Företagsnamnet Reseskafferiet har alltid fått oss att undra vad som ligger bakom. I Kapten Bäckdals skafferi härjade Humle och Dumle men vad finns på hyllorna i ett reseskafferi. Vi träffade Marika Simo, en kvinna som genomsyras av kärlek till Thailand, i Mae Rumpueng strax söder om Rayong.

Rent vatten tar vi kanske felaktigt för givet. Varje gång Jan Eliasson höll i ett FN-möte rörande konflikthärdar eller katastrofhjälp höjde han ett glas med dricksvatten, som alltid fanns på bordet framför honom, och sa ”det här är vad många människor saknar i livet”.

Den 21 januari var denna publikations vanligtvis coole chefredaktör så het (feber) att han skickade sin syster, bror och undertecknad svåger på uppdrag. Nishaville, den vackra resorten i Huay Yang hade invigning av sin nya restaurang The Verandah.

Historien om Surin Beach är historien om en mans envetna arbete att förverkliga sitt livs projekt. Från det hektiska livet som bankman i Bangkok tar Surin Wacharinporn tidig pension och drar sig tillbaks till sin och hustruns egendom strax söder om Huay Yang. Här drev hustruns familj en resort, helggästerna bestod av välbeställda Bangkokbor

Singha-flaskorna fyller borden, det luktar grön curry, fisksåsen och chilin står framdukad och det kryllar av thailändare på Sawadee Deli & Noodlebar vid Hötorget i centrala Stockholm. Svenskarna har tagit det thailändska köket till sitt hjärta. Och på den här lilla bakfickan är det hur gott som helst, till bra priser. Vilket många svenskar har upptäckt. Inte minst på lunchen då det är trångt i lokalen.

”Ni kommer att bli blöta”. Så säger Laura på baren Mao Jang på Petchaburi Road i Bangkok när bara några dagar är kvar till Songkran, det thailändska nyåret.Vi har aldrig hört talas om firandet tidigare, och Laura berättar om vattensprutor på bilflak, vattengevär och en vit mjölig gegga som hälls, kastas och stryks på kinden och i ansiktet.

Vilken uppståndelse det blivit i svensk press efter att ”Uppdrag Granskning” gav sig in i bärplockardiskussionen. Det har skrivits åtskilliga spaltmeter, mest i diskussionsform, men med väldigt få förslag till lösningar på problemet. De hjälplösa thailändska bärplockarna i händerna på skrupellösa bärgrossister är inte riktigt hela sanningen. Det finns inbjudande företag som tagit sitt ansvar. För de stackars plockarna från Thailand, som inte bara kom hem tomhänta, men också skuldsatta upp över öronen, ser det ut att finnas ett ljus i tunneln.

Det är en surdeg på jäsning i Kamala. Det är inte vilken surdeg som helst utan en som hållits vid liv i några år. Lokalerna i Kamala är skinande nya men en deg med bara några dagar i bunken blir inget bra bröd. Att ordet kamala betyder förskräckligt på finska ska vi inte lägga för stor vikt vid. Det finns ju människor som blir rent förskräckta när de träffar på något ovanligt. Och ett bageri som drivs av tre eldsjälar på en strandgata i Phuket är nog så ovanligt. Kanske rent av förskräckligt ovanligt.

Du kanske har hört talas om Time for Lime, ett känt matkoncept på Klong Dao Beach, Koh Lanta. Folk från hela världen kommer hit för att uppleva den fantastiska maten i restaurangen och de friska drinkarna i solnedgången. Eller kanske för att gå på matlagningskurs och lära sig hur man ska få till all den underbara maten.Det du kanske inte känner till om Time for Lime, är att all vinst i företaget pumpas in i välgörenhet.

Vi på Thailands Posten har en god vän som 83 år ung. Hans namn är Khun Kanit rätt och slätt. Han behöver inget efternamn för alla hans vänner, och det är många, kallar honom Khun Kanit. Han har ingen aning om att han är 83 år och borde ta det lite lugnare. Han har en ungdomlig kalufs vitt hår på huvudet.