”Om man ändå ska göra det varför inte göra det bra” är Per Erikssons rättesnöre i livet. För att kunna göra det bra krävs att man kan det man sysslar med och det har också varit någonting som Per har gjort sig vinn om.

En kiosk i Stockholms tunnelbana var de första steget på en entrepenörsväg som har lett till Hua Hin i Thailand. Om Per hade fått som han ville skulle han förmodligen satt sig in i hur hela tunnelbanesystemet fungerade och hur resenärerna reagerade eftersom han var beroende av deras vilja att spendera pengar. Nu behövdes inte det för kiosken gick bra ändå.

Nästa anhalt var ett solarium och eftersom alla svenskar hade fått för sig att man mådde bättre om man var solbränd så gick ju det också bra. Det var förmodligen i skenet från de ultravioletta lamporna han bestämde sig för att flytta till Thailand och få den naturliga solbrännan. Jodå Per visste hur ett solarium fungerade och han visste dessutom vad kunderna ville ha. Allt har sin tid och efter solariumframgången blev det dags för import av piketröjor från Thailand.

Lasse Nilsson säger alltid vad han tycker, ibland utan att tänka på konsekvenserna. När man bor i ett land som ofta beskrivs som kompromissernas land kan det vara till besvär att ha principer.

Det har Lasse och när det gäller att få saker och ting gjort på svenskt sätt så kompromissar han inte. Sweden Restaurant som hans kombinerade bar och restaurang heter i Hua Hin är ett bra exempel på att han lever som han lär. Köksavdelningen t.ex.är värd ett besök för den är så totalt olik det mesta du hittar i Thailand. Många skulle kalla den överdimensionerad men när det är fullt vid borden av hungriga nordbor då behövs det mer än en spis. Allt är skinande rent och rostfritt stål är naturligtvis ett måste på alla avlastningsytor och diskbänkar. Kvalitet är ett honnörsord rakt igenom och allt är gediget byggt. Om människan Lasse finns det enhel del att säga och ibland svallar känslorna högt men aldrig värre än att det går att släta över med en kaffe och en konjak

På kvällen den 20 augusti 1994 förs den då 29 åriga Karolina Johnsson åt sidan av polis vid incheckningskön på Bangkoks flygplats. När de öppnar hennes väska finner de 7.8 kilo heroin i ett lönnfack.

Gripandet av ”diplomatdottern”, som pressen döpte henne till, markerar början till slutet på backpackergatans glansera som hemvist för spartanska flygluffare, utländska drogsmugglare, människohandlare och andra skummisar. Karolinas hem Peachy guesthouse, strax ovanför ena kortsidan av Khaosan Road, finns förvisso kvar. Men få av dagens gäster vet vad som försiggick där inne. Tio år efter hennes sista dag i frihet hittills är flygluffarstråket uppiffat till trendig bar- och diskogata där bangkokungdom, expats och nöjeslystna turister lever ut. Genuina backpackers rynkar på näsan åt spektaklet och flyr in i gränderna till hak ansiktslyftningen inte möblerat om. Ställen med rum vars kala väggar och bleka lampa i taket ännu ger den där rätta strapatskänslan en ung världsomflygare vill maila hem om. Ja, till och med gatubeläggningen har stylats på Khaosan. Skifferplattor med struktur har ersatt asfalten från i våras. I neonskenet ser det ut som en matta gjord av gamla svenska jättekopparmynt.

Män från Norden får ofta höra från de nordiska kvinnorna“ vi förstår varför ni tycker om thailändska kvinnor de är ju så bra på att passa upp och vara till lags. Sant är att den thailändska kvinnan inte har något emot att vara feminin och att stödja mannen men det innebär inte att hon alltid passar upp och är till lags”.

Thailändskor är som kvinnor i allmänhet möjligen något mer måna om att vara kvinnliga. Vid en diskussion mellan en svensk och en thailändsk kvinna rörande att få ett kylskåp flyttat så sa den svenska kvinnan“ jagflyttar kylskåpet själv”. Den thailändska kvinnan svarade “jag använder min kvinnlighet för att få min man att flytta det”.

På något sätt förklarar den diskussionen skillnaden mellan de två. TP ville veta mer så vi besökte Chanpen Vimolchaichit som är något så ovanligt som nummer två på Novotel Siam Square ett hotell som drivs av franska Accor gruppen. Av henne fick vi veta att den thailändska kvinnans roll har förändrats drastiskt de senaste åren.

Det är naturligtvis spännande för utländska besökare att äta thailändsk mat när man är i Bangkok och det finns en uppsjö av bra thailändska restauranger och hål i väggen. Som omväxling när man som TPs gubbar bor här så söker man ibland alternativ och här beskriver vi tio helt olika matställen som vi tycker är värda ett besök. Alla ligger utefter Sukhumvit och att använda skytrain rekommenderas.

The Stable Lodge

Skandinavisk mat precis som den smakar i Danmark för det här är ett danskt mathak. Storbuffetvidpoolen på veckosluten och smörrebröd i den pittoreska restaurangen varje dag rekommenderas. En gammeldansk för matsmältningen och kanske en kaffe med avec som avslutning. ”Stallet” har också rum för uthyrning.

Vad krävs för att bli fröken Thailand? Ett fagert utseende är naturligtvis ett måste och kroppen bör kunna ta sig in i storlek xs eller kanske xxs. Man bör dessutom vara klok nog att kunna svara på underliga frågor dvs om man blir kvar till slutronden bestående av sexvackra flickor.

När Mix Haxholm eller Jenjira Kerdprasop som hon heter på thailändska fick sin fråga hade hon bespetsat sig på något klurigt så när frågan "hur skulle du vilja välkomna de två pandorna som Thailand fått av Kina?" kom blev hon först stum sedan, kanske beroende på språksvårigheter (hon var inte så bra på thailändska vid det tillfället) kanske berodde det på nervositet, så ställde hon motfrågan "vad är panda?" Hon tänkte på djuret men trodde det var någon sorts organisation, som hon glömt läsa om.

Hua Hin är det tredje mest populära resmålet för nordbor efter Phuket och Krabi. Redan 1834 under Rama den tredjes regering så bosatte sig människor som ville få ett bättre liv i Bo Fai och Nongsake och gav området namnet Samoriang som syftade på de stora klippor som låg utspridda utmed stranden.

Så småningom ändrades namnet till Hin Riang för att återigen döpas om till Lam Hin, kärt barn har många namn. Området låg på vägen till Malaysia och en resa med ångbåt tog lång tid så Hua Hin blev en naturlig plats för vila mycket p.g.a. områdets skönhet. Det skulle dröja ända till 1911 innan byn äntligen fick det officiella namnet Hua Hin.

Samma år blev järnvägen mellan Bangkok och Hua Hin klar och det ledde till att många kungligheter bl.a. prins Nares byggde sig hus i trakten. Hua Hin blev också ett populärt utflyktsmål för Bangkoks elit och aristokratersom byggde fler och fler huskomplex.

Innan man reser utomlands är radarn ute för att plocka upp allt som skrivs om resmålet. Reportage och små blänkare om Thailand är ofta förekommande i Aftonbladet och Expressen så namnen Christer Nilsson och Michael Töpffer kan vara bekanta. Utlandskorrespondenter eller korrar, det allmänt vedertagna begreppet, fungerar som bäst när det händer saker och det gör det i Thailand. Är Christer och Micke bara korrar eller är de rent av ekorrar som samlar i ladorna för att släppa nyheter bit för bit. TP träffade grabbarna och sköt av några frågor från höften.

1. När kom du och varför slog du dig ner just i Bangkok.

MT: I mars 2001. Expressen saknade medarbetare i Asien. Att det blev just Bangkok beror på att Thailand är en demokrati med en fri och oberoende press och att landet är oerhört populärt bland svenskar.

CN: I mars 1993. Trivselskälen vägde tungt. Jag hade vid det laget studerat thailändska under flera år och var också säker på att Bangkok var rätt bas journalistiskt om man ska bevaka Sydostasien.

 Den första Thailands Posten (TP) är ett faktum och en annorlunda tidning har det blivit. Inte fylld av resetips men några finns det. Det var inte heller tanken bakom TP snarare lite läsning om vem som gör vad i Thailand med nordisk vinkling. 
Det har blivit ganska brett material och kanske känns det som om vi inte har någon röd tråd att gå efter. Förmodligen beror det på att vi som har gjort tidningen alla har bott i Thai- land mer än 10 år så lite djupare har vi nått än en vanlig reseguide. 
Som sagt vi har inte haft för avsikt att konkurrera med varken reseguider eller broschyrer utan helt enkelt satt samman artiklar som vi tror är intressant läsning under lata dagar på badstranden i hängmattan eller rent av på sofflocket innan ni kära läsare har kommit till Thailand.