Håkan Wallenius
Med anledning av medias förkärlek till verklighetsförstärkning har vi hittat ett ord som t.o.m. är lite längre. Huvudrubriksrapportering är ordet och det har en bokstav mer. Anledningen till att vi på TP tjatar om dessa två extremt långa ord är att orden är längre än kunskapen man får när man läser vissa artiklar. I dagens samhälle förstärker man verkligheten och sedan pratar man om den i huvudrubriksspråk. Vart är vi på väg.
Vi har uppenbarligen väldigt alerta läsare. Så här skrev Stig Östman. Under vår resa till Thailand i mars i år, såg jag i ett nummer av Thailandsposten (okt-nov 2009 numret), ett inslag om Phukets hjältinnor, som anses ha räddat Phuket från att bli invaderat av burmesiska trupper. En staty hade då rests föreställande de båda systrarna och det anses vara ganska unikt att det finns statyer av två kvinnor.
Tio månader efter att ha blivit hänvisade till inaktiv tjänst är polisfigurerna tillbaks på Bangkoks gator. Den nya chefen på Central Investigation Bureau Pongpat Chayaphan tyckte att det var orättvist att Pol Sgt Choey (alla har samma namn och grad) inte längre fick vara med i de främsta linjerna. – Pol. Sgt Choey har ju aldrig varit inblandad i några sexskandaler inte ens blivit anklagad för att ta mutor, skojade CIBs nya chef.
Visserligen måste man landa först för att i flygande fart kunna fara in till centrum av Bangkok med det nya expresståget. Endast 15 minuter från Suvarnabhumi till Makkasan som slutstationen heter. Makkasan ligger så centralt så det är snudd på läskigt att bara kliva ner från stationen mitt i vimlet. Reser man med någorlunda lätt packning är Airport Link ett suveränt sätt att ta sig in till Bangkok.
Bilagor, bilagor överallt bilagor. Thailands Posten hoppar på trenden i världens tidningar och kommer att producera en bilaga i Thailands Postens samtliga nummer under säsongen 2010-2011. Vi startar med en hälsobilaga för precis som Lars-Eric Uneståhl, en av våra kontributörer skriver, begreppet hälsa har altid stått i centrum för människors intresse. Det första man gör när man träffas är att hälsa efter det pratar man om den.
Företagsnamnet Reseskafferiet har alltid fått oss att undra vad som ligger bakom. I Kapten Bäckdals skafferi härjade Humle och Dumle men vad finns på hyllorna i ett reseskafferi. Vi träffade Marika Simo, en kvinna som genomsyras av kärlek till Thailand, i Mae Rumpueng strax söder om Rayong.
Rent vatten tar vi kanske felaktigt för givet. Varje gång Jan Eliasson höll i ett FN-möte rörande konflikthärdar eller katastrofhjälp höjde han ett glas med dricksvatten, som alltid fanns på bordet framför honom, och sa ”det här är vad många människor saknar i livet”.
Vilken uppståndelse det blivit i svensk press efter att ”Uppdrag Granskning” gav sig in i bärplockardiskussionen. Det har skrivits åtskilliga spaltmeter, mest i diskussionsform, men med väldigt få förslag till lösningar på problemet. De hjälplösa thailändska bärplockarna i händerna på skrupellösa bärgrossister är inte riktigt hela sanningen. Det finns inbjudande företag som tagit sitt ansvar. För de stackars plockarna från Thailand, som inte bara kom hem tomhänta, men också skuldsatta upp över öronen, ser det ut att finnas ett ljus i tunneln.
Det är en surdeg på jäsning i Kamala. Det är inte vilken surdeg som helst utan en som hållits vid liv i några år. Lokalerna i Kamala är skinande nya men en deg med bara några dagar i bunken blir inget bra bröd. Att ordet kamala betyder förskräckligt på finska ska vi inte lägga för stor vikt vid. Det finns ju människor som blir rent förskräckta när de träffar på något ovanligt. Och ett bageri som drivs av tre eldsjälar på en strandgata i Phuket är nog så ovanligt. Kanske rent av förskräckligt ovanligt.
Vi på Thailands Posten har en god vän som 83 år ung. Hans namn är Khun Kanit rätt och slätt. Han behöver inget efternamn för alla hans vänner, och det är många, kallar honom Khun Kanit. Han har ingen aning om att han är 83 år och borde ta det lite lugnare. Han har en ungdomlig kalufs vitt hår på huvudet.