Håkan Wallenius
Så började Wichit Na Ranongs första dag i Sverige. Fast snart nog dök värden Hasse Nilsson, som bjudit in Wichit sen de lärt känna varandra på Phuket, upp vid flygplatsen som lovat och körde honom till villan i Värnamo. Där lärde sig Wichit hur vi svenskar lever och bor.?Enda gången nånsin jag bott hemma hos en annan familj än min egen?, berättar Wichit och ögonen strålar av glädje.
Väskan kom fram dan efter. Resebyråföretagaren Hasse och värnamofamiljens varma välkomnande plus minnet av att leka med deras barn spelade nog roll när Sveriges ambassadör i Bangkok senare undrade om Wichit kunde tänka sig bli vår genralkonsul på Phuket.
Det kunde han, efter lite betänketid. Konsulerandet fick bara inte ta för mycket tid från hans andra sysslo
Göran Fristorp är något så ovanligt som en ickekommersiell artist. Inga skandaler, inget uppdykande på galapremiärer med olika blondiner vid sin sida bara genuint hårt artistarbete. Jodå han representerade Sverige i eurovisions- schlagern en gång men det kan vi nog glömma för det är inte särskilt Fristorpkaraktäristiskt.
Något som slår mig varje gång jag träffar honom är att han fortfarande efter 40 år i branshen är nervös innan han går upp på scen. Ränderna går aldrigurtydligenengång blyg alltid blyg. Idag kan man nog lungt påstå att Göran är en av Sveriges bästa Taubetolkare och vad Taube gjorde på sin luta kan vi nog konstatera att Göran gör mycket bättre på sin gitarr. Den klassiska skolningen lyser igenom och han fascinerar lyssnaren med spröda toner och en finger- färdighet som hjälper till att bygga en total musikupplevelse tillsammans med sin sång. Perfektionist är ett ord som borde användas när man beskriver herr Fristorps inställning till musik, han är oerhört mån om en bra ljudanläggning och en bra ljudtekniker närvarande vid sina konserter. Bra akustik är också nödvändigt och det har man i kyrkor runt om i Sverige så det är ingen tillfällighet att Göran ofta spelar i kyrkor.
Thailand är ofta marknadsfört som ”leendets Land” men som vi alla vet så finns det många olika typer av leenden.
Till att börja med så har vi hånleendet som praktiskt taget inte finns i Thailand av den enkla anledningen att man inte hånar människor om man är en rättrogen buddist vilket de allra flesta thailändare anser sig vara. Ett snett eller så kallat sardoniskt leende är heller inget som turisten kommer att få ta del av eftersom det oftast är förknippat med torr humor som inte blivit förstådd. Kon är poängen (på ängen) går bara inte att översätta varken till engelska eller thailändska. Det förnöjsamma leendet kommer du som turist med största sannolikhet att få uppleva. Det är leendet du får när du har varit en duktig turist och handlat från en strandförsäljare eller från ett gatustånd. Ett något mystiskt leende som västerlänningar kan ha svårt att förstå är den generades leende. Om en thailändare hamnar i en situation där han inte vet om han ska skratta eller gråta väljer han alltid att le även om situationen i våra ögon snarare borde framkalla tårar (t.ex vid en bilolycka).Likaså om en thailändare blir generad som t.ex vid en begången felaktighet kan du vara säker på att ett leende är påklistrat. Skadeglädjeleendet är ett annat leende som knappast finns av den enkla anledningen att avundsjuka (jmf den berömda svenska) inte existerar i någon större utsträckning och återigen kan vi tacka buddismen.
Först och främst måste en vanlig missuppfattning av ordet spa rättas till. Visserligen finns det en ort i Belgien som heter Spa som har många span men det är inte anledningen till att ordet har blivit allmänt vedertaget.
Sörelse, är dock en vanligare form av konkurrensmedel än priset. Thailand har en mångårig tradition och stor kunskapsbas när det gäller massage och skönhetsbehandlingar. Servicenivån är exceptionell och det är ytterst sällan att en kund är missnöjd.
För närvarande är olika typer av kroppsmassage den vanligaste behandlingen men djupgående rengöringar och inpackningar med mineralrik lera blir allt populärare. Aromatiska örtbad och ansiktsmassage är andra behandlingar som ökar. Det mest fantastiska med thailändska spas är lokaliteterna.
”Om man ändå ska göra det varför inte göra det bra” är Per Erikssons rättesnöre i livet. För att kunna göra det bra krävs att man kan det man sysslar med och det har också varit någonting som Per har gjort sig vinn om.
En kiosk i Stockholms tunnelbana var de första steget på en entrepenörsväg som har lett till Hua Hin i Thailand. Om Per hade fått som han ville skulle han förmodligen satt sig in i hur hela tunnelbanesystemet fungerade och hur resenärerna reagerade eftersom han var beroende av deras vilja att spendera pengar. Nu behövdes inte det för kiosken gick bra ändå.
Nästa anhalt var ett solarium och eftersom alla svenskar hade fått för sig att man mådde bättre om man var solbränd så gick ju det också bra. Det var förmodligen i skenet från de ultravioletta lamporna han bestämde sig för att flytta till Thailand och få den naturliga solbrännan. Jodå Per visste hur ett solarium fungerade och han visste dessutom vad kunderna ville ha. Allt har sin tid och efter solariumframgången blev det dags för import av piketröjor från Thailand.
Lasse Nilsson säger alltid vad han tycker, ibland utan att tänka på konsekvenserna. När man bor i ett land som ofta beskrivs som kompromissernas land kan det vara till besvär att ha principer.
Det har Lasse och när det gäller att få saker och ting gjort på svenskt sätt så kompromissar han inte. Sweden Restaurant som hans kombinerade bar och restaurang heter i Hua Hin är ett bra exempel på att han lever som han lär. Köksavdelningen t.ex.är värd ett besök för den är så totalt olik det mesta du hittar i Thailand. Många skulle kalla den överdimensionerad men när det är fullt vid borden av hungriga nordbor då behövs det mer än en spis. Allt är skinande rent och rostfritt stål är naturligtvis ett måste på alla avlastningsytor och diskbänkar. Kvalitet är ett honnörsord rakt igenom och allt är gediget byggt. Om människan Lasse finns det enhel del att säga och ibland svallar känslorna högt men aldrig värre än att det går att släta över med en kaffe och en konjak
På kvällen den 20 augusti 1994 förs den då 29 åriga Karolina Johnsson åt sidan av polis vid incheckningskön på Bangkoks flygplats. När de öppnar hennes väska finner de 7.8 kilo heroin i ett lönnfack.
Gripandet av ”diplomatdottern”, som pressen döpte henne till, markerar början till slutet på backpackergatans glansera som hemvist för spartanska flygluffare, utländska drogsmugglare, människohandlare och andra skummisar. Karolinas hem Peachy guesthouse, strax ovanför ena kortsidan av Khaosan Road, finns förvisso kvar. Men få av dagens gäster vet vad som försiggick där inne. Tio år efter hennes sista dag i frihet hittills är flygluffarstråket uppiffat till trendig bar- och diskogata där bangkokungdom, expats och nöjeslystna turister lever ut. Genuina backpackers rynkar på näsan åt spektaklet och flyr in i gränderna till hak ansiktslyftningen inte möblerat om. Ställen med rum vars kala väggar och bleka lampa i taket ännu ger den där rätta strapatskänslan en ung världsomflygare vill maila hem om. Ja, till och med gatubeläggningen har stylats på Khaosan. Skifferplattor med struktur har ersatt asfalten från i våras. I neonskenet ser det ut som en matta gjord av gamla svenska jättekopparmynt.
Män från Norden får ofta höra från de nordiska kvinnorna“ vi förstår varför ni tycker om thailändska kvinnor de är ju så bra på att passa upp och vara till lags. Sant är att den thailändska kvinnan inte har något emot att vara feminin och att stödja mannen men det innebär inte att hon alltid passar upp och är till lags”.
Thailändskor är som kvinnor i allmänhet möjligen något mer måna om att vara kvinnliga. Vid en diskussion mellan en svensk och en thailändsk kvinna rörande att få ett kylskåp flyttat så sa den svenska kvinnan“ jagflyttar kylskåpet själv”. Den thailändska kvinnan svarade “jag använder min kvinnlighet för att få min man att flytta det”.
På något sätt förklarar den diskussionen skillnaden mellan de två. TP ville veta mer så vi besökte Chanpen Vimolchaichit som är något så ovanligt som nummer två på Novotel Siam Square ett hotell som drivs av franska Accor gruppen. Av henne fick vi veta att den thailändska kvinnans roll har förändrats drastiskt de senaste åren.
Det är naturligtvis spännande för utländska besökare att äta thailändsk mat när man är i Bangkok och det finns en uppsjö av bra thailändska restauranger och hål i väggen. Som omväxling när man som TPs gubbar bor här så söker man ibland alternativ och här beskriver vi tio helt olika matställen som vi tycker är värda ett besök. Alla ligger utefter Sukhumvit och att använda skytrain rekommenderas.
The Stable Lodge
Skandinavisk mat precis som den smakar i Danmark för det här är ett danskt mathak. Storbuffetvidpoolen på veckosluten och smörrebröd i den pittoreska restaurangen varje dag rekommenderas. En gammeldansk för matsmältningen och kanske en kaffe med avec som avslutning. ”Stallet” har också rum för uthyrning.
Vad krävs för att bli fröken Thailand? Ett fagert utseende är naturligtvis ett måste och kroppen bör kunna ta sig in i storlek xs eller kanske xxs. Man bör dessutom vara klok nog att kunna svara på underliga frågor dvs om man blir kvar till slutronden bestående av sexvackra flickor.
När Mix Haxholm eller Jenjira Kerdprasop som hon heter på thailändska fick sin fråga hade hon bespetsat sig på något klurigt så när frågan "hur skulle du vilja välkomna de två pandorna som Thailand fått av Kina?" kom blev hon först stum sedan, kanske beroende på språksvårigheter (hon var inte så bra på thailändska vid det tillfället) kanske berodde det på nervositet, så ställde hon motfrågan "vad är panda?" Hon tänkte på djuret men trodde det var någon sorts organisation, som hon glömt läsa om.