kan kanske säga i paritet med priset. Alla superutbud med tre kostymer och sex skjortor för 100 dollar är bara inte möjligt.

Efter ha gjort en undersökning som på intet vis är statistiskt vederlagd i en förort till Bangkok fick vi reda på en del skillnader mellan sängåendet för thailandska och nordiska barn. En kvinna berättade att hennes dotter påstod sig ha svårt att somna. ”Vad gjorde du då”, frågade mamman. ”Jag räknade får”, sa barnet. ”Hur många räknade du innan du somnade” var nästa fråga. ”Två” var svaret. Inga stora sömnsvårigheter verkar det som. Alla barn i förorten somnade utan godnattsaga och ofta där de befann sig när de blev sömniga. Ingen dramatik inför sänggåendet alltså.

The Davis har sakta men säkert blivit ett favorithotell hos många resenärer från norden. Med sin genuina boutiquehotellcharm med thailändsk prägel och multitaskpersonal känns det som att komma hem när man checkar in. Att man måste använda rumsnyckeln i form av ett plastkort för att få fart på hissen känns bra ur säkerhetssynpunkt. Inget rännande i korridorerna av obehöriga. Ett hotell där inte personalen i sin enkla svarta uniform är bättre klädd än gästerna. Man behöver inte känna sig besvärad i sina trendiga trekvartslånga byxor.

Vägen från ett liv som utförsåkare i Dalarna till ett sjukhus i Bangkok kan tyckas lång men inte för Peter. År 1991 hamnade han i Bangkok och jobbade på EAC kanske mer känt som Östasiatiska Kompaniet. Innan dess hade han hunnit med ekonomistudier i Sverige, Tyskland och Singapore. Egentligen började Peters internationella bana innan han föddes då hans föräldrar flyttade från Tyskland till Dalarna. Något som han poängterar skapade grunden för en öppenhet till andra kulturer och människor.

Allt fler ser fördelarna med att investera i ett semesterboende i Thailand. Kostnaden för ett nyproducerat hus är mindre än hälften av vad du får betala i Europa. Man får ”mycket hus för pengarna” och standarden håller hög klass. Visst är Thailand mindre tillgängligt än exempelvis Spanien, men i takt med att priset på flygbiljetten sjunker och komforten ökar, kan fler tänka sig att resa till Asien både en och flera gånger per år. Siv och Jan Löfvendahl var först ut att köpa hus i Sabai Village som ligger i Chack Nok, strax söder om Jomtien, invid Siambukten, eller Eastern Seaboard som det kallas.

Pekka Virtanen är född i Åbo på finska västkusten. År 1966, som 23 åring, flyttade han till Sverige som många andra finländare och där förstod han snabbt att något tillbakadraget familjeliv var inte menat för honom.

Svenska på sex månader

“Min första anställning i Sverige var hos det dåvarande LM Ericsson” minns han leende. ”Jag var tvungen att lära mig svenska på sex månader annars hade jag inte blivit accepterad bland mina arbetskamrater”, är den enkla förklaringen till snabbinlärningen enligt Pekka. Det var som montör, nu pratande flytande svenska, han hoppade från den ena till den andra arbetsplatsen. År 1971 bestämde han sig för att det fick vara slut på hoppandet, han slutade också att röka och startade sitt eget företag.

En skulptur i form av en fontän mitt i Vejle av konstnären Morten Straede, ett sex och ett halvt meter högt berg utanför Telenors huvudkontor i Oslo av Jone Kvie och Sivert Lindbloms avancerade fontänbygge på Gustav Adolfs torg i Malmö har en sak gemensamt. De är alla producerade och monterade av Ulf Ferrius.Vi träffade Ulf på hans nyöppnade bronsgjuteri i Prachinburi i nordöstra Thailand.